Vi är alla olika innan döden men vi är alla lika inför den...
Hej kära läsare.
Det har nu återigen gått allt för lång tid sedan jag bloggat vill jag erkänna. Inte för att jag inte haft något att skriva om, eller velat dela med mig av utifrån min vardag, mina tankar eller funderingar. Snarare av den enkla anledningen att jag i sedvanlig ordning haft fullt upp. Både i mitt privatliv och med jobb.
Men nu orkar jag inte vara tyst längre. För jag är både arg, besviken, förbannad och mållös men också aningen hoppfull, trots tider där den ena katastrofen avlöser den andra. Kaos har alltid varit ett ord som beskrivit mycket av, om och ur mitt liv. Men i dagens läge vill jag nog uttrycka mig med ordet ”vansinne.”