FRITT FALL Antingen ägnar jag för mycket tid åt samhällsrapportering och nyheter eller så pågår det någon form av upplösning av samhället som jag en gång kände det. Hur som helst: Jag känner plötsligt inte igen vare sig moder Svea eller moder Jord.
Riksrevisionen, som bara för några dagar sedan avslöjades av DN för bl.a. vänskapskorruption, är nu åter att ovanligt mycket pengar ur biståndet ö.h.t. använts till verkets sk overheadkostnader. Hela en tredjedel av biståndsbudgeten, närmare bestämt. Betydligt mer än de tidigare så kritiserade välgörenhetsorganisationerna som exempelvis Röda Korset, som numera har ett tak på 25 procent för administrativa kostnader.
I Stockholms förorter råder krig. Planerade attacker på räddningsfordon och polis påminner mig inte om någonting jag någonsin tidigare i mitt liv upplevt i Sverige. Däremot i Mellanöstern. Det är tydligt att vi importerat sätt att bemöta missnöje och sk utanförskap från den regionen. Hur handskas vi med det i fortsättningen?
Tjänstemän från EU har rest till Israel för att tigga teknologi som kan hjälpa dem få bättre kontroll över sk ensamvargar, som de senaste dagarna utfört attentat i tex Munchen och Köln. EU som inte annars drar sig för att på alla sätt demonisera Israel när att landet självt försvarar sig mot terrorism.
Till och med i det lilla, på hemmaplan i Bjuv, har tonen hårdnat. Plötsligt byts öppenheten i maktens korridorer mot krav på att styra medias frågeställningar och innehåll. Pressfriheten bedöms vara "något journalisterna själv hittat på". Följer man inte kraven utestängs man från information. Endast TV äger tillträde när viktiga frågor behandlas.
Det känns som alla de väggar och pelare som hållit uppe det samhälle jag föddes och växte upp i rämnar och rasar samtidigt. Kanske var det i ett sådant här skede som begreppet Ur led är tiden föddes?
Ökad korruption på hemmaplan, politiker som verkar inkompetenta och utan vare sig mål eller visioner, terrorism som i mina ögon ”utvecklats” genom en mängd av överfall och mord på civila israeler, av islamister och andra religiöst extremister, för att nu utföras på bred front i hela västvärlden. Vart är vi på väg? Har Sverige någonsin varit så förvirrat och utsatt som det verkar nu?
Just nu känns det som att samhället och västvärlden befinner sig i fritt fall. Alla verkar klamra sig fast vid det som varit eller så blundar de och hoppas att när de öppnar ögonen igen så ska all ordning var återställd.
Kan någon snälla stoppa karusellen? Jag vill hoppa av!
Marianne
Bilden: STORMIGT HAV av ALEXANDER WILHELMS
