BJUV Slaget om vem som är mest diskriminerad i Sverige pågår för fullt. Varje dag får jag via media en lång rad artiklar och inlägg där skribenten hävdar att han eller hon tillhör just den grupp som diskrimineras och kränks allra mest. Man skulle kunna tro att det blivit en tävling att leva i Sverige.
Efter en tids läsning av dessa inlägg känner jag mig andfådd. Den och den och den och den vittnar om diskriminerande bemötande på grund av det och det och det och det. Men JAG då, vill jag skrika.
Helt klart tillhör jag den grupp som enligt skribenterna och debattörerna diskriminerar allt och alla som inte är som jag - dvs den "vita", medelålders. Att vara skåning gör ju inte "skulden" mindre. Möter på allvar människor som anser att skåningar har rasismen i blodet, men det är en annan historia som vi får återkomma till.
Jag känner inte igen mig ett dugg i beskrivningen som rasist. Jag diskriminerar ingen! Protesterar i min ensamhet mot "ihopklumpningen". Jag har bott i det här landet största delen av mitt liv - men även i en rad andra länder. Pluggat, jobbat och slitit både här och där. Studerat, gjort karriär, gift mig och fått finfina barn.
Det minsta jag haft tid till är att diskriminera andra människor.
Och ändå klumpas jag plötsligt, av svenskar som är nyare än jag, ihop i en grupp med andra som i många fall bevisligen är intoleranta, inskränkta och i avsaknad av empati och medmänsklighet.
Jag protesterar! Vägrar bli behandlad så. Lägg av!
Den grupp jag numera definitivt tillhör är de äldre i Sverige. Med växande fasa - och i takt med att jag via ännu äldre släktingar får inblick i svensk äldrevård - ser jag hur jag i värsta fall om några år själv kommer att ha det. Mer eller mindre instängd på något gudsförgätet äldreboende där pengarna aldrig räckt till något sedan det byggdes på 1970-talet. Där interiören när jag kommer in skriker tillbaka till mig: Skynda dig att dra medan du kan!
Till er i dagens Sverige som hävdar att ni är diskiminerade för ert ursprung eller färg - hur tror ni att äldre i Sverige har det? Tycker ni att vi syns? Tar plats? Någonstans? Att vi mötes av respekt? Att vi har något "gratis" bara för att vi är födda här och i de flesta fall har ljust skinn?
Glöm det!
Generellt sett har vi alla det bra i Sverige. De av er som är födda utomlands - jämför med era eller era föräldrars ursprungsländer.
Det vi ALLA har rätt att kräva är att bemötas med respekt. Men glöm inte att respekt är en tvåvägskommunikation! Vill du ha så får du också ge.
Respekt gäller för alla i Sverige. Inte bara enskilda individer eller grupper. Om vi alla - oavsett ursprung, ålder, religion, färg, sexuell läggning osv - gör vårt bästa för att själv skapa oss ett bra liv här - och samtidigt lever i respekt för varandras likheter och olikheter - får vi ALLA det bäst.
Att leva i Sverige är ingen tävling. Det som pågår nu är livet. Och för var och en av oss gäller samma sak - Vi har bara det här livet.
Marianne
