HJÄLP Det är vår i luften när jag besöker Christina Olovsson och hennes make Bengt i villan i Bjuv. Men inomhus i uterummet är stämningen inte lika ljus. Paret har bett mig att komma av en anledning: Missnöjet med den vård MS-sjuka Christina får – eller kanske inte får – av Bjuvs kommun.

- Vi vill att fler ska veta att så här går det till i verkligheten. Vi betalar 2. 575 kronor i månaden men har gentemot kommuntjänstemännen ingen talan när det gäller vad vi får för pengarna. De har kört över mig totalt och resultatet av alla vårdmissar de utsatt mig för så har de skadat mig för livet, säger Christina.

ASSISTANS - Ni politiker påstår att jag och mina vänner ska få en bättre vård om ni säljer ut oss till privata aktörer. Förklara för mig hur den omsorg jag får idag ska bli bättre för mig?

Frågan ställs av Carina Karlsson som i 20 år byggt upp sitt trygga liv med hjälp av kommunens personliga assistenter.  Och som nu skräms av pratet om att hjälpen ska privatiseras. Läs hela Carinas brev här:

"Hej!

Mitt namn är Carina.

Min mamma och pappa har hjälpt mig att skriva detta brev.

Jag är en av dem som kommunen anser att de ska spara ca 5 miljoner kronor på.

ÄLDREOMSORG - Vår demente far tvingades flytta från Solhemmet med två veckors varsel. Vi erbjöds inget val. Nu sitter han i Billesholm. Med hela sitt sociala nätverk slaget i spillror. Varför gör kommunen så?

Dement och oförmögen att gå, stå, prata och kommunicera. Tvångsförflyttad till en ort han aldrig förut bott på och utan sina nära och kära intill sig. Så har livets sista år blivit för Ekebybon Rolf Svensson. Som nyligen fick bara två veckor på sig att lämna tryggheten i Ekeby för att istället flytta in på Ekhaga i Billesholm. Där allt är okänt.

OMSORG Att utan förvarning plötsligt få veta att man ska flytta från en trivsam lägenhet till ett enkelrum är inte roligt. Är man dessutom närmare 90 kan det bli riktigt jobbigt.

Jag är på Solhemmet i Ekeby. Inbjuden av goda vänner på kaffe hos 89-åriga Gunni Karlsson.

Gunni, hennes son Sten och svärdotter Zandra är upprörda över att Bjuvs kommun hals över huvud  som det verkar, tvingat Gunni flytta flera gånger. Inom loppet av ett halvår.

KOLORTERNA I GRUVBÄLTET På lördagen 20 maj kom riktigt många till Gruvmuseet i Bjuv för att höra, se och lära om traktens historia som storleverantör av först kol och sedan lergods.

När mor Ethel var liten på 1930-talet lärde hon sig att Bjuv är en kolort. Med betoning på kol och ort. Själv växte jag upp med historier om det tuffa men inkomstgivande arbetet med att bryta kol i Billesholms gruvor. Men idag är det tveksamt om barnen i kommunens skolor får veta något alls om denna på många sätt stolta historia av först kolbrytning och sedan brytning av lera. Som under perioden från senare delen av 1800- till första hälften av 1900-talet innebar  att alla tre byarna i dagens Bjuvs kommun blev till och växte till både betydelsefulla och välmående orter att bo och leva i.