EKEBY På onsdagsmorgonen när jag tittade ut så regnade och stormade det. Tänkte då att det nog inte blir någon skräpsamlardag för barnen i Ekeby skola. Men tji fick jag!
När jag vid 10-tiden svängde in på parkeringen vid "askebonkarna" intill Franz Daumans väg lyste snåren av barn i färglada kläder som ivrigt och metodiskt samlade allt skräp de hittade på marken. Området är deras egen lekplats sommar som vinter och nu skulle här städas! Innan gänget drog ut hade de både varit på studiebesök hos NSVA och lärt sig om återvinning och hört om vad metall, glas etc. kan ställa till för skador. Både för djur och natur.
I vägkanten gick Carina Roth från Ekeby skola med bl.a. Anton som gång på gång återvände till hennes kasse med det ena äckliga skräpet efter det andra.
- Det här är inte roligt direkt, sa Anton. Men det är nyttigt för naturen och så är det bra för djuren så att de inte trampar på trasig metall eller glas och så.
Barnen på Ekebyskola deltar precis som så många andra skolbarn på våren i olika skräpplockarkampanjer. I Ekeby är det Höganäsbolaget som svarar för den container som barnen lägger skräpet i.
 |
 |
 |
 |
 |
 |
Chockerande resultat
När jag en halvtimma efter start tittar in i den illgröna containern tror jag först att den ansenliga mängd med skräp som ligger där, funnits där tidigare. Men icke. Detta är alltså så mycket sopor och annat som de ivriga barnen redan hittat! Inte undanskymt någonstans utan mitt i Guds fria natur.
Ett kylskåp, massor av plast och papp och liknande. Trätrall med och utan rostiga spikar. En genomrostig tunna. Plast, plast och plast. En Morakniv!
Platsen måste uppenbarligen av många nyttjas som soptipp. Hur kan man bara komma på att åka ut i naturen och kasta alla detta skräp? Är det barn - och djurlösa människor som ligger bakom nedsmutsningen? För inte kan väl någon som gör egna utflykter med sina barn och sällskapsdjur samtidigt bära sig åt så här?
Några svar får vi naturligtvis inte men saken tål ju att tänka på, eller hur?
På vägen till containern växlar jag några ord med "matlaget" som kommit med en skrinda packad med korv, bröd och andra nödvändigheter som krävs för att en utflykt ska bli lyckad. En lägereld är på gång. Kolen glöder redan för barnen håller hög hastighet när de städar och snart är de hungriga.
På vägen tillbaka till bilen passerar jag elden igen och då packas varmkorven upp. Någon meter från maten står redan tre förväntansfulla och glada tjejer och kikar: Isabelle, Jasmine och Julia.
Varför är ni här och plockar skräp, undrar jag.
- Vi gör det för att det är bra för naturen och djuren, säger de.
- Och så gör vi det också för att våra barn ska kunna vara här och leka en gång, avslutar Julia.
Text och foto: Marianne Rönnberg Galmor
