MODE Ända sedan jag träffade Susanne Susse Kristiansson första gången har jag fascinerats av hennes klädstil. Hennes grej är att matcha allt hon har på sig i en given färg. Här berättar hon själv varför.
Många av oss funderar säkert mer eller mindre på vad sjutton man ska ha på sig. Har kanske något fint i garderoben men i mitt fall blir det ända oftast det praktiska som åker på dagarna i ända. Det vill säga blå eller svarta jeans, någon tröja i samma eller passande färg, boots. En jacka av något slag och sedan ut och iväg!
- Jag måste ha färg, säger Susse när jag berättar om mitt. Annars mår jag inte bra. Och det minsta jag har är svart, vitt och beige.
Susse är för dagen matchad från topp till tå i rött. Julrött. Klänning, skor, smycken, glasögonbågar osv – allt går i samma nyans av rött. Vilken färg det blir avgörs till en del av årstiden, förklarar hon.
Senast jag sprang på henne i byn var färgen istället vinröd-lila. När komikern Anders Jansson på sensommaren var i Bjuv för att spela in ett inslag om ”Bjuvs skäl” var Susse på plats – från topp till tå lysande i turkos. På Bjuvskalaset var det någon annan färg. En gång var det orange, vet jag. En annan gång gick det mer i grönt.
Limegrönt och turkos
- På sommaren är limegrönt och turkos mina favoriter, berättar Susse. Annars gillar jag rött väldigt mycket. Det sägs ju att rödhåriga - som jag - inte kan ha rött. Men det tycker inte jag stämmer.
Inne i sovrummet, där hon dagen till ära lägger upp ett par olika färgmatchade ”kreationer” för mig att fotografera, löper en hylla längs ena väggen, i höjd med dörrkarmen. Den hyllan är belamrad med väskor. Jag räknar inte men där ligger minst 20 olika väskor. Givetvis i alla färger, inklusive guld och silver. På väggen hänger den del accessoarer, bl.a. en dignande hållare för alla hennes halsband. För varje klänning, top och jacka måste naturligtvis toppas med ett matchande smycke!
Orange strumpor
- Jag har gillat färg så länge jag kan minnas, berättar Susse. Den första gången jag kan minnas att jag hade något avvikande på mig var när jag var liten och vi skulle på kalas. Då tog jag på mig ett par orange strumpyxor och mamma tittade på mig och sa: Ska du ha DOM strumporna på dig?
- Ja, sa jag. Så blev det. Och så är det fortfarande.
Susanne Kristiansson växte upp i halländska Bögilt i närheten av Hishult. Ungefär lika långt ifrån Småland som Skåne. Till "metropolen" Bjuv kom hon med hjälp av kärleken. Och det är också kärleken som fått henne att stanna här. Hon har arbetet inom vården "i alla år" utom de senaste. Då hon istället arbetat hos sjukgymnasterna i Bjuvs stationshus.
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
Reagerar omgivningen på ditt färgstarka sätt att klä dig? Någon allemansstil kan man ju knappast säga att det är.
- Jag får ofta komplimanger, säger Susse. Folk säger att de blir glada av att se mig. Det gäller både unga och gamla. Jag har ju arbetat mycket i äldrevården och även de äldre säger att de gillar min stil.
- Sedan säger en del att de tycker det är häftigt att se mig men att själv känner de sig så grå. Och då tänker jag att det får man ju själv göra något åt.
"Här är jag"
Jag håller mig kvar vid att Susses stil är uppseendeväckande. Försöker psykologisera kring om hon är ovanligt modig - och vi i svart och blåbyxor helt enkelt fegisar som inte vågar sticka ut som hon. Men jag får inte napp.
- Jag måste bara ha färg, förklarar Susse. Annars är det inte jag. Här är jag. Jag står för mina färger. Det visar den jag är.
Som om inte färgen räcker så gillar Susse när det glittrar och glimmar också.
- Ja, jag lägger gärna till bling-bling, skrattar hon. Det tycker jag om det också. Kanske lite mindre på dagen eller på jobb. Ska jag däremot ut så blir det ganska mycket.
Det mesta är ”fynd”
Man kan tänka sig att det kostar en hel del att ha åtminstone ett plagg av varje sort samt matchande skor, smycken, väskor, glasögonbågar mm., i samma färg. Antalet skor i garderoben är säkert 50.
- Jag gör alltid fynd, berättar Susse. Handlar mycket på rea. Förr var det ju rea två gånger om året men nu är det ofta rea. Eller någon sorts kampanj.
Över huvud taget håller jag ögonen öppna och ser jag en grej jag tycker om så kan jag mycket väl vänta och se om den inte snart blir nedsatt i pris.
- Loppis handlar jag inte särskilt ofta på utan det är mer i affärer och marknader. På marknader hittar man fina nagellack i all världens färger. Och självklart ska även naglarna gå i samma färg som kläder mm, förklarar Susse.
Väl förberedd
Att få ihop det som Susse är inget hastverk en morgon man försovit sig. Hon förbereder istället vad som ska på, dagen innan. Men litet lätt gör hon det för sig ändå:
- Om jag som idag har allt i rött, säger hon, så fortsätter jag i något som ligger nära det. Så att nagellack och glasögon tex fortfarande stämmer med nästa ombyte.
Årstiden med alla reor som nu står för dörren – eller redan har inletts – är med förstås ett eldorado för Susse. Liksom får många andra. Själv kommer jag nog att ta en sväng i ladorna och kolla efter fynd.
Oavsett set så ska det bli spännande att se vilken färg Susse fastnat för, nästa gång vi ses på bygden.
Text och foto: Marianne Rönnberg Galmor
