NATTLIV Livet blir sällan som man tänkt och detsamma gäller tydligen även för nattvandring i Bjuv. För det jag trodde skulle handla om att hålla lite uppsikt över nattlivet i centrala Bjuv på fredagskvällen blev istället en lektion i - Pokemon!
Susanne hade i vanlig ordning laddat med goda smörgåsar, bakverk och kaffe. Ett måste under både uppladdning och avslut på kvällens tur. Strax efter tio tog vi alla på oss västar och jackor prydda med Nattvandrarloggan. Och så gav vi oss ut i skymningen.
Själv föreställde jag mig väl att jag under en nattvandring skulle störa på berusade eller påverkade ungdomar. Eller något gäng i full färd med att sparka sönder en eller annan busskur. Men på Torget i Köpcentrum tex, som innan skejtparken byggdes var ett tillhåll för all sköns ljusskygga typer, syntes denna kväll inget liv. Vi spanade efter ett nytt bageri som sägs ligga där men hittade inget. Utanför pizzerian på hörnet hängde några killar, men det var inget mer med det.
Parken ett POKISTOP
Nere i Folkets Husparken började det däremot hända saker! Vi kollade runt först men såg inga ungdomar någonstans. Inte ens vid eluttaget där det ibland kan stå klungor i kö för att få fart på mobilen igen. Men så plötsligt kom en kvinna med ett barn mot oss i ganska rask fart. Med mobilerna framför sig så att deras ansikten lystes upp.
- Spelar ni Pokemon? sa någon av oss spontant.
- Ja! Blev svaret.
Sedan följde ett långt snack där Anette Olsson och hennes son André försökte förklara för oss hur Pokemon fungerar. Det var kartor där och singlande löv där. Just i Folkets Hus fanns ett sk POKISTOP. En plats som emellanåt är laddad med Pokemonfigurer man ska fånga. Först måste man hitta en figur. Sedan gäller det att sikta rätt för att fånga den lilla krabaten. För varje figur vår man poäng. Med spelet strävar man efter att nå olika nivåer. Anette var igår på 6 och André på 12.
Promenerar tillsammans
- Här ser du att det finns många att fånga, sa Anette. Och borta vid Centrumkyrkan finns också något.
Tidigare i veckan hade jag hört att Pokemon får ut såväl unga som gamla på promenad och här var alltså beviset! Anette och André har redan tillryggalagt åtskilliga kilometer tillsammans.
- Min andre son sitter jämt vid datorn, sa Anette. Men häromdagen kom han till mig och frågade om vi skulle gå ut en sväng. För att leta Pokemonfigurer!
Fler nybörjare än vi
Under tiden vi alla står och pratar och testar dyker ännu ett par upp med varsin mobil lysande upp i ansiktet. Det är Roberta och Aurimas från Litauen, som går fram och tillbaka i parken. För att försöka klura ut hur spelet fungerar, visar det sig. Vi har lite svårt att kommunicera men en bild får jag i alla fall ta. Innan de promenerar vidare.
 |
 |
 |
 |
 |
 |
Så kommer Opehlia Thomasson och Beatrice Ejdemyr gående. På Pokemonjakt! Ophelia berättar att hon nu är på nivå 14 och Beatrice på 6.
Vi vandrar vidare genom parken bortom utegymmet. Här och där passerar folk med mobilerna i högsta hugg. Gående och cyklande. Alla på Pokemonjakt. Vi frågar alla och svaret är JA om och om igen.
Lugnt på stationen
Nere vid järnvägsstationen, där det på sistone varit mycket stök med förstörda cyklar, uppeldade däck osv, är det lugnt. Ett par killar och en tjej chillar i en av tågkurerna. Håller på med mobilerna men säger om Pokemon att ”sånt trams håller vi inte på med”. Tjejen är med på att jag tar en bild. Killarna gömmer sig under sina kepsar.
Vi fortsätter. Går Järnvägsgatan – den gamla infarten till den delen av byn – och passerar det gamla bankhuset innan vi är ute på Mejerigatan. Där stöter vi återigen på jägarna. Pokemonjägarna. Mest killar ensamma eller i grupp och med det gemensamma att de har näsan i mobilen. En småbarnsfamilj går förbi. Några ungar i sittvagnen och pappa med mobilen i högsta hugg.
- Ett bra skäl för att ta en kvällspromenad, säger han och ler.
Jagar med bil
En bil kommer körande sakta. Vänder en bit bort, snurrar vid fd Apotekets parkering, kör sedan bortåt Solgatan. Chauffören söker något men hittar helt klart inte. Bilen åker och återkommer ett par gånger och till sist går Peter Larsson fram till chauffören som stannar bilen. Peter pekar och berättar att där nere i Folkets Husparken finns massor av figurer att fånga. Tjejerna säger att det vet de men de är för bekväma för att gå av bilen och kör därför runt och jagar.
Marcus de Mello dyker upp. Med mobil och på jakt. Efter Pokemonfigurer. Han har hållit på sedan i lördags när appen släpptes och hade när vi sågs fångat 490 figurer. Han är på gott humör och går fram och tillbaka i byn under tiden vi är ute. Några mil har han nog gått bara idag, säger han. Ingen dum idé för den som behöver motion. Vilket vi väl alla behöver?
- Jag var i Göteborg häromdagen, berättar Marcus. Och där gick alla på gatorna och spelade Pokemon.
Nästan proffs
Kevin och Linus Johnsson kommer förbi på trottoaren. De är coola och så gott som proffs med sina 600-700 fångster.
- Det var för varmt att vara ute och jaga i dag men nu på kvällen går det bra, kommenterar Kevin.j
De två försvinner snabbt neråt kommunhuset och Marcus är snabb att hänga på dem.
- De där killarna hade nog aldrig pratat med varandra om det inte varit för Pokemon, säger Peter Larsson. Vi andra håller med.
Klockan är nu ganska mycket och vi börjar närma oss samlingslokalen. Ett sista långt snack med en familj som passerar och vi får veta att även de tycker att Pokemon är ett bra sätt att komma ut.
Samtalet fortsätter
Det blir ett samtal också om buset och förstörelsen som pågår nere vid järnvägsstationen men som vi ikväll inte stött på. Om vilka som gör vad och hur vissas förstörelselust förstör för alla andra. Familjen var närvarande på Fria Bad i Helsingborg häromdagen när ett drunkningstillbud inträffade och vi pratar om ur badvakter fungerar eller inte. Det leder oss osökt in på hur badvakterna på Bjuvsbadet fungerar – eller inte fungerar.
Sista kollen gör vi bakom Sibylla där ett större gäng något äldre ungdomar samlats mellan några bilar. Killar och tjejer. De senare fullt upptagna med att spela Pokemon.
- Vi är från Åstorp, Helsingborg och Klippan, berättar de när vi börjar ställa frågor.
- Det är inte ovanligt att det kommer folk hit numera för att de hört om vår skejtpark, förklarar Susanne för mig.
Och det är sant. Att kommunen till sist satsade på att bygga en rejäl skejtpark är en succé. Barn och ungdomar här använder den flitigt och den drar också både kända och okända från platser utanför Bjuv. När Fritidsförvaltningen anordnar tävling här så förstår man att Bjuv faktiskt är med på riktigt, på skejtvärldskartan i Sverige.
Trött men nöjd
Fler än jag är nu stumma i benen och det är också hög tid att avsluta kvällens ”jobb”. Själv har jag haft en både mycket trevlig och givande kväll/natt i Bjuvs city. Givande för mig som tycker om att träffa människor och prata.
Jag vet av erfarenheter tidigare i livet att ungdomar behöver vuxennärvaro. Även ute på byn och sta´n. De har kanske attityden att vi vuxna stör men det är inte riktigt sant. Vi ska förstås visa dem respekt. Inte springa runt och spela deras kompisar. Då förstår de så småningom att det faktiskt är bra att även vuxna är ute och har lite koll på vad som händer. Mer än en gång i livet har jag mött ungdomar – inte minst flickor – som undrat om de fick stå med mig ett tag. Tills någon de inte litade på passerat.
Avstämning
Inne i samlingslokalen sätter vi oss ner en stund. Pratar igenom kvällen. Susanne skriver en liten rapport om vad vi stött på under kvällen och noterar att den stora skillnaden mot tidigare är Pokemon!
- Vi hade väntat oss att möta någon som spelar, säger både hon och killarna. Men att de var så många här i Bjuv, det visste vi inte.
- Vanligtvis hänger det en massa ungdomar i och kring skejtparken men så var det ju inte idag. En kväll som den här har vi aldrig upplevt förr. Kul!
Jag är hemma halv två. Trött som bara den men med en behaglig känsla av att ha varit med om något i grunden trots allt vanligt, men ändå mycket givande. Jag har ju inte minst haft trevlig med Nattvandrarna och så har jag stiftat bekantskap med mer än 10 andra som bor i min by Bjuv, tänker jag.
Får väl ladda ner den där Pokemon en dag och se vad det gör för mitt sociala liv!
- Vill du nattvandra så är du välkommen att ringa Susanne Bakken på 0709434964 eller maila på
- Kan ju vara någon vuxen som blir sugen kanske, avslutar Susanne.
Marianne Rönnberg Galmor
