Tidigare läraren och rektorn mm Gösta Karlsson från Ekeby har skrivit en skolsång med titeln "Som Vanligt - Klassföreståndarens Sång". Någon dussinlärare har han själv dock knappast varit.
OM ATT SE Det löper en tråd genom hela Gösta Karlssons liv och den tråden är röd. Röd av kärlek till dem som behöver bli sedda och hörda. Röd också eftersom det politiska hjärtat ligger till vänster.
Gösta Karlsson, bosatt i Ekeby, är i grunden lärare. Genom hela hans liv löper hans engagemang för solidaritet med barn och ungdomar. En önskan att vilja se och hjälpa dem som till synes inte passar in. De som stökar för att de inte får till det så där självklart som de flesta verkar få. De som har ett alldeles eget sätt att se saker på och som inte löper med mobben utan säger och tänker egna tankar.
Det ligger nära till hands att tänka att Göstas engagemang fötts ur hans egen livshistoria och till en del är det förstås så. Han växte upp i Oskarshamn, i Småland. Föräldrarna var arbetare. Så kallade enkla människor som dock lyssnade när sonens lärare en dag när Gösta gick i fjärde klass sa att ”gossen har läshuvud”. Vilket fick honom att börja i realskolan och senare i livet byta ut arbetarmiljön mot den då helt okända akademiska världen i Lund. Då han efter skolan och lumpen på 1970-talet skrev in sig vid Lunds universitet. För att läsa, bland annat svenska och filosofi.
Äkta rödfärg
Gösta tillhörde Kalmar nation under lundatiden och skrev många texter och sånger till diverse spex på nationen. Själv sjöng han i både mer och mindre kända band och grupper under dessa proggiga år.
Och precis som så många andra på 1970-talet var han röd. Väldigt röd. Fastän för honom var den politiska uppfattningen inget påklistrat, politiskt korrekt. Utan en livsinställning som grundade sig i hans eget arbetarursprung i Oskarshamn. Och även om han blev en av dem som av eftervärlden fått beteckningen Klassresenär så har han aldrig glömt var han kommer ifrån.
Musik och kamp- När jag till slut var klar med studierna i Lund fick jag min första tjänst i Helsingborg, på Fredriksdalsskolan – där jag för övrigt också mötte kärleken - som håller än, berättar Gösta Karlsson.
- Jag var engelsk- och SO-lärare i grundskolan i åk 7-9. De flesta åren som grundskolelärare jobbade jag på Norrehedskolan. På gymnasienivå undervisade jag i religionshistoria, svenska, och filosofi.
Så en dag öppnades det ett Hasselakollektiv i Helsingborg och Gösta fick chansen att bli lärare där. För den som inte vet så var Hasselakollektivet, grundat 1969, en behandlingsmodell för ungdomar med drogproblem med grundtankenatt få ungdomen själv motiverad till en förändring.
”Härlig avstickare”
- Året var 1986 och det var en härlig avstickare jag gjorde där, minns Gösta Karlsson. Chefen för kollektivet var en basist som jag kände från ett band vi båda varit med i - Stormy Monday. Och jag sökte och fick tjänsten som lärare i kollektivet.
- Där var jag sedan i de 2-3 år som kollektivet fanns kvar och jobbade förutom som lärare även med socialpolitiska frågor i förbundet Hassela Solidaritet.
Engagemanget djupnar
Men tiderna och modet förändrades och Hasselakollektivet försvann från Helsingborg. På 90-talet blev Gösta Karlsson istället skolledare i olika grundskolor och gymnasieskolor, bland annat på Norrehedskolan, Clemensskolan, Nicolaiskolan samt Ungdomscentrum i Maria Park. Den senare för elever 16-19 år. Som inte kommit in på gymnasieskolans nationella program eftersom deras betyg var så ofullständiga och dåliga.
De utsattas vän
- Jag har alltid jobbat baserat på ideologin om att hjälpa de mest illa utsatta unga, säger Gösta Karlsson.
- Att jag sedan blev tjänsteman och byråkrat på först Skolverket och sedan Skolinspektionen i Lund för att få arbeta med detta var inte planerat men knappast sämre. Jag arbetade t.ex. med Kvalitetsgranskningen av mobbning 1999.
- År 2000 var jag med en runda till, fortsätter han. När vi skulle titta på helheten från förskolan till Komvux. Hängde det hela ihop? Och i Helsingborg var jag projektledare tillsammans med Egon Österbrand från Göteborgs Universitet i ”Harmoniseringsprojektet” – där över 200 elever, lärare och övrig skolpersonal skrev en bok tillsammans om dialogen mellan grund- och gymnasieskolan.
Ett arbete som så småningom blev till en bok med den dramatiska titeln: Skolan – himmel eller helvete?
”Färdig med Helsingborg”
- Men så en dag insåg jag att jag var färdig med Helsingborg och sökte en ledig tjänst på Skolverket i Lund. Som undervisningsråd med arbetsuppgiften att arbeta med den s.k. utvecklingsdialogen”, som handlade om att diskutera och ta fram nödvändiga skolutvecklingsområden med kommuner och skolor.
2003 förändrade regeringen Skolverkets inriktning på detta område, till att inrikta sig på kontroll och inspektion istället. I det läget ställdes Gösta inför ett ultimatum:
- Omskola dig till inspektör eller lämna Skolverket och återvänd till Helsingborg, hette det, berättar Gösta Karlsson.
- Och när Skolinspektionen blev en egen myndighet efter avknoppningen från Skolverket 2008 fortsatte jag med det jobbet fram till 2013, då jag gick i pension.
Varför sången?
Nyligen släppte bandet Förhållandevis Grönt Gräs, där också bandmedlemmarna Tommy Månsson och Stefan Jonsson ingår, en sång som heter ”Som vanligt” eller Klassföreståndarens sång.
Gösta berättar om hur låten blev till:
- Jag var klassföreståndare i en åtta och när jag skrev texten till sången såg jag särskilt två elever jag haft, framför mig. 13-14-åringar som inte alltid är där du är. Men som du kan få ynnesten att möta om du bara ställer frågan: Hur mår du?
Hyllade elever
En av eleverna Gösta Karlsson tänker på är idag en hyllad författare. Han har kallat Gösta Karlsson sin coach och beskrivit just detta. Att Gösta ställde frågan. Och sedan satt kvar och väntade på svaret. Trots att det dröjde 2,5 år innan det kom!
Den andre eleven blev som yrkesman målare.
- Som vuxna måste vi försöka förstå barnen och ungdomarna, fortsätter han. Vi lever ju livet framlänges men förstår det baklänges, som den danske filosofen Sören Kierkegaard ungefärligen uttryckte det. Och den erfarenheten kan vi använda i mötet med dem som kommer efter oss.
Jordarbetaren
Gösta Karlsson kallar sången sitt ”pedagogiska credo”. Den röda tråden är den lille klassresenären vars fröken i fjärde klass kom till pojkens hem och sa till föräldrarna Karlsson att ”gossen har läshuvud”.
- För att ytterligare klargöra min röda tråd vill jag tillägga att min pappa var registrerad som Jordarbetare i sin militära inskrivningsbok. Han gjorde också en klassresa genom att gå från jordarbetare till att bli timmerman och snickare. DET är min röda tråd och jag hade förmånen att få leva i en tid då man kunde få fortsätta den klassresan, säger Karlsson. Idag är klassresan i många avseenden tyvärr inställd och för många unga försvårad av vissa motverkande krafter.
Gösta Karlssons sång till skolvärlden har nyss spelats in i bandets studio i Helsingborg. Även om det är ett tag sedan den skrevs. Sången skrevs redan så tidigt som 1984 av de då båda lärarkollegerna på Norrehedskolan, musiken av Peter Björk och texten av Gösta.
”Viktigt nå ut”
- Det svåra är nu att nå ut med den, berättar Gösta Karlsson. Jag vill ju fortsätta försöka påverka med allt det jag lärt mig under åren i skolans värld. Skoldebatten idag är ju så ytlig.
- Man talar om saker som inte är viktiga och uppfinner hjulet på nytt. När det du alltid måste börja med är att SE INDIVIDEN!
Fortsatt kamp
Gösta Karlsson har gjort en systematisk utskickslista över en mängd instanser han tycker borde vara intresserad av både hans skolsång och i förlängningen också kunskap. Listan omfattar både stora och små redaktioner, enskilda medieprofiler, musiker, förvaltningschefer inom barn- och utbildning m.fl.
Gensvaret har hittills varit magert. Ett par personer har skrivit tillbaka och tackat. Sagt att det är en fin visa men inte mer.
Men Gösta Karlsson ger aldrig upp. Snart är en ny lista klar och då fortsätter han kämpa för dem som vi kanske inte ser vid första anblicken. Men som säkert behöver stödet mer än de flesta.
Här kan du lyssna på Gösta Karlssons skolsång.
Marianne Rönnberg Galmor
