SPRÅKCAFÉ I veckan var jag ute på en jorden-runt-resa. På språkcaféet på Bjuvs bibliotek. Tillsammans med människor från 14 olika länder. Som lät mig titta in i deras värld.
Människor som inte kan svenska går regelbundet till Biblioteket i Bjuv som arrangerar Språkcafé tillsammans med Futurum och SFI (Svenska För Invandrare). I torsdags bestämde jag mig för att delta.
Tretton personer kom. Förutom SFI-lärarna och biblioteksanställda. Och jag själv.
Jag hamnade mitt i världen – i någon sorts miniformat. Här träffade jag under en intensiv timme människor från Estland, Kina, Thailand, Uganda, Irak och Syrien. Med olika kulturella och religiösa bakgrunder men alla med samma behov av att – liksom jag – få leva ett liv i fred.
Svår grammatik
Återstår ”bara” det där med svenska språket. Som inte är det lättaste språk att försöka behärska, om nu någon trodde det.
Några av deltagarna var nybörjare som läst svenska ett par månader men redan klarade att kommunicera – låt vara med ett engelsk ord instucket här och där.
- Grammatiken är svår, sa en kvinna från Thailand.
- Era R är svåra, tyckte några män från Mellanöstern med arabiska och kurdiska som modersmål. Språk som har rullande R.
- Det är lättare för oss att rulla än att skorra på dem.
Tvättstuga?
De 13 var uppdelade på fyra olika bord där de läste olika böcker på så kallad lättläst svenska. En hade titeln ”I samma båt” och beskrev bl.a. hur en invandrad man och hans fru försökte anpassa sig till livet i Sverige. Med tvättstuga, frivilligarbete, hemlösa och andra ord och företeelser som för oss i Sverige oftast är självklara, inte är det på alla platser på jorden.
Jag pratade med unge Bassam Lucian Farroukh som innan han tvingades fly från Syrien med mamma, pappa och syster, studerade journalistik på universitetet i Damaskus.
- Jag ska försöka komplettera mina betyg här i Sverige så att de godkänns här, sa Bassam. Men jag fortsätter inte med journalistiken. Jag tror jag ska försöka bli apoteksbiträde istället.
Pappa Younes Farroukh var läkare i hemlandet men satt denna dag långt ifrån krigets Syrien och sin arbetsplats, på Bjuvs bibliotek, och stångades med mitt modersmål. Tillsammans med hustru och barn.
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
Känt från TV
Utan att gå in i detaljerna kring hur herrarna från Mellanöstern kommit hit fortsatte jag fråga om ursprung och tidigare yrke.
Samuo Mashid från Aleppo i Syrien, en stad vi ofta ser på kartan när TV-inslaget handlar om kriget i Syrien, är kurd. Han har fru och fyra barn och alla har de överlevt och lyckats ta sig i säkerhet. Och till sist hamnat här bland oss.
I Aleppo var Samuo svetsare i många år och när kriget bröt ut arbetade han som busschaufför. Nu måste han börja om från början och ger sig inte när han läser. Även om det svenska uttalet oftast är knepigt och svårt. Hur lätt tror ni det är att till exempel uttala ordet lingon korrekt? Om man inte är född i Sverige.
Skräckens resa
Bredvid Samuo sitter landsmannen Yamen al Holaibi. Apotekare som också flytt från Damaskus med hustru och fyra barn.
- Vi tog oss från Syrien till Egypten, berättar han. Och sedan reste vi med båt från Egypten till Italien.
- Det var en fruktansvärd resa, fortsätter Yamen. Båten var liten och överfull av människor som liksom vi ville överleva och ta sig i säkerhet.
Avståndet de skulle tillryggalägga med den lilla båten var 550 kilometer och efter ett tag gick båten sönder. Bensinen hade redan tidigare tagit slut.
- Vi greps av dödsfruktan, säger Yamen. Varje minut trodde vi att vi skulle dö.
- För att försöka rädda kvinnor och barn kastade vi män oss alla i havet, fortsätter han. Även om det betydde att vi själva kunde dö.
Räddningen
I Sverige är vi många som både lärt oss simma och tagit Simborgarmärket redan som små, men på andra håll kanske man varken har sett hav eller sjöar – eller lärt sig simma. Yamens och de övrigas lycka var att ett italienskt flygplan uppmärksammade deras nöd.
- När planet upptäckt oss kom så småningom italiensk militär till vår undsättning, säger Yamen al Holaibi. Och sedan tog det ytterligare ett tag innan vi kom till Sverige. Nu bor vi i Billesholm.
Eldsjälen
Språkcaféet är öppet för alla människor, inte bara flyktingar och invandrare. En som tagit fasta på detta är eldsjälen och f.d. lärarinnan i Bjuv, Margit Wittander som försöker vara på språkcaféet varje gång.
- Det här är toppen, säger Margit Wittander. Det är ett alldeles utmärkt sätt att få ”träffa hela världen”. Ett fantastiskt tillfälle att få prata med intressanta människor från jordens alla hörn. Höra om deras liv och hjälpa dem att läsa, förstå och tala svenska.
Text och foto: Marianne Rönnberg Galmor
