BILLESHOLM Fredrik Flink är konstnär och i studion låter han tankarna flyga fritt. För att sedan göra motiv av dem. Han är också mekaniker och kamraterna på jobbet liksom stödet från fru och barn, ger honom kraft att skapa.
Medan husets två praktexemplar till katter sitter kvar vid brasan och värmer sig går vi ner i källaren och till Fredrik Flinks ateljé. Bekvämt tillbakalutade i den mjuka sammetssoffan ser vi sedan på när Fredrik hänger fram det ena konstverket efter det andra.
Det här är ingen lättsmält konst. Den har stundtals av vissa rentav uppfattats som mycket kontroversiell. Som när Fredrik för några år sedan visade några tavlor i Ekeby skola. Som upprörde skolledningen så pass att han var tvungen att flytta utställningen till biblioteket istället.
”Naive Flink”
- Där gick jag. Lille, naive Flink, berättar konstnären själv. När mobilen ringde och jag hörde att det var rektorn minns jag att jag tänkte: Så kul! Hon vill kanske köpa en tavla? Och så pang! I nästa sekund åkte jag på världens blåsning.
- Men jag tycker fortfarande inte att tavlorna var upprörande, säger Fredrik Flink och får medhåll av hustrun Tessan. Men vilket liv det blev! Tavlorna kom onekligen i fokus och så här efteråt kan man tycka att jag kanske borde ha skickat blommor till den som startade cirkusen och gav mig så mycket PR.
Sedan dess har Fredrik Flink haft vernissage bland annat både i USA och i Wien, Österrike. Just nu målar han till en utställning i maj, i Øksnehalleni Köpenhamn. Alldeles i närheten av Tivoli och Centralstationen.
Betraktar samtiden
Fredrik Flink hämtar alltid inspiration ur sina egna tankar och iakttagelser av det som händer i samhället. Konstens innebörd finns ju i betraktarens öga och det finns trots att varje motiv uppstått ur Flinks egen tanke, absolut ingen given mening i något av konstverken, försäkrar han. Istället är det fritt fram för var och en att göra sina egna tolkningar.
Vadå fri?
Vi tittar på tavlan med Frihetsgudinnan i New York – instängd i en fågelbur. Fredrik berättar:
- Frihetsgudinnan heter det. Men frihet? Är vi egentligen så fria som vi inbillar oss? Jag vet inte det.
- Idag måste man ju till exempel fixa allting själv. Idag ska man kunna så mycket mer än förr. Kraven är väldigt höga, mycket tvingande. Och för att ifrågasätta och uttrycka den känslan satte jag gudinnan i en bur.
Vi fortsätter med en tavla där två pistolmynningar tvinnats samman.
- Det är en antivåldstavla, säger Fredrik Flink. Pistolerna har gjort obrukbara. Det här är ju en fråga som är aktuell i hela världen. En diskussion som aldrig verkar ta slut.
Tavelramarna är av plåt. Och de flesta är ”förstärkta” med taggtråd.
- Det betyder ”rör inte bilden”, fortsätter Flink förklara. Folk ska ofta fram och pilla på själva duken och det är i det närmaste en ”dödssynd” i mina ögon. Jag vill INTE att man tar på själva målningen.
Tiden går fort
Så har vi tavlan med vingar – ett självporträtt som uppstod i tanken ”Var tar barndomen vägen?” En naken man sitter på en barnstol och tänker på hur fort tiden går och på hur kort ett liv egentligen är.
 |
 |
 |
 |
 |
 |
Så där fortsätter vi i ateljén. Fredrik byter tavla – vi tittar och undrar. Tolkar också själv för den delen.
Vad menar Fredrik med en tavla med dubbla porträtt – Hitler med Salvador Dali-mustasch och så Dali själv?
- Hitler sökte in på Wiens konstskola men kom inte in. Tänk om han fått använda sin kraft på at måla istället för det han sedan gjorde, funderar Fredrik Flink. Så annorlunda historian hade sett ut då.
Rått men hjärtligt
Till vardags arbetar Fredrik Flink som mekaniker i verkstaden på Höganäs Bjuf. Där trivs han. Säger att kamratskapet är mycket gott och att kollegorna tycker det är kul att han parallellt med kneget också är konstnär.
Detta till trots så är det inte en helt igenom enkel resa mekanikern Fredrik Flink en gång i ungdomen gav sig ut på. Det började med en kurs i oljemålning och en i kroki. 1999 började han ”kladda” litet men det var ”inte så allvarligt”.
På allvar
I mitten av 2000-talet slog dock tanken honom att ”Fan, jag ska nog börja ställa ut mina tavlor”. Och sedan han och Tessan flyttade in i villan på Skogsgatan i Billesholm har målandet varit ”på allvar”. Idag strävar Fredrik efter att en dag kunna försörja sig på konsten.
Ren lycka
I mina ögon är Fredrik Flink en känslig kille som stöpts i en form som nog aldrig ifrågasatts i hans omgivning men som aldrig heller riktigt passat honom. Själv säger han att han var som grabbar är mest under uppväxten. I Billesholm.
- Jag spelade fotboll. Som en ihärdig och trogen robot tränade jag år ut och år in. Blev faktiskt riktigt duktig. Men så en dag gick det upp ett Liljeholmens. ”Fatta! sa jag till mig själv. Detta behöver man faktiskt inte hålla på med om man inte vill!” Och så var det slut med fotbollen.
- När det gick upp för mig att jag kunde välja själv vad jag ville göra kände jag inget mindra än ren lycka, säger Fredrik.
Som ett ägg
Han och hustrun Tessan skojar om att Fredrik har huvudet ”ibland molnen”. Att ”det snurrar mycket i kupan”.
- Jag är som ett ägg. Hård utanpå, med tatueringar förstås. Men mjuk inuti.
- Men när jag är uppe i varv och vill ändra på hela världen, då plockar Tessan ner mig på jorden igen. ”Gå ner och måla”, säger hon till mig. Tessan - min älskade livskamrat och mitt livs stöd, säger Fredrik allvarligt.
Tillbaka till skapandet. Hur och när målar du?
- Just nu – inför utställningen som ska vara i Köpenhamn i maj – skissar jag på masonit. För att det är billigare än duk, som jag vanligtvis använder. Målandet går i perioder och inför en utställning är jag förstås högproduktiv.
- Jag går ner i min ateljé tidiga morgnar och målar ostört tills familjen vaknar och då äter vi frukost tillsammans.
- Tidigare hade jag litet ångest för att jag tämligen planlöst levde i min egen värld och försummade familjen. Men genom att måla när de gör annat får jag utrymme både för skapandet och för dem. På så sätt hinner jag med allt jag vill och behöver, säger Fredrik Flink.
 |
 |
| Farfars far Gustav Flinck målade 1917 denna ståtliga älg på väg genom skogen. | Fredrik Flink målar även han naturtroget men för det mesta med en dold tanke i motivet. |
Arvet i släkten
Fredrik Flink har konstnärskapet i blodet. Hans farfars far Gustav Flink var en känd och omtyckt konstnär och målare i det Billesholm som en gång var. Fortfarande finns det både utsmyckningar i gamla hus runt om i trakten och tavlor som Gustav Flink målat. Som till exempel en målning av en ståtlig och helt underbar älg som sakta lunkar fram i en skog, i kraftigt snöfall. Just den tavlan har alltid prytt en vägg i mitt eget föräldrahem.
Vilken vägg Fredrik Flinks enormt stora ”Altartavla” ska pryda, är en annan fråga. Den heter egentligen ”Everyone is Jesus” och den observante ser även den bakomliggande skuggan av Hin håle själv. Mitt i kärleken och härligheten som för övrigt präglar tavlan och människorna på den.
- Det finns en djävul i oss alla, säger Fredrik Flink. Händer det oss något allvarligt så dyker den sidan upp i oss alla.
Vad ger det dig att måla?
- Att måla är som ett beroende, förklarar Fredrik Flink. Har man väl börjat går det inte att sluta. Det är som ett gift.
- När man gör något man blir nöjd med känns det helt underbart. Men när man misslyckas är trappan upp till övriga världen två mil lång! Heaven and Hell på samma gång, faktiskt, avslutar Fredrik Flink.
Text: Marianne Rönnberg Galmor Foto: Olivia Burducea
