Jag har bott i Bjuv i cirka fyra år nu. En återvändare, som många av er vet. När jag kom tillbaka var det mycket som var bekant och mycket som var helt förändrat.
Efter ett drygt år startade jag bjuvsnytt.se. Min första text var ett reportage om Bjuvs gymnastikförening som fick rekordmånga läsare. Till och med HD vaknade till och skrev om föreningen efter detta.
Vid sidan om en rad olika reportage jag och Mikael Nerberg gjort om intressanta och kreativa människor från trakten har jag bevakat det politiska Bjuv. Inte minst genom att närvara vid alla möten i Kommunfullmäktige - utom ett.
Jag har suttit där på pressbänken längst bak i Varagårdsskolans aula. Lyssnat och tittat och till sist kommit underfund med hur den politiska slipstenen dras i denna kommun.
Jag har också varit en del i kommunhuset i Bjuv. Intervjuat och hämtat information om diverse ärenden.
Oavsett ärende så har jag med tiden förstått att inte särskilt många i detta hus bor där de verkar. En majoritet av de som arbetar i kommunhuset i Bjuv bor utanför kommunen.
För mig har det långsamt gått upp att de som dagarna i ända arbetar med att förbereda och verkställa de beslut som styr och påverkar mitt liv som Bjuvsbo inte alls rör de tjänstemän och -kvinnor som alltså indirekt styr diverse avgörande frågor här.
När arbetsdagen är slut åker de hem till Helsingborg, Landskrona, Malmö, Ängelholm osv.
Medan jag sitter kvar i Bjuv och lever besluten och handlingarna.
De som lägger pussel med mitt liv och min tillvaro låter mig dessutom emellanåt förstå att de är glada över att inte bo i Bjuvs kommun. Det märker jag när jag frågar om något som händer på en given plats. Jag förklarar något som för mig är självklart men tjänstemannen vet inte
