CINDYS BLOGG En vecka avklarad i Turkiet. All inclusive med extra allt. Verkligen.
För 15 år sedan åkte jag för första gången till Turkiet, 18 år gammal och oerfaren vad gällde resor. Idag sitter jag på planet hem från Turkiet för tredje gången. Min 7:e
resa totalt. (Spanien och tillhörande Kanarieöarna 3 ggr, Thailand en gång) Jag längtar redan tillbaka även om jag längtar hem.
Jag längtar nog mest hem till mina nära och kära, mitt pepparkakshus och min lummiga trädgård. Mina kolleger och arbete. Men mest av allt längtar jag till den där känslan man har när solen skiner. När allt blir lite enklare och man inser hur lite saker man behöver så länge det är fint väder och varmt..
Och med tanke på hur hela hösten, vintern och våren varit hemma, så är det inte konstigt att man blir galen när man upplever Medelhavsklimatet. Maten smakar bättre, vinet likaså, och stjärnorna på himlen lyser lika magiskt som i sagorna, havet om natten får mig att vilja bada naken tills solen går upp. Och solnedgången gör mig påmind om hur kort livet är.. plötsligt är ännu en dag till ända och man ångrar att man inte hoppade i de där vågorna, eller smakade det där vinet. Eller den förbjudna frukten.
Den här gången ångrar jag ingenting.
Vi har badat tills ögonen känts som tennisbollar - svullna av allt klor och salt, vi har prutat och druckit äpple-te i alldeles för dyra affärer, ätit ostar lika salta som havsvattnet, druckit drinkar som inte fanns på menyn. Jag har spenderat reskassan med gott samvete, vi har dansat till ljuva toner på minidisco, sjungit till lite mindre ljuva toner på Cabaret och kanske det bästa av allt, träffat så många nya fantastiska människor från hela världens alla hörn. Från bergen i Norge, till Syrien och östra Turkiet. Alla med samma drömmar och vardagar. Visst är det märkligt hur lika och "olika" vi alla är... Ålder är bara är en siffra. Precis som hudfärg bara är en färg. Något som vi alla vet innerst inne. Det är jag övertygad om.
Vi har bott på ett hotell son heter "Pascha bay" som ligger strax utanför Alanya. Ett stort hotell med en gigantisk pool, och vattenland, en egen strand med en stor pir där de visar bio på kvällen, härlig grönska på hotellområdet och en helt FANTASTISK matbuffe och oerhört gästvänlig och professionell personal. Att ha med sig en vän som är nöt-allergisk innebar dessutom att vi fick bakat en specialtårta direkt från köket när vi hade födelsedagsfirande för Vanezza näst sista kvällen. En av de godaste sötsaker jag faktiskt smakat.
Barpersonalen såg till så att Vanezza fick träna på sin engelska och att Josefin fick sitt "bubbel" - pojkarna höll sig mest i poolen och jag var överallt och pratade med folk. En unik egenskap jag har, uppenbarligen.
Veckan har varit underbar. På alla tänkbara möjliga vis. Barnen har funnit nya vänner från Norge och Göteborg, Josefin har fått en solbränna som inte går att mäta med något annat i Skandinavien. Jag själv är hel. Lycklig. Fylld med längtan och hopp, glädje och kärlek. Jag ser fram emot en ny resa. Ett nytt äventyr.
Ta chansen. Spendera pengarna. Gör vad du vill, så länge det gör dig och de dina lyckliga. Drick ett glas rödvin, bada naken, prata med grannen på bussen, smaka något nytt, smit ut i natten och titta på stjärnorna. Lev. Njut. Älska mer och kramas ofta. Materiella saker har inget värde om man inte kan dela glädjen med någon annan.
När vi checkade in vårt bagage på väg hem, blev mannen som tog emot oss fundersam eftersom vi bara hade två resväskor på 5 personer. Jag förklarade att man behöver inte så mycket saker när man ska njuta av livet. För livet är att se sina barn skratta, dansa, våga sig ut i havet när vågorna är stora, livet är att kunna njuta här och nu, att prata med andra människor, prova nya saker, och oftast är det de sakerna som inte kostar mer än din tid och din uppmärksamhet som är de dyrbaraste av dem alla.
Om ett år är jag tillbaka på samma ställe igen. Tillbaka i Turkiet på Pascha bay. Mitt andra hem. Tills dess återgår jag till min vardag med rutiner som jobb och träning - något man även saknar om man är nöjd med sin tillvaro. Jag längtar faktiskt. Jag har bränt halva ryggen så någon vacker bränna kan jag inte skryta om, men lite svinn får man räkna med. Jag har ömsat bort hela vinterpälsen. Min mage är svullen som aldrig förr då kosten varit allt annat än vad som är normalt för min stackars kalaskula. Jag kommer helt enkelt behöva semester från semestern så min kropp kan bli sig själv igen. Så nu ser vi fram emot en härlig sommar i Sverige.
