Nostalgitripp på Findusområdet

NOSTALGI Det här är mitt Findus, dvs inte det många andra tänker på utan all den mark och natur som jag har privilegiet att bo och vistas på. Kommer detta paradis att bestå?

Gick idag vägen ner till kärret, genade över skogen, kom till korsvägen och tog sedan vänster upp i motionsspåret. Förfallet ökar längs hela vägen. Dessvärre märks det nu ordentligt att Findus, eller rättare sagt Nomad Foods som numera äger företaget och också beslutat att det ska lägga ner, inte sköter sin mark längre. Det som förr var välskött, odlat, klippt, ansat - förfaller numera. Obönhörligen.

Det gäller allt ifrån våra infarter och parker i Selleberga Trädgårdsstad - till skogen och markerna längs bl.a. Vege å. Där för övrigt också Bjuvs kommun har eller haft ett intresse. Spåren efter det består idag av någon likaledes medfaren trähållare där det förmodligen en gång fanns information av något slag. Om en plats på en promenad som lär ha funnits.

Närmast byn ligger det gamla packhuset. Förfallet så det nu nästan ser ut att behöva rivas. Ingen lär ju reparera det. Sedan kycklinghusen. Som sedan den produktionen lades ner har hyst både frölager och traktorer och som numera också i vissa delar hyrs ut till privapersoner. Vars trafik och besök man ibland undrar över.

Fullt av fallna träd
Jag går inte ända ner till ån idag utan fortsätter grusvägen ner mot kärret istället. Strax innan viker jag av till höger upp i skogen. Den lilla stigen där är fri så här års så det funkar bra.

Här uppe ser jag hur mängder av stora träd som fallit för diverse stormar, ligger kvar, oröjda. Enorma träd på varandra. En tjock björk har på sin väg ner mot Moder jord fastnat i klykan på ett annat stort träd.

I alla väderstreck har jag odlingsmark. Vida fält. På vägen upp mot Villan kantas stigen av ett gistet hönsnätsstaket som både står och hänger på samma gång. Längre upp fanns förr också en vacker allé men av den syns bara en och annan knotig stubbe och stock. Idag kan vinden ta tag rejält i en när man strävar den öppan sträckan mellan Villan och skogen.

Jag passerar cykelstoppet och strax därefter ett gammalt rostigt cykelställ.

Kastanjegården och Ladan
Så är jag vid Kastanjegården och Ladan. Vad händer här? Pensionärsklubben som promenerade varje torsdag, har fått flytta. Till PRO-lokalerna på Varagårdsskolan. Friskis och Svettis, som huserat i Ladan länge, har också haft sitt sista pass nu före jul. Och inte lär Findus fritidsförening arrangera några fler midsommarfester. Vad som blir av Kastanjegården anar jag inte. En ensam gård som finns kvar sedan Bjuv bildades här. Bygatan går ju från Billesholmsvägen till Sellebergavägen och tar slut vid Kastanejgården. Vilket ju berättar var byn en gång låg. Här har också Länsstyrelsen markerat att det finns arkeologiska intressen.

Finaste villaområdet
Det unika villaområdet Selleberga Trädgårdsstad, i folkmun kallat Findushusen, är fortfarande Bjuvs finaste av sitt slag men hotas nu också av förfallet som både Findus nedläggning kan innebära och kommunens planer på att industralisera området. 

Visserligen hörs inte just nu talet om de gigantiska växthus som man utan att blinka gav utländska tomatodlare rätten att bygga mitt emot villorna. Men än så länge vet ju ingen heller vad som händer vare sig med Findus eller Bjuvs tätort. Om och när Findus stänger.

Bostäder - inte industri?
Bjuv har på senare tid - i all fall i vissa kretsar - ställt in sig på att detta är en boendekommun. Här ska satsas på boende och inte på att bygga upp en ny industriort. Men som sagt, vad händer med Findus? Blir det en industripark där? Och vad händer i så fall med all mark företaget nu äger? Och har skött?

Ja jag vet inte mer än att kommunalrådet Anders Månsson varit på Findus och anmält att kommunen vill köpa vissa delar av marken. Rykten på byn säger att ägarna bara är intresserade av att sälja hela. Bara det tyder ju på att de inte överhuvud taget vet vad eller var Bjuv är.

Annat tycks gå före
Månsson vill göra affär för framtida bostadsbyggen. Nu har man ju köpt Protistaområdet inklusive byggnader. Att bygga bostäder på. Och det så länge omtalade trygghetsboendet i Bjuv ska tydligen snart se byggstart. På tomten mitt emot Systemet/Netto. Samt den mark där nuvarande sk Kleinska villan ligger. Byggjätten Midroc har fått uppdraget sedan Bjuvsbostäder, som ägde marken tidigare, sålt den till kommunen.

Så Selleberga får kanske vänta? Både på växthus men också park-, väg- och naturunderhåll. För att istället växa igen fullständigt?

Allt rasar men vem bryr sig?
Huspriserna har rasat redan när växthusparken kom på tal och beslutet klubbades igenom i kommunfullmäktige. Den som äger ett hus här kan inte inom en rimlig tid få igen insatsen.

Vad som illa är, är att ju längre tiden går, desto större blir förödelsen. Redan sedan länge är de mest undanskymda platserna på Findusområdet inte bara sköna oaser för den som söker lugn och ro på sin promenad. Utan också för dem som bedriver ljusskygga affärer. Den senare en grupp som redan växer.

Inte ens det vaktbolag som numera ersätter företagets egna vakter, och som är stationerat i Helsingborg, verkar ta larmen från Bjuv på särskilt stort allvar. För att inte tala om polisen.

Utryckning från Helsingborg!
När det blir halt invaderar bilgäng Findus privata område och kör rally på vägar, gräsmattor och odlingsfält. Och när bilarna blir alltför många och vakten på Findus - som är ensam nattetid numera och inte kan lämna fabriksområdet - ringer och ber om utryckning. Ja, då tar det en bra bit längre än den avtalade tid man har med bolaget. Oftast är då buset också borta.

När en incident för en tid sedan inträffade på Findus parkering utanför huvudkontoret i Bjuv ringde vakten istället polisen. Det var mitt i natten och han bedömde läget som kritiskt. Men polisen gjorde tydlingen alls samma bedömning. För de dök upp först efter klockan åtta. Nästa morgon.

Har tappat intresset
Slutsatsen är att alla de som äger eller drar nytta av avtal med det företag som varit kronan i juvelen Bjuv under många, många decennier - redan släppt både intresset och underhållet.

Kvar står de arbetare som inte fått nya jobb. De som kanske inte har råd att bo kvar i sina hus. Och så vi i Selleberga, vars levnadsstandard också på ett sätt försämras. På grund av företagsägaren som knappast ens vet var Bjuv ligger.

Fick jag önska fritt så önskade jag att Nomad Foods - sedan de återställt all mark före överlämnandet till eventuella nya ägare - satte upp en bom in till det privata området på Sellebergavägen. En sådan har diskuterats men inte kommit upp. Även det på grund av ovilja att lägga pengar på något man redan anser vara dött?

Men vem bryr sig?

Marianne Rönnberg Galmor