Fyra praktikanter som är mycket nöjda med att praktisera i Ekeby församling. Från vänster: Monika Nordström, Cecilia Danielsson, Amanda Erlansson och Erika Palmestedt.
EKEBY FÖRSAMLING Den här veckan är det Öppet Hus i Ekeby kyrka. Förutom utställningen av böcker, bilder och dockor så finns här också fyra prästpraktikanter och jag passar på att fråga dem varför man vill bli präst.
För dig som inte kan Bibeln på dina fem är historian denna:
Lydia var en kvinna som gjorde stort intryck på Paulus när han och hans vänner var ute på resa och hamnade i staden Filippi, där Lydia bodde. Filippi var en romersk koloni i Makedonien.
Lydia var egen företagare och lät Paulus döpa både sig själv och hela sitt hushåll sedan hon hört vad aposteln hade att berätta om Jesus. Hon kom på så sätt att bli ledare för den allra första kristna församlingen i världen.
Flexibel och öppen
- Den berättelsen lär mig att man som människa måste vara flexibel och öppen för det oväntade och annorlunda, säger Amanda Erlansson.
- Paulus var så flexibel, fortsätter hon. Han som var jude hade först väntat sig att han som vanligt inför bönen skulle samla 10 män och så kom det en kvinna och ändrade på allt. Men när han såg att det också gick bra accepterade han det.
När andakten är över sätter jag mig tillsammans med alla fyra praktikanterna i kyrkbänkarna. Ute är det strålande solsken och ljuset som strålar genom de väldigt vackra kyrkfönstren skapar en god atmosfär för samtal kring varför de vill bli präster.
Evangeliet en livsstil
- Jag vill tjäna Jesus, säger Monika Nordström som innan hon beslutade sig för att studera till präst arbetade bland annat på sjön och på restaurang.
- Jag vill jobba med människor och vara i den gemenskapen. Evangeliet är ju livet – en livsstil - och det har funnits i mig ända sedan jag var liten. Även om det sedan för mig tagit litet längre tid att ta steget till att försöka bli präst.
Amanda Erlansson behöver ingen betänketid innan hon svarar:
- Kyrkan har betytt mycket för mig under min uppväxt, säger hon. Det har inte varit livet på en sida och kyrkan på den andra utan de har hängt ihop. Kyrkan har varit en aktiv del av mitt liv.
Amanda berättar att hon vuxit upp i ett kristet hem och att hon i kyrkan träffat många människor som tagit henne på allvar och låtit henne vara del av en större gemenskap.
- Det är en sådan vuxen jag vill bli, säger hon. En sådan vuxen för andra på det sätt som de i min kyrka varit för mig.
Vill sprida evangeliet
- Jag vill sprida evangeliet och framförallt Jesus och Guds kärlek, säger Erika Palmestedt. Med människor och för människor.
Erika säger att hon tror att folk generellt har en snedvriden bild av kyrkan. Att det är strängt där och fullt av ”pekpinnar”.
- Det intrycket vill jag ändra på, säger hon.
Cecilia Danielsson bad att få lite betänketid när jag ställde frågan om varför man vill bli präst. Nu säger hon:
- Precis som de andra redan sagt så vill också jag sprida Guds ord och bjuda in människor i gemenskapen. Men Sverige är idag ett ganska sekulariserat land där människor går andra vägar. Och kyrkan har svårt att få ut budskapet att vi ska leva i tron. Så där har vi något att arbeta med.
Ut och berätta
Vi resonerar lite om varför kyrkan inte, trots att det nu gått ganska många år sedan den skildes från staten, lyckats få fler att komma. En trogen liten skara kommer alltid. På landet består den ofta av äldre. I staden är gruppen lite mer blandad.
Amanda tycker hon hört nog om att kyrkbänkarna står tomma.
- Stirra dig inte blind på de tomma bänkarna. Utan fånga upp dem som faktiskt kommer. Så kan de i sin tur locka fler att komma med.
Erika har ett annat sätt hon tror skulle kunna göra skillnad:
- Vi måste själva också ut och berätta att vi finns. Gå ut, sätt dig på en bänk på torget eller var som helst och börja prata med folk. Vi måste visa oss i samhället och berätta vad vi står för.
"Något större"
Hon berättar att ”hennes” konfirmander gjorde precis så. De tog på sig skorna och gick ut och snackade med folk. Och skapade på så sätt förhoppningsvis också nytt intresse både för kyrkan och tron.
- Sverige är nog inte så sekulariserat som man kan tro. När jag berättar om min tro och mitt liv i kyrkan så kryper det fram både den ena och andra berättelsen.
- Men man pratar idag inte om Gud utan säger hellre att det finns ”något större än oss”. En större kraft. En större kärlek, resonerar Cecilia, och de andra instämmer.
Del av utbildningen
Praktiken är 4 veckor och de har alla fyra ansökt om att få göra den i Ekeby kyrka. Bland annat för att elever som varit här tidigare år, rekommenderat stället.
Cecilia Danielsson från Karlskrona, Amanda Erlansson från Lund, Erika Palmestedt från Landskrona och Monika Nordström i Helsingborg – Alla har de valt att utbildas i Lund.
Efter praktikens slut ska de alla genomgå ett antagningsprov i form av fem intervjuer med olika instanser inom kyrkan. Till ansökan om att få bli präst bifogar man intyg från olika präster, intyg också från prästen där man gjort sin praktik och sedan är det antagningskonferens. Blir man antagen får man praktisera ännu en gång – men då individuellt.
Cecilia, Amanda, Erika och Monika trivs med att vara i Ekeby. De hade gärna varit här fyra veckor till, säger de.
Öppen kyrka en årlig tradition
Varje år håller kyrkan Öppet Hus i en vecka. Så även i Ekeby. Den här gången kan man beskåda ett antal mycket gamla biblar och psalmböcker liksom bilder från de allra första och mest kända biblarna i världen.
 |
 |
 |
 |
 |
 |
Kryptan under själva kyrkgolvet är öppen för nyfikna. En del av fönsternischerna i kyrkan utgör skådeplatsen för Bibelns olika berättelser. I form av handgjorda dockor.
När rundvandringen är slut serveras kaffe med hembakt längst bak i kyrkan. Kyrkoherde Annika Linderfalk med kollegor finns på plats för såväl samtal som guidning. Och praktikanterna hjälper så klart också till med det som behövs.
Kyrkan är öppen veckan ut och avslutas med en mässa på söndag kl 17.00.
Marianne Rönnberg Galmor
