PÅVERKAN? Jag är i Almedalen. Det tror jag ni vet. I en debatt på måndagen som jag deltog i var fokus på det faktum att det år 2020 kommer att finnas fler över 65 år än under 16. Och, slogs det fast - världen första 200-åring är redan född....
Några högre vågor uppfångade jag i och för sig inte i debatten efter Palmgrens puck. Den förblev lugn och saklig med varje delmoment inramat av en kunnig forskare. SSU hade dock ett svar till Palmgren:
- De äldre ska få rösta som de tycker. Sedan blir det vår uppgift att förändra, om vi inte tycker deras beslut är bra. Det är det som är demokrati, sa Niklas Sawén.
I mediedelen debatterade jag bla med Jan Helin, programdirektör SVT, och Casten Almqvist, VD för tv4. Två typiska chefer i mediesvängen. Medelålders herrar i karriären - med betoning på MÄN. Kvinnor i motsvarande ålder finns i deras organisationer men de visas inte upp för tittarna. De är däremot välkomna att bidra med sin kompetens i form av research - faktainsamling - inför olika program. Många är också anställda i projekt, dvs inte fast anställda.
Herrarna berättade att deras tittarskara består av många äldre som inte bombarderar dem med krav på något annat innehåll än det som finns. Vilket de tolkar som att de äldre är nöjda med utbudet.
Min motfråga till Jan Helin var:
- Vad har vi för val? Vi har bara ert utbud att titta på. Det är faktiskt er uppgift att vidga det. Så att ni inte bara tar hänsyn till kön och etniskt ursprung när ni anställer och gör program utan också tar in parametern "äldre". Både i vad programmen ska handla om och vilka som ska jobba hos er. Vi behöver se att även äldre är med i er produktion. Då blir i trovärdiga.
Helin och Almqvist sa inte nej men så fort de kunde avvek de från debatten. Almedalen är en mediecirkus och vi mediekonsumenter får väl se vilket intryck vårt samtal faktiskt gjorde på dessa herrar.
Om inte förr, så när deras ägare på allvar inser att det finns pengar att hämta i gruppen äldre – kommer de förmodligen att stanna och delta i samtalet - hela passet ut.
Follow the money
För tro mig – pengarna finns där. Det är redan en etablerad sanning att 80 procent av vårt lands samlade kapital, ligger hos gruppen 65+. Och denna grupp penningstarka medborgare vill ha något för pengarna. De har inte alls tänkt sig att självmant stiga åt sidan för att de är ”gamla”.
I motsats till media har reklambranschen insett detta och börjat anpassa sig för att komma åt dessa pengar.
Debattiden var kort. Fördelad på fyra sektioner varav medias syn på äldre var en. Många tyckte att det är media som ger oss bilden av äldre. För det mesta i form av några arma stackare som vanvårdas och får ligga i kissiga blöjor dagarna i ända. Eller så visas äldre upp när det gör något ”Piggt”. Typ springer maraton vid 85 eller som Dagny, 105 år, som har börjat blogga på ”äldre dar” och förstås är inbjuden till Almedalen för att prata om detta.
Men sluta nu se de som visar vägen med sin kunskap som en lustifikation. Det är inte så vi ska ses. Vi som kan, vill och orkar. Jag vill påstå att media bara förstärker den syn på äldre, samt kvinnor och män, som vårt samhälle är uppbyggt på. Men åtminstone de statsfinansierade medierna - SVT och SR - borde veta bättre. Ändra sig. Sluta åldersmobba.
Bara en parantes
- Detta är inget nytt. Vårt samhälle har förändrats förr och vi kommer att klara av även denna relativa parantes i historian, sa Ulrika Lagerlöf Nilsson, Historiska studier, Agecap/GUGöteborgs universitet.
I publiken, och panelen, satt bl.a. två heltidsarbetande (minst) 70+damer som verkligen visar vad äldre kan. De var Christina Rogestam, ordförande för SPF, och Christina Tallberg, ordförande för PRO. De tyckte förstås att hela samhället måste anpassas till det faktum att vi får allt fler äldre och de tyckte också att partierna borde spegla samhällsutvecklingen. Ingen sa emot dem.
Min reflektion kring detta är att vi äldre måste sluta vara så undfallande. Vi väljer självmant att gå åt sidan så fort vår ålder kommer på tal. De unga ska släppas fram. Ibland hör man att vi ska lämna över jobben åt dem.
Men vi måste börja ta för oss mer och om vi, som jag, skapar nya företag, så konkurrerar vi ju inte med ungdomar om samma jobb, utan skapar fler.
Ska och ska förresten, vem bestämmer när jag ska stiga åt sidan? Mer än jag själv? Om nu hälsan står mig bi, vill säga.
- Vi måste sluta vara sådär, sa jag. Vi är några stycken starka och kompetenta som orkar dra lasset. Ta vara på vår kompetens och bygg något nytt utifrån den.
- Se till att samhällets ekonomiska system fungerar så att vi kan fortsätta jobba. Som det är nu vill ingen anställa oss för att löneavtalen säger att ju äldre du är desto mer kostar du. Och det förstärker ju ytterligare åldersfixeringen.
De flesta ungdomsförbunden deltog också i den livliga debatten. Liberal Ungdom LUF:s Joar Forssell menade att den som kan jobba ska göra det. Att det är var och ens skyldighet så länge det går. Istället för att ”leva på samhället”.
Sofia Fölster från MUF ville inte alls använda begreppet äldre utan menade att vi ska se varje individ för sig. En given siffra säger inget om vem du är som person eller vad du förmår uträtta när. Det har hon förstås en poäng i.
Partierna och verkligheten
- Men om nu en 70-åring skulle vilja bli partiledare .... vill partiet då ha henne eller honom? Eller är det bara ung som gäller?
Frågan gick först till den moderata riksdagskvinnan Katarina Brännström och sedan fick de andra närvarande politikerna också ta bollen, en efter en. Något kristallklart svar blev det såklart inte men med en tilltagande åldrande befolkning bör vi börja tänka på frågan: Vem ska egentligen representera vem?
Själv tänker jag: Dagens partiledare - representerar de mig? Dessa unga, ivriga politiker. SSU var ärligt och medgav att idag är man glad oavsett om det kommer en ung eller gammal person och vill vara med. Det viktiga idag för samtliga partier är att NÅGON kommer och vill vara med och göra jobbet.
Behövs pensionsåldern?
Att världens första 200-åring säkert redan är född var en slutsats som drogs på mötet. Inget man till vardags kanske tänker på.
Såväl Katarina Brännström (M) som Susanne Levin (S) i socialdepartementet -som båda sitter i riksdagens Pensionsutskott - var inne på att vi i framtiden borde slopa pensionsåldern. Skillnaden dem emellan ligger i hur en sådan reform ska finansieras. Ska ekvationen gå ihop kommer vi att behöva jobba så länge vi kan. Finns det färre unga klarar de såklart inte försörjningsbördan som de äldres överlägsna antal innebär.
Självklart finns medvetenheten om att det finns yrken som sliter ut folk och där det är relevant att få gå vid 65. Men vi är inte lika och bör därför heller inte alla ”stoppas” vid 65. Den övre gränsen bör vara flexibel så att de som kan och vill, får fortsätta jobba tills inte de heller längre orkar mer. Allt annat är faktiskt ett straff.
Min egen roll
I den fjärde och sista deldebatten ville Anders Palmgren veta om ni - mina läsare i bjuvsnytt.se - bryr sig om frågorna vi precis diskuterat. Alltså frågor om äldrevård, -boende etc. Och om åldrandet i sig.
- Ja absolut, var mitt svar. När jag skriver nyheter och reportage om inte minst hur det fungerar eller inte fungerar på Bjuvs äldreboenden eller i hemtjänsten, då är folk med på noterna. Tackar mig för att jag tar upp frågorna. För deras talan.
- Nuförtiden har ju "världen" också bestämt att alla gamla vill bo hemma så länge det går och gett oss Hemtjänsten, sa jag. Vilket innebär att stressade biträden rusar in och ut på 3 minuter och däremellan får vi klara oss bäst vi kan.
Enligt min uppfattning både som privatperson och publicist så är människors upprördhet över systemet kring äldrevården något som förenar över partigränser mer än det splittrar. Här har vi till sist alla samma behov. Nämligen att få åldras på det sätt som passar just oss.
Samtalet fortsätter
Min roll var samtidigt denna dag att också visa upp mig och Bjuvsnytt som exempel på att människor kan och orkar visa vägen för fler äldre. Sådana som likt mig tar sin egen samlade kompetens och skapar något nytt med utgångspunkt från den. Och märk väl att här behöver man ju inte bara vara akademiker som jag, utan det går lika bra att göra något eget, oavsett om man jobbat i vården eller vilket annat yrke som helst. Kunskap ger frihet.
Kontakten med såväl närvarande politiker som forskare och övriga deltagare, bestämde vi som möttes i debatten, ska bestå. Redan imorgon möts vi här i Almedalen igen för att äta en gemensam middag och fortsätta meningsutbytet.
Rubriken är redan satt och den kan knappast vara mer kristallklar:
"Samtalet har bara börjat!"
MarianneBjuvsröst i Almedalen
