CINDYS BLOGG Tio veckor senare och "sommaren" är förbi. Skolavslutning, sommarlov, semester och minnen för livet. Konserter, utomhusbio, festivaler, löshår, lösögonfransar, nya vänner för både mig och barnen, långa nätter, för mycket pizza och vin (man kan aldrig få för mycket av det goda sägs det men tro mig, det kan man av pizza) hysteriska barn och hysteriska mammor, kaosartade vänskapsrelationer, översvämning i trädgården och frigörelse för barnen. Och ett o annat blåmärke på knäna. Precis så som det ska vara..
Ett barn som börjar mellanstadiet på en helt ny skola, i en ny stad, med nya lärare, nya vänner och nya rutiner och ett nytt huvudspråk. Ett annat barn som börjar sista året på lågstadiet, med samma lärare på samma skola men med nya utmaningar. Det är med skräckblandad förtjusning jag ser fram emot höstens alla utmaningar.
Jag har fattat beslut om min egen framtid som innebär mindre jobb och mer tid till barnen och de rutiner som kommer krävas för att kaoset i pepparkakshuset ska vara under någorlunda kontroll. Läxor som måste göras, tider som måste passas, ordning som måste fungera för att jag inte ska havererar av stress.
Listor, schema, rutiner och framförallt en närvarande mamma som ska knyta ihop allt utan att säcken av alla måste spricker då tiden och orken inte räcker till.
Jag har valt att säga upp mig efter 15 år som anställd på Söderåsens golfklubb. Ett beslut jag grubblat över länge men aldrig riktigt vågat ta. Men nu är det dags. Jag vill passa på att tacka min chef för allt stöd, tålamod och alla julbord, alla dessa år som följt mig sedan jag var 18. Jag har hunnit flytta till såväl Värnamo som Svalöv, Helsingborg och tillbaka till Billesholm. Jag har hunnit med två graviditeter och två kaosartade separationer.. olika jobb och utbildningar för att komplettera mina timmar, 4 olika medarbetare och ett och annat psykbryt. (En hel del faktiskt om jag ska va ärlig) Men jag har alltid fått en chans till. Tack. För allt. På riktigt.
Jag har även fattat beslutet att jobba mindre inom frisöryrket. Jag kommer aldrig släppa det, då jag kan "välja" hur mycket jag kan och vill jobba. Så för alla er som är mina kunder som läser detta - oroa er inte, jag kommer fortsätta ta hand om er.
Jag vill även berätta att jag den 1/9 fått en ny tjänst som stillar min oro inför framtiden. Jag har sedan sommaren 2016 jobbat som vikarie i Bjuvs kommun inom lss, vilket öppnade helt nya möjligheter och dörrar för mig. Jag har fått äran att följa med på min nya chefs "resa" inom det privata och tackade ja till en tjänst som personlig assistent. Vilket innebär schemalagda arbetsdagar, möjlighet till studier, mindre jagande av timmar för att få ihop till hyra, mat o nöje. Det känns som hösten kommer bli en helt ny utmaning, dock en mer "stabil" sådan. Jag tror jag behöver det. Stabilitet och rutin. Och tid att bara vara jag. Tid att vara med dem jag älskar och saknar, tid att varva ner och njuta. Det lärde jag mig denna sommaren.
Jag ser framemot att komma igång med träningen igen. Min rehab, min ventilation, min fristad där allt annat runt omkring försvinner. Där tankar, ångest, smärta och mina inre demoner blir frisläppta och jag kan andas. Gråta. Skrika. Laddas om och ta ett djupt andetag med ny luft för att orka. Där jag får leda och inspirera och själv utvecklas. Styrkas. Och växa. Och bli en smula starkare i både hjärta hjärna som bicep som tricep. Ikväll går startskottet med ett spinningpass på Anytime Fitness. Jag tror det kommer bli ett helvetes pass för även mig.
Med detta lite mer allvarsamma inlägget vill jag ge ett budskap som är ganska tydligt. Gör det som får dig att må bra. Var med dem som betyder mest. Din tid är det enda du kan styra över. Och för alla räcker inte tiden till för att verkligen känna sig levande. Tiden är den som tickar, och aldrig kommer tillbaka. Spendera den väl. Investera den i annat än pengar. Den dagen du dör, och har banken full av pengar men ett tomt hjärta så undrar jag vem som kommer hemsöka vem...
Pengar är ett nödvändigt ont som visserligen underlättar en del men om du ska behöva tvingas "köpa" dig tid för att göra det du mår bra av så har pengar i sig inget värde...
Så nu börjar min resa med mer tid och mindre pengar. För det som gör mig lyckligast är tiden jag får spendera med min familj, mina vänner och mannen vars ögon gjort mig paralyserad men ändå fått mig känna mig mer levande än på länge.
Sommaren 2017. Den regnigaste på många år. Lika mycket regn som kommit. Lika många insikter har jag fått.Kaos. Det kommer jag garanterat ha ändå. För lite så är det i mitt liv för att saker och ting ska vara normala.
Cindy
