Asfaltering i centrala Bjuv den 28 augusti 2013. Foto: Lars Svendsen.

HELA KOMMUNEN I augusti inleddes ett omfattande arbete med att asfaltera och röja lekplatser och parker runtom i kommunen. Arbetet fortsätter även under september.

- I Bjuv har vi asfalterat Kvarngatan, Mejerigatan och Gruvgatan, säger Stefan Sjölin, gata/park-ingenjör i Bjuvs kommun.

BILLESHOLM På onsdagskvällen den 28 augusti träffades gamla och nya billesholmare vid Eken i centrala Billesholm. Närmare 60 personer kom till träffen och initiativtagare var Ingrid Lundh.

För ett par veckor sedan fick billesholmsbon Ingrid Lundh idéen och på Facebook skrev hon till de vänner som hon brukade träffa vid Eken i ungdomen att det skulle vara kul att träffas där igen och prata gamla minnen.

Uppdaterad version BILLESHOLM En extrainsatt visning på tisdagen av Billesholms Järnvägsstation kan ha varit ett lyckokast.  Ett 15-tal presumtiva köpare dök upp och flera uttalade ett seriöst intresse. ”Tyngst” var Bergateatern, som kan tänka sig det gamla stationshuset som sin nya ”hemmascen”.

För en tid sedan erbjöd Trafikverket Bjuvs kommun att köpa Billesholms Järnvägsstation. Kommunen tackade nej till erbjudandet.

NYFIKEN PÅ…… I Billesholm arbetar Thom Paulsson och Peter Magnusson med att tillverka leksaker både för barn och vuxna.

Bland trä och plank på en tomt på Skruvgatan står flygplan, krokodiler, bensinmackar och tigrar. Bjuvsnytt kunde inte låta bli att hoppa in bland djuren och kolla vad som händer här.

På gården jobbar Thom Paulsson från Tunby och Peter Magnusson från Mörarp. Båda tidigare byggnadssnickare. Just nu lastar de bordsdelar som ska köras till en kund.

En tjock orm
I arbetsboden lägger Torbjörn Kamper sista handtaget på en tjock orm. Han och hans far äger företaget Naturlekplatser som sedan 3-4 år finns i Billesholm.

Thom visar entusiastiskt runt bland trävirket som närmast täcker hela tomten. Vi kliver bland bjälkar och brädor, det mesta i robinieträ eller falsk akacia, som träslaget också kallas.  Där är ett flygplan som ser ut att vara skuret ur ett enda stycke. Där en bensinmack med pump och slang och allt. En ensam krokodil ligger i gruset, grön och grann.

- Här ”uppfinner” vi saker, säger Thom. Det finns inga gränser för vad man kan göra i trä. Vi gör förutom det du ser här också hela lekplatser, utekök, gungor, scener, skepp o.s.v.

- Man måste vara en tusenkonstnär på det här jobbet, fortsätter Thom. Och gilla att vara utomhus i ur och skur, för det är ju inte alltid solen skiner.

En tiger
- En av killarna här har sågat ut en tiger med en motorsåg. Vi kan också göra nyckelpigor, getter, motorcyklar – ja, endast fantasin sätter gränser.

Peter är från Stockholm och har hamnat i Skåne p.g.a. kärleken, d.v.s. hustrun är härifrån.

- Det här jobbet slår allt! Jag har jobbat på byggen tidigare men skillnaden mot det här är som skillnaden mellan natt och dag. Här finns inga raka linjer. Det får vara litet snett och vingt. Det är skitkul. Helt suveränt.  När jag fick det här jobbet trodde jag inte det skulle vara så kul.

- Men här ska jag jobba till jag pensioneras! Det här är det roligaste jag någonsin arbetat med.

"Vet vi gör nytta"
Thom har bland annat också varit snickare och berättar att jobbet är omväxlande och att ena dagen inte är den andra lik. Man tillverkar grejer och kör ut och monterar hos kunder över hela landet.
På vintern arbetar de anställda istället mest med att renovera saker och ting.

- Det är som jakt och fiske, förklarar Thom. Som en fritidssyssselsättning. Det är roligt och samtidigt vet vi att vi gör nytta.

Killarna berättar att när de exempelvis är på en förskola för att montera djur eller andra leksaker så kan barnen knappast hålla sig tills avspärrningarna tas bort och de får börja hoppa runt på grejerna.

Marianne Rönnberg Galmor

BILLESHOLM Jag träffar Dennis Weberg i hans föräldrarhem i Åvarp en mulen sensommardag med regnet hängande i luften. Det är här han gillar att bygga egendesignade motorcyklar.

- Jag har tyckt om custom-motorcyklar och tatueringar ända sen jag var liten, berättar Dennis Weberg.

Det kan Dennis föräldrar intyga. Han började meka nästan innan han började gå, och ett av de första orden han lärde sig var "tatujering".

Idag kan han säga att det han drömde om som liten blivit verklighet. En hoj som han själv konstruerat och byggt står på gården. Och kroppen är prydd av tatueringar.

Färdiglekt
Dennis Weberg hade först en sporthoj som han "lekte av sig" på. Men idag är det inget för honom.

- Nu för tiden är det är roligare med nåt som går långsammare och ser häftigare ut. Med sporthojar kör man bara för fort, säger Dennis med glimten i ögat.

Slumpen avgjorde
Idag kör Dennis Weberg en hemmabyggd hoj istället.

- Det var en ren slump att det blev den här motorn och ramen. Jag kom över ett påbörjat projekt med inhandlade grejor. Hade jag börjat själv från scratch så hade det kanske sett ut så ifrån början.