VÄNSKAP - Välkommen min kära vän! Ingrid Lundh står i dörren med vidöppen famn och väntar när bästisen sedan 60 år - Pia Höjer-Svensson kommer. Idag ska vänskapen firas med både presenter och god mat.
Jag har skrivit om Ingrid Lundh i Billesholm flera gånger tidigare. Bland annat när hon vid olika tillfällen klätt ut sig till Tomtemor och bjudit in alla byns barn att komma och berätta om sina önskelistor till Tomten. Ingrid är nämligen den där sortens människa som vill alla andra väl och hon drar sig inte för att gå en extra mil för att göra någon glad.
Idag är det bästa kompisen sedan 60 år – Pia Höjer-Svensson - som är föremålet för Ingrids kärlek och omtanke. Pia, som liksom Ingrid nyligen fyllt 60, ska firas med god middag och inbjudna är också bådas barndomskompis Kirsten Kristensen.
Det började i Nyvång, där alla tre föddes. Föräldrarna var vänner och det blev flickorna också. För livet, kan vi idag konstatera. Efter några år i Nyvång fick Ingrids och Pias fäder jobb på Gullfiber i Billesholm och båda familjerna flyttade hit. Samma sak gjorde Kirsten Kristensen och hennes föräldrar.
Ingrid, Pia och Kirsten berättar glatt för mig om hur mycket roligt de hade under uppväxten. En del är inte tryckbart. Annat är det. Ja, ni förstår säkert…….
Oftast var det Ingrid som hittade på saker och Pia som hängde på. Kirsten berättar att hon inte kunde vara med alltid eftersom hennes föräldrar hade full koll på henne dygnets alla timmar. Så var det inte i Ingrids och Pias hem, förstår jag.
Varandras stöd
Upptågen handlade i alla fall mycket om killar, så mycket kan jag avslöja. Och om att skolan var tråkig och jobbig, att det ibland var jobbigt hemma också och att det då var räddningen att de hade varandra.
Som när Ingrids mor blev sjuk i cancer och Ingrid behövde stöd. Då bodde Pia hos henne långa perioder och tillsammans red de ut stormarna.
Höll sorgen på avstånd
Så här 45 år senare pratar vi kring middagsbordet om att Ingrid nog var sådär påhittig för att hon hade behov av att hålla igång hela tiden. Eller rättare sagt; Hon höll igång för att hon inte vågade sörja sin mor och knäckas av hennes alltför tidiga död.
- Jag var oerhört ensam, berättar Ingrid med tårar i ögonen. Mor dog när jag var tonåring. Far klarade inte av mer än att jobba – och ibland knappt det. Jag fick ta hand om det mesta. Hade liksom ingen tid att vara barn eller ung på. Far drack och det hände ofta att de ringde från puben och sa att ”Nu får du komma hit och hämta din far”, berättar hon.
Kärlekens sanna värde
- Sörja fick jag göra mycket senare fortsätter Ingrid. I vuxen ålder. Det är nog därför också som jag är så oerhört fäst vid min dotter och hennes barn och familj. Och mina kära kompisar! Jag inser till fullo vad kärlek och omtanke om varandra betyder.
Bildade egna familjer
Efter att ha konkurrerat om killarna hittade de till slut var sin egen, stadgade sig och bildade familj på var sina håll. Åren gick och det var ett tag ganska glest mellan både samtal och träffar.
- Men när det var jobbigt – som det ju var ibland – så ringde jag till Ingrid och pratade av mig, minns Pia. Ingrid är fantastiskt bra på att höra det man inte säger. Det som man försöker dölja mellan raderna. Hon är en fantastisk vän och kommer med kloka råd när man själv är färdig att ge upp.
-Tänk på dig själv, säger hon. Gör det som är bäst för DIG.
När det var dags att fylla 50 bestämde de sig för att återuppta kontakten och inte släppa den igen. Och här sitter de nu.
 |
 |
Stor spännvidd
Samtalet glider från killar och diverse eskapader på det temat till betydligt mer allvarliga saker som hänt i livet. Men när det är dags för Pia att öppna alla paket som Ingrid har till henne stiger stämningen igen.
Paket ett innehåller ett hjärta med en ängel på. Pia älskar änglar, det vet Ingrid förstås. Sedan blir det en ”staty” i form av en trött pingla som sover middag på soffan. Pia gillar skarpt att sova middag. Därefter öppnar hon ett paket med en rund tavla i. Motiv Marilyn Monroe. Och sist men inte minst; Ett silverhalsband med en vacker inskription.
Vänskap utan krusiduller
Idag är Ingrid förutom en superkompis bl.a. också en omtyckt medarbetare i köket på Jens Billeskolan i Billesholm. Pia arbetar med administrativa uppgifter på Folktandvården i Vejbystrand. Och Kirsten bor på bottenvåningen i samma hus som Ingrid. I Billesholm.
Det är inget vilt kalas som vi fyra åstadkommer. Efter allvaret pratar vi nostalgiskt om hur Billesholm var när vi alla var unga. Även jag är ju en gammal Billesholmare.
Vi beklagar att stationshuset fortfarande ser bedrövligt ut. Jag frågar vilka lärare tjejerna haft. De är alla 7-8 år yngre än jag men Kirsten och jag har i alla fall haft Eyve Warenfeldt båda två. Och de säger alla att de hade Kerstin Håkansson och Kerstin Nirup mfl.
Rostfritt
Det mesta känns igen. Och det är väl just det som är det fina med gammal vänskap. Den rostar liksom inte. Oavsett om föremålet är en annan människa eller en bygd. Man känner igen sig och kan vara som man är. Utan krusiduller. Som när Ingrid, Pia och Kirsten träffas.
Marianne Rönnberg Galmor
