Wideröra gård ligger off 110:an i riktning Vallåkra/Kingelstad. Allfartsvägen är tillräckligt långt borta för att inte den sinnliga atmosfären ska störas.
JAG HAMNADE PÅ….Längtar du bort från stressen till en miljö som stimulerar alla dina sinnen? Då ska du ge dig ut på den riktiga landsbygden, lämna huvudvägen. Jag gjorde det och hamnade på vackra Wideröra gård.
Den här dagen blev det småvägar jag hittade när jag svängde vänster på 110:an i sydlig riktning, vid skylten Kingelstad. Efter ett par minuter kom jag fram till Wideröra gård. Den ligger där stor och mäktig, med en stor staty i form av en örn som grindvakt, så jag tvekade att köra in på gården. Men jag visste att Jeanette Malmberg, min ”räddande ängel” från Ekebyfesten, jobbar där så jag smög försiktigt med min lilla blå tjänstebil in på gruset och parkerade med nosen mot en av de vackra gråstenslängorna.
Lisbet Svensson på Wideröra, mitt bland de växter och det gräs hon älskar att arbeta med.
Det dröjde högst 10 sekunder innan gårdens ägarinna Lisbet Svensson kom emot mig och berättade att här är det bara öppet på helgerna. När jag presenterat mig och förklarat att jag sökte Jeanette fick jag dock en inbjudan att stiga på.
Jag rörde mig inom parentes inte, som jag först trodde, i Bjuvs kommun och Ekeby. Wideröra ligger i Helsingborgs kommun. Mycket perifert dock. Bara några meter längre bort börjar (eller slutar) Svalövs kommun och ungefär lika många meter åt andra hållet går gränsen till Bjuvs kommun.
Oas för alla sinnen och smaker
Alldeles bortsett ifrån att det här är ett stort lantbruk i drift så finns här också hantverksbutiker och en växtbutik. De f.d. svinlängorna är topprenoverade och inrymmer numera en mängd små hantverksstånd. Vi gick från det ena rummet till det andra och att det finns så stor variation inne i längorna anar man verkligen inte när man står på gården.
Konst, smide, handarbeten av hundra slag, keramik, glaskonst……. Trots att jag varit på ett antal marknader i mitt liv hittade jag här också föremål med nytänk. Jag har tex aldrig tidigare sett en grep som förvandlats till en snygg fruktskål. Eller skiftnycklar och hammarhuvuden som numera är flasköppnare. Och pratar vi recycling så sälj på ett ställe kläder skapade av begagnade jeansplagg.
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
Det mesta kanske tilltalar kvinnor. Det brukar nog vara så i hantverkssammanhang som detta. Även om det också finns föremål som har utgångspunkt i gamla verktyg. Som tex grepar som blivit fräcka fruktkorgar mm. Eller skiftnycklar som förvandlats till flasköppnare.
Männen får sitt
- Vi har faktiskt tänkt på herrarna också, säger Lisbet Svensson, vars far förresten var den för åtminstone de äldre Billesholmarna kände Södra Vramsprofilen Knutte. Lisbet är själv född i Södra Vram växte också upp på gården Alleborg i Gunnarstorp.
Lisbet visar mig till rummet där hon låtit öppna upp till nock så att man kan se både väggar och takstolar – och hur hela byggnaden är konstruerad.
- Medan damerna går runt och tittar ner på alla borden så kan nu männen titta på annat, tillägger hon.
Vi fortsätter på temat manliga nöjen när hon öppnar en dörr in till ett annat stort rum.
- Här gillar männen definitivt att vara medan kvinnorna shoppar, säger hon när jag kommer in i rummet och får se den gigantiska tröskan som står där.
Här odlas det spannmål och då är det nödvändigt att ha en egen tröska.
Rena rama pojkdrömmen
Snacka om långt ifrån tovning och marmeladkok! Häromdagen hade lille Edvard 4 år och från Värnamo, en heldag på Wideröra och tröskan och det tyckte han var jättekul. Jag gissar dock att vilken man som helst, oavsett ålder, skulle tycka det var toppen att få hänga med i den jättemaskinen. (Läs om hur Edvard kom till Wideröra längre ner).
- Det är också i det här rummet vi har vår lammsafari, berättar Lisbet Svensson. Ytterligare en aktivitet som lockar både gamla och unga från olika håll.
Ett rum är inrett med en enorm spis på ena kortsidan, som i mitt huvud skulle vara centralpunkten i ett jättelikt vintergästabud. Men då skulle man behöva flytta bort alla affärsstånden och tömma salen, och det är inte aktuellt, förklarar Lisbet. Här har man t.ex. även sin julmarknad, en av gårdens stoltheter.
Driver upp speciella växter
Lisbet och hennes man Göran Svensson satsar på att Wideröra, som omfattar delar ända sedan 1400-talet men vars mangårdsbyggnad är av senare modell (1800-tal), som en sinnenas plats. Lisbet själv driver upp växter och serverar hembakt. Det gamla fängelsevalvet från 1400-talet är en del i den caféservering där man både får njuta av hennes bakverk och – om man har tur som jag har idag – hemgjord, röd flädersaft……. Röd för att bären kommer från en rödbladig fläderbuske som enligt Lisbet Wideröra är ganska ensam om att ha och sälja.
Gårdens ägor är stora och det är också de gräsytor som tillhör själva boningshuset. Frågan vem som klipper dessa fält i grönt besvaras dock snabbt:
- Jag älskar att klippa gräs, säger Lisbet. Jag har en åkklippare men jag är inte intresserad av att ha någon robot här.
Konkurrens om turisterna
Även om en stor del av sommarturismen håller sig längs den skånska kusten så har vissa researrangörer har numera fått nys om Wideröra gård och utbudet och så här års rullar buss efter buss in på den gigantiska gårdsplanen. Gästerna visas runt, handlar, fikar och köper kanske en växt.
 |
 |
Stora anläggningar både i Helsingborg och i kommunerna kring Wideröra är kända sedan länge och att bryta gamla mönster också i de sammanhangen, kan ta sin tid. Ägarna på Wideröra tror deras satsning på sinnlighet och personlig service kan göra skillnad.
- Det är exempelvis ganska långa sträckor att gå här om man vill se allt, säger Lisbet Svensson. Men om det finns de som inte orkar gå så tar jag dem och deras rollator på min golfbil och kör dem runt istället. Det brukar folk gilla.
Det ska smidas i tid….
Inne i den lilla restaurangen i den ena längan hittar jag Jeanette Malmberg som, visar det sig, är gift med sonen på Wideröra. Tillsammans med maken driver hon gården Ormastorp, en bit längre bort. Men hon driver också restaurangen på Wideröra och så studerar hon till trädgårdsarkitekt.
 |
 |
Det var Jeanette som räddade mig på Ekebyfesten nyligen, när min kamera var död och jag glömt mobilen hemma……… Där stod jag i skvalregnet – snopen som bara den – och så kom hon och pratade om bjuvsnytt och var hur trevlig som helst. Vilket gjorde att jag frågade om jag fick låna hennes mobil en stund och ta mina bilder.
Utan att tveka sa Jeanette ja och mitt arbete var räddat! Ett sådant förtroende och en sådan hjälpsamhet glömmer man inte!
Men åter till saken. Jeanette är inte ensam i restaurangen utan är mitt uppe i planeringen av ett bröllop. Några andra bekanta från Bjuvs kommun sitter där inne och skrattar när jag dyker upp. Mer kan jag inte säga nu utan det får ni läsa om när kyrkklockorna ringer.
När planeringsarbetet är över pratar vi östört en stund.
- Det är Lisbet som inspirerat mig till det här, berättar hon. Jag har tidigare arbetat inom vården men det är så underbart och stimulerande att vara här att jag lagt det på hyllan och istället hittat min plats på Wideröra. Inte minst är jobbet här en härlig omväxling till det hårda jobbet hemma på vår egen gård.
Det är dags för mig att avrunda besöket. Jag har fått mer än en dos inspiration under de knappa två timmarna jag gått runt på Wideröra. Dessutom var både kanelbullen och citronkakan av högsta kvalitet. Och en rödbladig fläder köpte jag med mig hem.
Min katalog av platser att besöka då och då har fått ett nytillskott. Stenestad Julmarknad är en av mina pärlor. En annan stor julmarknad i min närhet är också populär men den höga entréavgiften avskräcker en aning. På Wideröra är det också julmarknad, utan kostnad, så kanske blir det dit jag styr den lilla blå nästa gång det lackar mot jul. Den som lever får se.
Text och foto: Marianne Rönnberg Galmor
Edvards dröm gick i uppfyllelse
ÖNSKEDRÖM När en pappa i Värnamo frågade sin 4-årige son Edvard vad han ville göra på sommaren fick han ett svar han först inte förstod:
Pappan blev helt paff men efter viss efterforskning fick han veta att sonen hade en traktortidning där han sett Göran Svensson och tröskan, som blivit hans favorit nummer ett. Därför hade han lagt hela bildtexten på minnet och när pappa frågade vad han ville rabblade han den.
- Vad gör man inte för sina barn, resonerade Edvards far, och så kontaktade han Göran Svensson. Som förstås gärna tog emot pojken på specialvisning.
MRG
