RIDNING Det är strålande vårväder och jag är på väg till det natursköna Åvarp vid foten av Söderåsen. Här har man kört många hundra gånger när dottern gick på ridning på fredagar i ur och skur, vinter som sommar. Här har folk från trakten ridit i generationer.
Idag ska jag prata med Katarina Sjöberg som driver hästridningen och som tog över stafettpinnen efter sina föräldrar Algot och Siv Olofsson, som startade verksamheten 1969.
Strax före Båvs li tar man in till höger mot Algots gård och ridskola.
Jag kommer fram till gården precis när Katarina ska rida ut och får växla ett par ord med några från kaffegänget som alltid träffas efter ridningen på lördagar.
Ålder inget hinder
- Vi har träffats och fikat sedan vi införde det för nio år sedan berättar, Eva Hansson, en i gänget.
Ann-Charlotte Pregler red här redan som barn och tog upp ridningen igen när hon fyllde femtio år. Eva och Ann-Charlotte är dessutom gamla barndomskamrater och har känt varandra länge.
- Jag längtade efter ridningen, det är en upplevelse på många olika sätt, säger Ann-Charlotte. Inte minst för att det ser ut som det alltid gjort här i Åvarp.
- Det är bara Nobelmiddagen som får störa ridningen, skämtar Eva.
 |
 |
| Eva Hansson och Ann-Charlotte Pregler | Hela Kaffegänget efter ridturen |
Tjejerna samkör hit, d.v.s. Ann-Charlotte kör ifrån Åstorp och hämtar upp Eva i Hässlunda. Fikat och det sociala är minst lika viktig som ridningen och man turas om att ta med kaffe och tilltugg. Det mesta stöts och blöts under samvaron.
- Vi ska rida tills vi blir åttio, skämtar Eva och Ann-Charlotte.
Ridit sedan barnsben
Efter en stund dyker Katarina Sjöberg själv upp med ett gäng som varit ute och ridit, så jag kan prata en stund med henne om hur allt började med ridningen och hur länge hon har hållit på.
- Jag har ridit sedan jag kunde gå, säger Katarina. Jag blev uppslängd på en häst och har alltid varit intresserad av dem. Far och hans föräldrar har alltid haft hästar.
Ridskola från 1969
Ridningen i Åvarp startade 1969. Algot Olofsson föddes i Åvarps hembygdsgård, tvärs över landsvägen från gården i Båv, som han och hans familj flyttade in i när han var tretton och som han och hustrun Siv sedermera bott och verkat i.
Ridskolan började med att Katarinas syster tog hem sina kompisar och lät dem prova på att rida. Och på den vägen är det.
På den tiden fanns det både kor och grisar på gården samt jordbruk, men det var tufft att vara bonde och när Algot såg att det fanns underlag för en ridskola sadlade han så att säga om. Från början fanns det en fem-sex hästar, som även var arbetshästar och användes i jordbruket. Efterhand började man istället använda ponnyhästar i ridundervisningen.
Alla ska ha råd
Under alla verksamma år har Algot själv lagat sadlar, träns, grimmor och skott. På det sättet har priserna alltid hållits nere. Vilket stämmer med grundtanken om att alla ska ha råd att rida här. Den andan försöker Katarina hålla kvar. Idag hjälper pappa Algot till vid endagars ridläger med att göra upp eld tillsammans med hustrun, som även bakar hamburgerbröden som ingår i middagen.
Odlar fodret själv
Allt foder till hästarna odlas på Katarinas bror Thomas mark och ett bra år är man självförsörjande. Alla syskonen hjälper till när det är dags för höskörd och annat arbete som kräver många händer.
Njuter pensionärsliv
De flesta hästarna som finns på gården är inköpta. Idag finns inte många kvar av dem som fötts på där. Antalet hästar är 29 och 11 av dem är Shetlandsponnyer. 4-5 av dem som är pensionerade och går i hagen och har det gott. Men ibland så får även de rycka in någon timme om det behövs.
- De har gjort sitt och ska njuta av pensionärslivet, säger Katarina med ett leende.
En ridhäst tjänstgör mellan 20 och 25 år. 1987, när barnbarnen blev så stora att de kunde börja rida, var det Katarinas mamma Siv som började med att införskaffa shetlandsponnyer. Alla förutom en som finns på gården har fötts i Åvarp. Några har även blivit sålda.
Från sex år
Barn är välkomna att börja rida när de är sex år och då får de lära sig hur man förhåller sig till hästarna och hur man uppför sig. Man måste också förstå både säkerhet och kunna lyssna till vad instruktören säger.
Senare – ungefär vi 8-9 års ålder - får man gå upp i den ”stora gruppen ” med större hästar. Då blir det i de flesta fall C-ponny eftersom det bara finns en B-ponny. I de stora grupperna finns det många ryttare som kommer tillbaka år efter år och så småningom tar de också sina barn med sig.
- Åvarps affärsnisch är att ridningen alltid sker utomhus och att man kan hyra hästen när man rider ut, säger Katarina.
En typisk arbetsdag
Katarina jobbar även deltid som kyrkvaktmästare i Stenestads kyrka, och är även runt i Kågeröd, Röstånga, Halmstad by och Konga. En typisk arbetsdag, när hästarna är utomhus, börjar vid sextiden på morgonen med att se över och utfordra dem. Därefter tar jobbet som kyrkvaktmästare vid 12-tiden är Katarina tillbaka och då släpps hästarna in i stallet och får middagsfoder.
Ridningen börjar klockan 13 och pågår till 17. Efteråt släpps hästarna ut igen i hagen och Katarinas fritid kan börja.
Glad för hjälpredor
Jag står och pratar med Katarina inne i stallet och hela tiden är det full aktivitet med tjejer som tar hand om hästarna efter ridningen, tar av sadlarna och ser till att hästarna kommer in i sina boxar.
- Jag vill poängtera att utan mina duktiga hjälpredor Malin Svensson, Ida Nordström , Amanda Wilhelmsson och Lina Olofsson, hade jag aldrig klarat mig, säger Katarina.
Lina är brorsdotter till Katarina. Dottern Malin har en paus ifrån ridandet och är mammaledig. Om hon vill ta över verksamheten får framtiden utvisa, avslutar Katarina Sjöberg.
Text och foto: Mikael Nerberg
