ÄLDREOMSORG - Vår demente far tvingades flytta från Solhemmet med två veckors varsel. Vi erbjöds inget val. Nu sitter han i Billesholm. Med hela sitt sociala nätverk slaget i spillror. Varför gör kommunen så?
Dement och oförmögen att gå, stå, prata och kommunicera. Tvångsförflyttad till en ort han aldrig förut bott på och utan sina nära och kära intill sig. Så har livets sista år blivit för Ekebybon Rolf Svensson. Som nyligen fick bara två veckor på sig att lämna tryggheten i Ekeby för att istället flytta in på Ekhaga i Billesholm. Där allt är okänt.
Rolf Svenssons röst i världen är nu hustrun Agnetha Svensson och döttrarna Christel och Ann-Louise.
- Vi måste börja med att säga att detta är absolut ingen kritik mot Ekhaga och dess personal. De är jättefina mot far och ska ha all heder för att de tar hand om honom, inleder Agnetha Svensson och döttrarna.
- Anledningen till att vi vill ha ut vår historia är att vi är djupt besvikna på att far – idag så gott som helt hjälplös i sin demens – med mycket kort varsel ryckts upp från den trygghet vi trots allt lyckats skapa runt honom i hans hembygd Ekeby. Det har gjort honom så mycket mer ensam och hjälplös än han skulle behöva vara. Gamla, hjälpbehövande borde få bo där de kommer ifrån.
Hustrun och nätverket
Rolf Svensson, född 1944, drabbades av demenssjukdom för flera år sedan och sitter idag i rullstol. Sjukdomen kom krypande och en dag var det inte möjligt att bo hemma längre i villan med hustrun.
Adressen blev istället Solhemmet, grön avdelning, och för att kunna hälsa på sin make bytte hustrun Agnetha också boende – till en lägenhet alldeles i närheten. Sedan dess har hon varje dag besökt maken och gått långa och många promenader med honom i Ekeby. Hans hembygd hela livet. Där även barn och barnbarn bor.
- Promenaderna hade en mening, säger Agnetha. Min man har alltid bott i Ekeby. Arbetat här på bruket och varit aktiv på fritiden. Många i Ekeby känner honom.
- Och även om han blev dement och tappade minnet så var det stimulerande för honom att – under våra promenader – träffa på människor han känt hela livet. Arbetat med osv. En del av dem från förr i tiden minns han ju också och känner igen.
Dessutom stötte vi ofta på både barn och barnbarn på deras hundpromenader. Och det var lätt att titta in till varandra för Ekeby är ju inte större än att allt är på gångavstånd.
Nära dö av legionella
Förra året drabbades Rolf av legionella på Solhemmet – och var en hårsmån från att avlida i sjukdomen. När febernedsättande inte hjälpte tillkallade personalen ambulans och han lades in på Helsingborgs lasarett. Snart kallades de anhöriga också dit - eftersom läkarna bedömde att slutet var nära.
- Men mirakulöst nog klarade far det, säger Christel Nielsen.
Sedan dess är han dock i det närmaste helt hjälplös på egen hand. Han kan varken stå, gå, äta eller utföra några sysslor själv.
- Och så flyttar de på honom! Till Billesholm! Bryter upp den sociala trygghet vi trots sjukdomen lyckats bygga upp runt honom.
Agnetha och döttrarna är både upprörda och ledsna över beslutet som de menar togs över allas huvuden.
- Det var inte fråga om OM vi kunde tänka oss att han skulle flytta, säger Christel. Far och vi erbjöds inga alternativ. Vi kallades till ett möte på Solhemmet och fick av föreståndaren där bara ett BESKED om flytt. Vårt NEJ hörsammades inte för ett ögonblick.
Praktiska hinder
- Hela det sociala nätverk vi trots sjukdomen hade byggt upp runt far slogs i spillror. Mor har inget körkort och är hänvisad till att åka buss för att hälsa på honom i Billesholm. Det betyder att det blir mycket färre besök hos far. Och inte träffar de på bekanta eller familj i skogen vid Ekhaga.
- Eftersom far är så orörlig går det inte heller att bara köra till Ekhaga och hämta honom i bilen. Om han ska komma på besök hit måste det bli via Färdtjänst. Vi har ingen utrustning att lyfta honom med, berättar Christel.
Förstår han vad som hänt?
Många frågar sig säkert nu om Rolf förstår var han är och vad som hänt. Och om det i förlängningen spelar någon roll var han bor.
Svaret på den frågan har såklart bara han själv. Men det är ett svar han inte kan förmedla till oss andra.
Drabbad av demens med förlorad förmåga att tala och göra sin röst hörd sitter han där i sin stol. Ofta vid väggen utanför Ekhaga där han ser människor och fordon komma och gå. Utan att någon vet om och vad som rör sig i hans inre.
Familjen tycker dock sig se tecken:
- När vi kommer och hälsar på så rinner det tårar på hans kinder, säger Christel. Det gör det inte när folk han inte känner kommer in.
- Och när en personal som tidigare skötte om honom och som han gillade jättemycket, kommer och hälsar på – då kommer tårarna igen! Så nog känner han och vet en del…… Utan att kunna kommunicera det.
”Dåligt av Bjuvs kommun”
- Vi har länge velat berätta vår historia för andra, säger Agnetha, Christel och Madeleine. För att visa hur gamla, sjuka och försvarslösa människor behandlas i Bjuvs kommun.
- Att inte kommunen fungerar så att de som behöver plats på ett äldreboende kan få stanna på den ort de kommer ifrån, utan måste flyttas till en plats i en av de andra kommundelarna – när de som mest behöver vara på den plats där de är tryggast – det är dåligt!
- Det är allmänt känt att äldre människor blir förvirrade och ibland sjuka av att flyttas från sin invanda miljö. Och är man drabbad av demenssjukdom är självklart en flytt inte ett dugg lättare, avslutar Agnetha och döttrarna.
Ny äldreomsorgslag på gång
Status på kommunens tre äldreboenden visar ett omfattande underhållsbehov både vad gäller boende- och arbetsmiljö. Bjuvs kommuns nuvarande bostadsbestånd vad gäller de äldre invånarna duger helt enkelt inte längre. Varagården i Bjuv byggdes 1963, Solhemmet i Ekeby 1968 och Ekhaga 1969. Sedan dess har vissa renoveringar ägt rum men ett nytt helhetsgrepp vad gäller olika typer av boende behövs. Och under de senaste tio åren har dessutom chefsbyten och personalbrist inom äldreomsorgen blivit närmast legio.
Fler äldre fler sjuka
Till saken hör också att antalet 80+are i landet enligt SCB:s befolkningsframskrivning ökar med 50 procent till år 2030. Vilket motsvarar 270.000 personer. Varav en del naturligtvis bor i Bjuvs kommun. Och många av dem drabbas av demensjukdomar.
Det ligger dessutom ett förslag till en ny äldreomsorgslag på den nya regeringens bord – så en förändring även i Bjuv är att vänta.
Vi följer med stort intresse hur Bjuv kommer att bemöta de framtida behoven av äldreomsorg.
LÄS OCKSÅ vår tidigare artikel på samma tema HÄR.
Marianne Rönnberg Galmor
Fotnot: De 15 demensplatser som fanns på Solhemmet är nu borttagna. Gunni Karlsson m.fl har flyttats in i de små rummen istället. I fortsättningen ska det bara finnas demensboende på Ekhaga i Billesholm och Varagården i Bjuv.
