BJUVS FÖRSAMLING På torsdagen var jag inbjuden att delta när pastorsadjunkt Charles Hägg för första gången höll i Andrum. Drygt 15 damer och herrar från olika håll i kommunen kom till Billesholm för att umgås och samtidigt få litet andlig spis.
Andrum är en kombination av en kristen mässa och gemenskap församlingsbor emellan. Verksamheten bedrivs sedan 2005 i Billesholms kyrka. Många av dem som denna dag kom, har deltagit regelbundet sedan starten. De bor i Bjuv, Ekeby och Billesholm - och har inget emot att umgås med varandra över "byagränsen". En deltagare kör till och med regelbundet hela vägen från Landskrona till Kyrkbacken i Billesholm, för att upprätthålla en trevlig tradition i goda vänners lag.
Dagens debutant
Detta var första gången pastorsadjunkt Charles Hägg höll i arrangemanget som inleddes med en gemensam lunch. Efter maten skulle deltagarna egentligen lyssna på när en extern konsult berättade om datoranvändning. På grund av manfall fick Charles Hägg istället själv leda samtalet och så här i efterhand kan sägas att det nog var bäst som skedde. Deltagarna i Andrum är inga ”datanördar” och Charles Hägg beskrev på ett begripligt och ”otekniskt” sätt fördelarna med att kunna kommunicera via internet mm.
Men han fick absolut inget gratis. Motståndet i gruppen mot att använda datorer visade sig vara tämligen kompakt. Med lock och pock lyckades till slut ändå Charles Hägg – som tidigare varit lärare – hålla publikens intressera på topp. Så pass att åtminstone några blev sugna på att testa.
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
Förslaget om att gå och bekanta sig med en dator på biblioteket nappade en herre från Ekeby på. Varje bibliotek i kommunen har ett par datorer som allmänheten är välkommen att använda.
- Tidigare gick jag dit och läste tidningen. Nu får jag gå dit och testa datorerna. Prova, om de är lediga.
- Be personalen hjälpa till att starta och lära dig surfa på Internet, sa Hägg. Googla, mejla, ring gratis på Skype osv. Titta på bilder från barnbarnens jorden runt-luffning. Läs utländska tidningar. Leta recept eller ord till korsordet. Eller något annat som intresserar just dig.
Motstånd handlar många gånger om rädsla och osäkerhet. Oavsett hur gammal och erfaren man är. Här satt mer än 15 mycket erfarna personer och tvivlade på att klara det som de yngre gör.
- Var inte rädda, sa Charles Hägg. Datorn kan inte gå sönder. Och vill du inte ha en dator kan du skaffa en läsplatta som är mindre komplicerad.
- Men mitt treåriga barnbarn bara går fram och börja trycka på tangenterna. Inte kan jag klara det, sa en kvinna som hårdnackat höll kvar sitt motstånd mot tekniken.
- Ja, treåringen är inte rädd för att testa, sa Charles Hägg. Men å andra sidan lägger han av samma anledning också handen på en het platta på spisen. Men det gör inte ni. För ni har erfarenheten och klokskapen med er från hela livet och gör inte ett sådant misstag. Använd erfarenheten!
Charles Hägg fortsatte bygga på åhörarnas självkänsla. Han berättade om ett test där unga och äldre sekreterare fått i uppgift att skriva samma text. På tid. Fastän de yngre skrev snabbare på tangenterna så kom de i mål samtidigt som de äldre. Varför?
- Jo, för att de yngre hade så mycket annat i huvudet samtidigt att de inte koncentrerade sig på målet, sa Hägg. Medan de äldre, erfarna, lugnt och systematiskt rodde uppgiften i hamn. Värt att komma ihåg.
 |
 |
 |
 |
Mässan framflyttad
Nytt för dagen var att mässan – en viktig del i Andrum – flyttats från att tidigare ha avslutat dagens gemenskap till att nu ligga mellan föredraget och avslutningskaffet.
Det hördes en del knorr över nyordningen i kapprummet. Några damer lämnade tillställningen före mässan men de allra flesta gick trots allt med till kyrkan, även om de tyckte att det var besvärligt att ta på och sedan av sig igen. Någon önskade att man kunde ha fått vara med och tycka om nyordningen innan den infördes.
På en direkt fråga om varför upplägget ändrats svarade Charles Hägg:
- Vi vill testa något nytt. Och på det här sättet blir mässan mer en del i helheten.
Bönestenar
Inne i Billesholms kyrka var det mesta sig likt. Bänkarna stod på sin vanliga plats och kyrkorummet var vackert och stämningsfullt dekorerat med ljus och blommor. Varje deltagare som ville tog en bönesten i handen. (Se särskild text nedan.)
- Fyll stenen med era böner och lägg den sedan i dopfunten, sa Charles Hägg. Därefter inledde han sin predikan med en personlig vädjan:
- Det här kan ni egentligen bättre än jag, sa han till åhörarna. Så ni får rätta mig om jag gör något fel.
Predikan handlade om rädsla och om att ha mod att förändra. Och om glädjen över att till sist ändå ha vågat ta steget till förändring. Charles Hägg använde sin egen ”resa” som exempel.
Psalmsången ackompanjerades av Per-Olov Evander. Eva Roos Johansson assisterade Charles Hägg med kalken när det var dags för nattvarden.
Kaffe och omdömen
Efter mässan bar det av tillbaka till församlingshemmet. I samtal deltagarna emellan fångade jag upp följande ord och omdömen:
- Det var över förväntan. Det kändes bakvänt. Vi saknar töserna. Vi måste ge honom en chans. Det skulle vara taskigt att inte gå med till kyrkan även om vi inte vanligtvis går dit. Det är ju gemenskapen vi kommer för. Inte mässan.
Charles Hägg var själv mycket nöjd med dagen.
Till slut ska sägas att det fanns de som defintivt kommit till Andrum just för mässans skull.
- Jag bryr mig inte om att jag missade föreläsningen om den nya tekniken, sa en herre från Södra Vram. För mig är just delen i kyrkan den allra viktigaste.
Slutet gott allting gott. Andrum kommer säkert även i fortsättning att vare en samlingspunkt för både dem som vill söka ro i mässan och de som längtar efter mänsklig gemenskap i sin församling.
I kyrkans programblad beskrivs Andrum så här:
- Andrum är en stund för vår insida och utsida. En gång i månaden ses vi och samtalar, sjunger, skapar och upplever saker tillsammans.
Den gemensamma lunchen kostar 50 kronor och börjar kl 12.30. Dagen beräknas vara slut cirka kl 16.00.
De kommande tillfällena för Andrum är 6 mars, 3 april och 8 maj.
Text och foto: Marianne Rönnberg Galmor
Tanken med bönestenarna
Bönestenar – vad är det? För mig var detta en ny sak i kyrkan och jag bad därför Charles Hägg att förklara:
- Det är inte helt enkelt att svara på din fråga eftersom var och en som väljer att lägga en sten i dopfunten givetvis själv tolkar och bestämmer varför man gör detta.
- Om jag ändå ska våga mig på en tolkning - och då vill jag understryka att detta är min tolkning som jag inte ålägger någon annan att anpassa sig efter – så är det så här:
Dopfunten representerar det som Gud visar oss i och med dopet. Vi får vila i Guds hand och blir befriade till ett liv i gemenskap med Gud. När man tar en sten så får denna bli en konkret representation för något som vi vill lämna i Guds hand eller något annat som vi vill be Gud om.
- Jag vill påpeka att stenarna inte är något annat än stenar som i ögonblicket blir en konkret påminnelse om något som personen som lämnar den i dopfunten ensam vet innebörden av.
När gudstjänsten är slut tas stenen upp och återanvänds nästa gång en person vill göra en bönehandling.
MRG
