HJÄLP Det är vår i luften när jag besöker Christina Olovsson och hennes make Bengt i villan i Bjuv. Men inomhus i uterummet är stämningen inte lika ljus. Paret har bett mig att komma av en anledning: Missnöjet med den vård MS-sjuka Christina får – eller kanske inte får – av Bjuvs kommun.
- Vi vill att fler ska veta att så här går det till i verkligheten. Vi betalar 2. 575 kronor i månaden men har gentemot kommuntjänstemännen ingen talan när det gäller vad vi får för pengarna. De har kört över mig totalt och resultatet av alla vårdmissar de utsatt mig för så har de skadat mig för livet, säger Christina.
Christina Olovsson fick MS när hon var 23 år och så småningom tvingades lämna sin tjänst i Bjuvs kommun. Numera tillbringar hon den mesta vakna tiden i rullstol. Hon och maken Bengt berättar om hur trötta, ledsna och besvikna de båda numera är över den hjälp Christina får av kommunen.
”Efter ståliften gick det utför”
Främst handlar vårt samtal om den stålift som Christina en gång hade. Men som en ansvarig sjukgymnast i samråd med en arbetsterapeut i kommunen en dag – utan förvarning – kom och tog ifrån henne.
- De kom körande i sin tjänstebil, sa ”Du har blivit sämre”, tog ståliften, rullade ut den och satte in den i sin bil , berättar Christina. Sedan tog sjukgymnasten ut en hänglift som hon bar in i huset.
”Det var droppen”
Christina och Bengt menar att beslutet att ta ståliften, som Christina tyckte om och hade stor nytta av, togs över hennes huvud pga en händelse som hon själv – när den inträffade - inte bedömde som allvarlig men som kommunen tolkade som att hon var för svag i benen för att kunna fortsätta att använda. Enligt kommunhandläggaren behövde hon sitta i en gunga under förflyttning – i en hänglift (även kallad segellift) - istället för att stå i ståliften.
Stålift – hänglift
Rent praktiskt är en stålift – som namnet antyder – en anordning som man står i. Ett bälte spänns runt kroppen och det fästs i liften. Fötterna ställer man på en platta med hjul under till. Sedan är det bara att skjutsas iväg.
Häng- eller segelliften är – som det namnet antyder – en anordning där brukaren istället för att själv kunna hjälpa till med fötter och ben – lyfts i en ”tyggunga”med lyftselar och sedan ihopsjunken ”seglar” i fram till målet. Toaletten exempelvis.
Hur man nu sedan påklädd kommer från tygskynket till toastolen låter jag dig som läser själv fundera över. I HD läser jag om en man i Landskrona som enligt kommunens svar där fick välja mellan att ”segla” naken eller använda en hink! (reds.anmärkning).
”Blev starkare i benen”
- Efter att jag hade brutit mitt ena ben 2017 hade jag sjukgymnastik, berättar Christina. En sjukgymnast kom och vi gick igenom vad och hur jag skulle göra. Han sa samtidigt att jag skulle ha en stålift och så blev det. Tills den dagen då paret från Bjuvs kommun alltså dök upp oanmält på Olovssons trappa och sa att Christina blivit sämre.
”Bara trampat fel”
- Men det hade jag inte, förklarar Christina. Jag hade bara råkat trampa fel med vänsterfoten på fotplattans stålkant. Jag satte av misstag min ena fot lite för långt ut på ståplattans stoppskena och sa spontant ”Aj!”. Och så var det kört. Men detta utreddes överhuvudtaget ej från kommunens sida.
- Däremot är det uppenbart att händelsen rapporterades av personalen in till kommunen som något som diskvalificerade mig från fortsatt användning av min stålift, säger Christina sorgset. Och så fick jag den där segelliften, eller hängliften som den också kallas. En konstruktion du hänger som en hösäck i när du lyfts upp. En lösning som över huvud taget inte MS-patienter ska ha!
”Olämplig för MS-patienter”
Christina berättar att sedan hon börjat använda den för nu hela 5 år sedan så har hon fått ont i hela kroppen. Och när hon vid ett tillfälle var på sjukhuset och berättade att hon då suttit 8 månader i segelliften bekräftade läkaren det hon själv visste:
- Det sätter man väl inte en MS-patient i!
Kommunens svar
- Jag har ringt och försökt prata med dem, säger Christina. Och Bengt har både skrivit ett antal brev och ringt till olika instanser.
Det enda svar Olovssons får är:
- Det måste vara säkert för personen.
”Känns som personangrepp”
- Efter alla påringningar, brev och klagomål börjar den negativa behandlingen vi möts av att kännas som personangrepp, säger både Christina och Bengt. Vi bollas hit och dit mellan olika ansvariga. Men det är allt.
- Och när vi exempelvis larmar hamnar vi sist i kön. Att köra till oss hamnar på något sätt sist. Försenas till och med. En person tar samtalet och säger ”Vi kommer”. Och sedan skjuts det i själva verket fram till dem som jobbar nästa skift.
Enligt Olovssons är attityden att kommunen aldrig gör fel.
- Klagar man som jag så får man det tillbaka i nacken. Enligt dem är allting mitt fel. De vägrar träna med mig. Säger att jag fått vad jag behöver! Jag får idag ingen MS-träning längre. ”Vi har inget mer att erbjuda”, säger du bara.
- Jag kallar det jag utsätts för för grov misshandel, säger Christina. När jag sa till hemtjänsten att jag vill träna sa de bara att jag har för tunga ben så de orkar inte lyfta.
”Totalt överkörd”
De har kört över mig totalt! Förutom att segelliften ger mig konstanta smärtor så får jag ofta urinvägsinfektion och behöver då snabb hjälp med att tex byta kateter. Som bara särskild personal får hantera. Vilket tom har inneburit att den som till sist kommit hit visat sig inte ha sk delegation och därför behövt ringa till kommunkontoret så att de får skicka någon ny. Medan jag bara sitter här i timmar och väntar och har ont.
- Det tar i snitt 3 till 3,5 timmar innan någon kommer.
Christina har köpt en egen träningscykel som hon tränar på några gånger i veckan. Men ofta sätter MS-smärtorna stopp för det. Och att köpa en egen stålift lär gå på uppåt 40.000 kronor….
”Skadad för livet”
- Resultatet av alla vårdmissar jag utsatts för är att de skadat mig för livet, sammanfattar Christina Olovsson sin situation.
- Hade jag fått behålla min stålift så hade jag kunnat stå upp idag och eventuellt också kunnat ta ett steg, säger Christina. För jag blev bättre och bättre med min träning som jag hade när den togs ifrån mig. Och med ståliften hade jag inte heller haft all den smärta som jag har idag pga segelliften och stillasittandet.
Generellt svar
Generellt arbetar med hjälpmedelsförskrivning och inte gå in på detta ärende individuellt, svarar Anette Nihlén, Verksamhetschef Hälsa i Bjuvs kommun när vi hör av oss från bjuvsweek.se angående Christina och Bengt Olovssons klagomål.
- Vi jobbar för att alla som har hjälpmedel från kommunen är så nöjda som möjligt. Har man synpunkter eller klagomål så vill vi att man kontaktar oss via Klagomål, synpunkter eller felanmälan - Bjuvs kommun. Då tittar vi på ärendet och kommer kontakta personen i fråga.
Enligt Olovssons har dock Christina aldrig tilltalats eller deltagit i sin egen planering och när ståliften togs ifrån henne skedde det helt utan förvarning eller något planerings- eller utvärderingssamtal som hon deltagit i.
Åter till Anette Nihlén och hennes skriftliga svar på våra frågor:
- Ansvaret för förskrivning av hjälpmedel i kommunen ligger hos legitimerad hälso- och sjukvårdspersonal såsom sjuksköterska, arbetsterapeut eller fysioterapeut, dessa har en omfattande utbildning inom sina olika professioner. Att förskriva ett hjälpmedel kan likställas med läkarens ansvar för förskrivning av läkemedel. När det finns behov av hjälpmedel för att främja, bibehålla eller ersätta en patients funktion görs först en bedömning av behoven. I bedömningen tar förskrivaren också hänsyn till patientens förmåga och eventuella risker.
- Efter att bedömningen är gjord provar man ut och anpassar lämpligt hjälpmedel. I förskrivarens ansvar ligger också att informera, instruera och träna patient, närstående och eventuellt personal i hur hjälpmedlet ska användas. Förskrivaren har också ansvar för att regelbundet följa upp funktion och nytta och om det finns eventuella risker med att använda utprovat hjälpmedel.
- Vid försämrat hälsotillstånd kan ett utprovat hjälpmedel behöva bytas ut. Då förskrivningsprocessen medför ett stort ansvar styrs och regleras denna av Socialstyrelsen som ger ut föreskrifter om hur arbetat ska gå till, avslutar Anette Nihlén.
Fotnot: MS, Multipel skleros är en sjukdom i det centrala nervsystemet som successivt försvagar muskulaturen.
Marianne Rönnberg Galmor
