RESOR På lördagen fick jag lust att besöka några platser utanför Billesholm, som jag inte varit på på många, många år. Sträckan Risekatslösavägen från värdshuset till Gedsholmens gods visade sig vara full av vackra guldkorn. Mölledammarna inte minst. Och fräcka Epa-traktorer!
Jag är född i Billesholm. 1952. Min far var också från byn medans mor var från Bjuv. Båda två gillade naturen i trakten och de blev också mina guider till de platser jag på egen hand besökte på lördagen.
Målet för att jag skulle ta mig ur solstolen i Viken, där jag numera ofta bor, var en privat loppis på Risekatslösavägen. Fler grejer behöver jag inte men jag tyckte det var företagsamt av unga kvinnor att mitt ute på landet fylla ett tält med grejer och dra dit folk.
Jag hittade tjejerna nära korsningen mot Hässlunda. De hade mest barnkläder men när jag kom i samspråk med dem visade sig besöket ändå mödan värd. Den ena var bland annat släkt med Pelle Brödbagare som körde brödbilen i Billesholm när jag var liten! Nostalgi, nostalgi! Det är alltid lika roligt att prata gamla minnen från byarna man växte upp i. Tycker jag.
Mitt favorithus
Vädret på lördagen var strålande. Och varmt som i en bakugn. När jag cashat in en burk (nytt) bodybutter på loppisen körde jag vidare. Till mitt favorithus – Gedsholmens vita mangårdsbyggnad. Ett lagom litet slott för mig – har jag alltid tyckt.
Där ligger det vackra huset i ensamt majestät, strax innan man kommer ut på vägen som går mellan Ekebyrondellen och Helsingborg. Jag vände i korsningen (!) och körde tillbaka mot Billesholm. Fotograferade allt vackert jag såg. Förutom Gedsholmens slott också de vackra gråstensladorna.
På vägen vidare njöt jag hela vägen av den vida utsikten. De små gårdarna och torpen som ligger lite där och var ser alla ut som idyller.
Mölledammarna förstås!
Det är lustigt att avlägsna platser som dessa är de som idag tilltalar mig allra mest om jag skulle flytta tillbaka. Raka motsatsen mot hur det var när man var ung och självklart skulle bo i ”metropoler” –dvs centrala Billesholm, för att ta ett exempel. Aldrig i livet Fäladen, Hässlunda osv – tänkte man då.
Självklart körde jag ner till Mölledammarna! En liten bit. Jag väntar på operation av båda knäna och går med kryckor men foton från den vackra platsen vid första dammen, måste jag bara ha!
Min bil såg pluttig ut under de enorma gamla träden längs både vägen och dammen. Jag var ensam där sånär som på en andhona som kvackade argt och högt. Rädd att jag skulle komma för nära, antagligen.
Sotarna i vasskanten blev vackra motiv i min kamera. Jag önskar jag kunnat gå hela rundan runt dammarna. Kanske blir det en gång möjligt igen.
Statarlängan
Uppe på Risekatslösavägen fångade min blick den gamla, långa statarlängan. Som såg ut som den genomgick renovering. Häftigt att huset ser så intakt ut. Om väggarna kunna tala där så hade vi fått veta mycket om hårt arbete. Bland statarna som jobbade på de stora gårdarna. Ett system som upphörde efter Andra världskriget.
Ner mot golfbanan spanade jag efter svamp i skogen – men såg ingen. Istället körde jag in på Charlottenborg och knäppte ett par bilder. På det gamla korsvirkeshuset som fars bästa vän Börja Huggare växte upp i – och på den röda mangårdsbyggnaden. Som jag trodde skulle vara vit?? Gråstenslador också här. De är ju så vackra.
Runt i trakten böljar sig golfbanan fram över terrängen. Självklart var många ute och spelade.
Spännande kyrka
Jag stannade nästa gång på parkeringen till Risekatslösa kyrka. Där har jag faktiskt aldrig varit tidigare! Vilken fin liten kyrka! Måste ta reda på mer om den. Stentavlor om närliggande Boserups gård på kyrkans fasad tyder på att här finns det spännande och intressant historia att lära sig.
Mitt emot kyrkan – mitt i golfbanan – ligger Schakt Malmros. Med kommunens enda bevarde ”bonke” från gruvtiden. Nästan helt bevuxen med träd numera men ändå. Här vilar också för oss härifrån ett stycke intressant och viktig kulturhistoria. Det är ju kol vi har i blodet både som Bjufsingar, Billesholmare och Ekebyare. Inte ärter!
Klick klick! Och så vidare ner mot Billehåla city.
Nästa stopp – Epa-träffen på värdshuset i Billesholm!
Jag var bara tvungen att stanna och fotografera när jag såg alla ungdomar som samlats på fältet intill värdshuset i korsningen Risekatslösavägen-110:an.
Det var faktiskt kokhett i solen men där satt och låg de på bilar, i gräset, på solstolar. Klart påminnande om alla bilträffar som de vuxna brukar dras till i dessa trakter. Men när jag gick runt och pratade med en del av Epa-fantasterna hittade jag nästan ”allt” utom någon från Billesholm, Bjuv eller Ekeby!
Här pratade jag istället med entusiastiska killar och tjejer från Höganäs, Åstorp, Ängelholm, Örkelljunga och Laholm. Snacka om att de uppskattade arrangemanget i Billesholm!
Tänker fortsätta
Det var systrarna Izabella och Ellinor Kronholm från Påarp som fixade träffen. En kvinnlig släkting i eventbranschen såg till att det hela fick en proffsig och snygg inramning.
Träffen drog alltså hundratals fordon och människor till platsen och programmet höll bra fart. Jag fick trots det en kort pratstund med Izabella Kronholm - innan hon skulle döma i ljustävlingen. Hon var helt klart inne på samma tankar som deltagarna och publiken. Skåne Epameet ska bli en mötesplats för unga som gillar Epakulturen.
Epa-traktor får bara framföras i 30 km i timmen. Hur fordonet ser ut finns det däremot inga regler om. Tidigare har vi varit vana att se små rumphuggna fordon med en stor röd triangel i baken. Köra irriterande sakta på de stora vägarna. Det är bara att ha tålamod när man hamnar bakom dessa.
Igår fick jag se på lite andra bullar. Som tjejen från Ängelholm som ägde en stor, svart bil med svarta gardiner med röda tofsar i förarhytten. Mamma hade sytt gardinerna. Brorsan hade hjälpt till att fixa fram bilen. Tjejen själv pluggar på fordonslinjen – vad mer kan man begära?
Marianne Rönnberg Galmor
