- Du hade inte klarat dig i lägren, sa min polsk-judiska svärmor Rakel som själv överlevde koncentrationslägren Kraków-Płaszów och Bergen-Belsen.
Vad hon syftade på var min frispråkighet och förmåga att synas och höras. Inga bra förutsättningar om du ska försöka ta dig obemärkt genom exempelvis hatiska nazisters återkommande sortering av vilka som ska till gaskamrarna och vilka som ska få överleva en tid till.
Rakel visste av egen erfarenhet vad som gällde i nazisternas dödsläger. Och jag ifrågasätter inte hennes ord. Jag hade säkert inte klarat mig undan upptäckt av nazisterna med mitt sätt att vara. Maktstinna män brukar reta sig på mig.
Men det som bekymrar mig idag på Förintelsens minnesdag den 27.1 är inte det utan att så få - när vi precis upplevt dagen som jämförs med Hitlers pogromer mot judar - Hamas pogrom den 7.10 mot en rad israeliska samhällen - är modiga nog att vara frispråkiga och höja sina röster mot dagens antisemitism. Jag menar nu inte bland den judiska minoriteten i Sverige. Som inte är större än max 20.000 personer.
Utan bland oss övriga miljoner.
Sedan dagens judehat efter den 7 oktober nått nya höjder och av terroranhängare firats på våra svenska gator och torg så har den judiska minoriteten både tvingats lyssna på Hamas och det muslimska Mellanösterns hatremsor, som säger att både Israel och alla judar ska utplånas. De har tvingats gömma sig. Inte vare sig i ord eller handling avslöja sin judiska identitet.
Detta tycker jag är för jävligt!
Våra politiker både på riksplanet och lokalt tycks bara ha sett på när de judehatiska demonstranterna marscherat land och rike runt med kampslogans och terroristflaggor som i klartext betyder "utrota judarna". Hur är detta ens tillåtet? Varför stoppar inte polisen det?
Jag minns den första gången jag i min födelsestad själv fick syn på unga araber som insvepta i palestinska mfl flaggor den 7 och 8 oktober jublande sprang omkring i city. Helt segeryra.
När jag förstod varför de var så glada blev jag både arg och provocerad. Vad skulle jag gjort om jag varit på bussen när de kom jublande? Lyckliga över att deras företrädare precis mördat, lemlästat, bränt, våldtagit och kidnappat gravida, bebisar, unga såväl som gamla människor? Hållit tyst?
De unga männens framfart i stan skrämde oss som inte delar deras ideologi. Och ändå är det i Sverige tydligen tillåtet att bete sig sådär.....
Så äntligen...
I en debattartikel i Expressen den 26 januari - dagen före Förintelsens minnesdag - hittar jag så äntligen en svensk som sticker ut hakan och talar klarspråk. Utbildningsminister Mats Persson, Liberalerna.
Han säger som det är:
- Nu står vi återigen i en tid där judehatet sköljer över världen. Men det är inte primärt 90-talets skinnskallar som kommit tillbaka utan i stället är det invandrade grupper som tillfört en ny dimension av hat.
- Det tycks gör många obekväma, men då inte för vad som uttrycks – utan just för att avsändarna är invandrare. I stället för att erkänna det faktum att det finns en djuprotad kulturell antisemitism i Mellanöstern både bland muslimska och kristna grupper, som nu också finns här bland oss i Sverige – så bortförklaras detta med missförstånd och feltolkningar. Det är ett misstag.
Invandringen till Sverige från det muslimska Mellanöstern är helt enkelt det största bidragande skälet till att antisemitismen i Sverige av idag är så omfattande som den är.
Mats Persson tror att mer utbildning ska råda bot på detta. Det gör dock inte jag. Hat inympat från barnsben i miljöer där judehat är en given del kan man inte "bilda" bort.
Palestinskt skolmaterial för övrigt, är fullt av hatpropaganda mot ”zionisterna”, dvs judar och Israel. Precis som Sovjetunionen, maoister och nazister före dem så utnyttjar Hamas och den Palestinska myndigheten skolan för religiös indoktrinering för att skapa sina brutala terroristgrupper. Exempel på det är de som begick de bestialiska övergreppen på israeler den 7 oktober.
I Osloavtalet 1993 ingick kravet att detta skulle bort. Istället har det blivit värre.
Lever på hoppet
Jag måste förstås ändå hoppas att Perssons och därmed vår nuvarande regerings metod till del har effekt.
Men allra mest hoppas jag att fler frispråkiga som jag snarast öppnar munnen och hjälps åt med att mota tillbaka antisemiter av alla sorter.
Så att frågan om vilka som skulle överleva i ett nazistiskt/islamistiskt koncentrationsläger ALDRIG MER ska behöva ställas.
Till minne av alla i min judiska släkt som mördades under Förintelsen. Och till minne av offren för Hamas massaker den 7 oktober 2023.
Fotnot: Osloavtalet är fredsavtalet från 1993 mellan den dåvarande palestinske ledaren för PLO, Yassir Arafat, och den israeliska premiärministern Yitzhak Rabin (Arbetarpartiet).
Marianne Rönnberg Galmor
