DEBATT Bjuvsnytt läses i allt vidare kretsar. Det framgår av att det strömmar in alltfler debattinlägg från människor som vill vara med och dela på läsarnas uppmärksamhet. Dagens inlägg handlar om våldtäkt och är författat av fyra ekonomistuderande kvinnor i Helsingborg.
Våldtäkter utgör inte bara stora allvarliga problem mot säkerheten och rättigheter, de innebär även stora ekonomiska kostnader för samhället, individer och framtida generationer. Och det finns tre olika grader av våldtäkter vilket är, sexuellt ofredande, sexuellt tvång/utnyttjande och våldtäkt. Varje år anmäls det ungefär 6.000 våldtäkter och då är det bara ungefär 200-300 av de här fallen där den åtalade blir fälld.
Det finns siffror på hur många brott som anmäls varje år. År 2014 var det ungefär 20.300 anmälda sexualbrott, det har ökat med ungefär 2.600 sedan år 2013. Och om man räknar från år 2005 så har det ökat nästa dubbelt så mycket sexualbrott i Sverige och det är bara på nio år.
Socialstyrelsen har kommit fram till att en våldtäkt kostar i genomsnitt 40.000 kr för samhället, men i den rapporten så tar de bara hänsyn till de direkta kostnaderna kopplade till den offentliga sektorn och frivilligorganisationer. Så som de allra första sjukhusbesöken och handläggningen av en anmälan. Sammanlagt ligger den årliga kostnaden på över strax en miljard kronor, sjukvårdskostnader är förhållandevis låg då de ligger mellan 21 och 38 miljoner kronor per år. Vad det sedan kostar inom psykiatrin är okänt, men kostnaderna är troligtvis höga då de flesta som blir utsatta för sådant våld ofta får psykiska problem.
För att kunna komma åt det här stora problemet som vi har med sexualbrott så måste media skriva om rätt saker. När det har hänt ett sexualbrott ska media inte skriva rubriker som skrämmer folk. Istället för att beskriva gärningsmannens bakgrund ska man fokusera på att händelsen faktiskt hände. Journalisten bör gräva djupare i problemet och verkligen analysera orsakerna och ställa relevanta frågor som alla vill ha ett svar på. Men även visa handlingskraft och ledarskap i arbetet mot sexuella övergrepp och våldtäkter. Då det krävs en tydligare prioritering inom polisen och övriga rättskedjan för att höja kvalitén på utredningarna.
Alltså man vill se ledarskap och en politisk vilja i frågorna om våldtäkt och sexuella övergrepp. Domarna borde även ha en mer objektiv bedömning och inte låta något annat påverka deras bedömning vilket kan hända i vissa sexualbrott.
Alltså behöves det göras någon skillnad för att samhället ska bli en tryggare plats, där man inte ska känna oro över att kanske bli överfallen när man vill gå ut en kväll med sina vänner på stan. Och när det väl händer så tas inte den utsatta personen på allvar. Och rätten kommer med irrelevanta frågor som vad offret hade på sig. Men är det verkligen relevant vad en tjej har på sig? Och borde inte ett “nej” vara tillräckligt för att visa att kvinnan inte vill?
Vi känner att regeringen inte tar den frågan seriöst med tanken på hur lite våldtäkter som verkligen klaras upp. Bara 20% av de anmälda våldtäkterna under 2014 har blivit uppklarade. Och med tanke på det så borde det även finnas fler poliser eller ordningsvakter ute på gatorna, både på dagen och kvällen. Men främst på kvällen och natten, då det är då dem flesta sexualbrotten sker. Så att man ökar säkerheten på gatorna.
Det ligger även ett stort ansvar hos oss som individer att våga hoppa in och hjälpa oskyldiga människor så inget dåligt händer. Då det finns en hel del artiklar kring våldtäkter som har hänt runt människor, men ingen har gått emellan och stoppat det.
Så vi borde verkligen börja bli mer uppmärksamma i det samhället som vi lever i och börja hjälpa andra om man ser något dåligt hända. För man vet aldrig när och var - eller om - det kommer att hända en själv men man bör kunna leva sig in i vad man själv kommer känna då."
Mikaela Göltl, Felicia Lantz, Ida Nimani, Fabijana BogdanovicSkribenterna är från Helsingborg och studerar ekonomi på Jensen.