DRILLFEST När jag kommer in i Ekeby idrottshall vibrerar den av marschmusik och koncentrerade drillflickor i åldern 7-11 år som tillsammans tränar inför Skromberga blåsorkesters 40-årsjubileum den 24 maj.
Låt oss börja med att säga att det här handlar om marschdrill och att drillflickorna i Ekeby utgör en sektion inom Skromberga Blåsorkester. I Bjuv finns det också drillflickor, men det är en annan historia, bl.a. eftersom det i det fallet handlar om tävling. Något man i Ekeby inte sysslar med.
Jenny Borg är tränare för de unga flickorna i Blå grupp och hon har själv varit drillflicka. Hon instruerar vant och taktfast. Hon rör händerna graciöst och svänger sin drillstav mycket vant. De små marscherar och förflyttar sig efter ett givet mönster. Samtidig som de svänger sina stavar.
En icke-fråga
Medan Jenny ser lugn ut står jag själv litet på helspänn och tittar på. Tänk om hon tappar staven, tänker jag. Jag menar, man svänger den runt handen och kastar och fångar i luften. Är det inte lätt att den far iväg åt fel håll? Klarar man det där när man är så ung som 7 år?
För Jenny och tjejerna i hallen verkar detta vara en icke-fråga. Jag följer träningen en stund och kan också konstatera att det faktiskt inte en enda gång under passet händer att någons stav ramlar i golvet.
Ser fint ut
Det där med att vara drillflicka startade i Ekeby 1974, berättar Jenny Borg. Så här var det när hon själv började:
- Jag var 7 år och tyckte det såg så fint ut att vara drillflicka. Jag minns inte precis hur jag tänkte men både mamma och moster hade varit det, så det kändes väl helt naturligt.
- Jag höll på i 12 år och intresset för att fortsätta som tränare växte med tiden fram. Idag studerar jag till lärare för åk 1-3 och för mig är det idag helt rätt att träna just Blå grupp, som är i ungefär i samma ålder.
På 1970-talet i Ekeby fanns det kanske inte heller så mycket att välja på i form av fritidsaktiviteter?
- Så var det nog, fortsätter Jenny Borg. Det var fotboll för killar och drill för flickor. Men vi välkomnar även pojkar. Fast vi skulle kanske få ändra litet på namnet.
- Vi har faktiskt haft en kille med är ett tag, men vanligt är det inte.
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
Storhetstiden
Marschdrillens i Ekeby storhetstid var på 1980-talet då man bl.a. åkte på en större turné vartannat år. Ytterligare drilltränare har kommit in i gymnastiksalen. De är Emma Edman, Anna-Karin Lynander och Lizette Engdahl.
Någon av dem var med på turnéerna.
Samtalet om varför man blir drillflicka fortsätter.
- Vi var i Finland, på Åland, i Tyskland, Österrike, Prag och Stockholm förstås. Det var tider det.
Hängde med en kompis
Anna-Karin Lynander började drilla 1977 och höll på i 15 år. Idag tränar hon Röd grupp, flickor i åldern 13-20 år.
- En kompis drog med mig på en träning, säger hon. Och jag fastnade! Jag tyckte det var kul, helt enkelt.
- Jag började när jag var 10 år, berättar Lizette Engdahl. Och höll på i 8,5 år. Det var för 1,5 år sedan men nu är jag här igen som tränare. För Mellangruppen – flickor 11-13 år.
Tillsammans med Jenny m.fl. tränar Lizette just nu en liten grupp som ska göra ett specialnummer den 24 maj.
 |
 |
 |
 |
Ringrostig
- Jag hade som mål att bli tränare, fortsätter Lizette Engdahl. Men just när jag hörde av mig fanns det inga lediga uppdrag. Sedan efter jul fanns det en öppning.
- Men jag var ringrostig! Jag slutade själv drilla för 1,5 år sedan men nu när jag är tillbaka så tycker jag att det är lika kul som förr.
Emma Edman berättar att anledningen till att hon började drilla när hon var 10 år var att hennes mamma sett en annons i tidningen om SBO Drillflickor. Emma drillar själv fortfarande i Röd grupp och i år är det hennes 10:e år som drillflicka.
Vill man bli drillflicka (eller pojke) börjar man i nybörjargruppen. Dit är alla välkomna som är minst 6 år gamla. Och det är Jenny Borg som är tränare tillsammans med Emma Edman.
Kräver motorik
- Det kan finnas yngre som kan drilla men vi har 6-årsgräns för det krävs en utvecklad motorik. För det där du undrade över om att inte tappa staven exempelvis.
- När man sedan visar sig mogen flyttas man upp till nästa grupp.
Medan vi pratat har Blå grupp lämnat gymnastiksalen och in har istället Mellangruppen kommit. De provar sina nya uniformer, som sömmerskan Kerstin Rudolfsson är som bäst i färd med att färdigställa. Det provas och nyps in och nålas.
- Vi är här – inte minst för gemenskapens skull, säger tränarna. Vi har roligt och tycker det är skönt att marschdrillen inte innehåller tävlingsmoment.
Roligt lagarbete
- Vi jobbar för att upprätthålla gemenskapen och för att fortsätta ha roligt med barnen och varandra. För ska det bli bra behöver man alla hjälpas åt. Vi är helt enkelt beroende av varandra, kan man väl säga.
Den 1 maj var en stor dag för drillflickorna och orkestern. Då medverkade grupperna Röd och Mellan.
Fannie Wahlgren från Ekeby är en av flickorna i Mellangruppen och när vi träffas här på träningen är hon mycket förväntansfull inför att få gå i drilltåget den 1 maj. Då hon ska få marschera gatan fram, och visa vad hon kan. För både mamma och pappa och övriga släkten. Ja, alla hon känner hemma i Ekeby. Fannie är dessutom en i främsta ledet. En av dem som får bära en svensk flagga.
- Jag tycker det ska bli jättekul, säger hon. Det är jättespännande. Jag tycker väldigt mycket om att vara drillflicka.
Det gick bra för Fannie, kan man konstatera efter den 1 maj. Uniformen kom på plats och hon tappade definitivt inte sin stav, eller rättare sagt, flagga.
Text och foto: Marianne Rönnberg Galmor
