CYKLA I princip är jag född på en cykel även om livet sedan lett mig in på alltmer passiviserande färdmedel och vägar. Idag återförenades jag dock med ursprunget. I form av en cykeltur i Billesholm!
Jag var tillsammans med en som, precis som jag, vill föra något nytt och upplivande till vår bygd. Idag i form av en specialdesignad elcykel! Smaka på den: En cykel made in Billesholm. Hos Jönssons cykelaffär i Södra Vram, närmare bestämt. Skeppshult har fått konkurrens!
Ni är säkert många som minns när Sven och Lars Jönsson, eller som vi säger Bonnen i Södra Vram, började med sin cykelverkstad och cykelförsäljnng. Bröderna, i sina numera karaktäristiska röda overaller, sa aldrig så mycket utan jobbade på. Som de lärt hemma och alltid gjort. De har som personer aldrig gjort något större väsen av sig.
Så småningom kom så den något ”skrytsamma” skylten upp på ett av de gamla träden vid infarten till gården. Med texten: Sveriges största cykelaffär”.
- Ja, ja, tänkte man. Det var ju kaxigt. Sveriges största……
Och så gick det några år till och bröderna fortsatte gneta på.
Skrattet fastnar i halsen
När jag idag går in i cykelaffären måste jag erkänna att den är stor. Den som tänker skratta åt Jönssons grabbar sätter allt skrattet i halsen.
Butiken är förutom smockfull av cyklar i olika utföranden, färger, storlekar osv, fulladdad med ALLT en cyklist kan tänka sig. Kanske mer än så till och med. För idag är det inte bara nya cyklar i den ena hallen och begagnade i en plåthangar intill utan nu finns det mer än 100 olika cykelklockor, cykelväskor, hjälmar, sadlar osv, att välja på. Man kan tala om att själv designa sin cykel, så mycket olika tillbehör som det finns här.
Kronan på verket
Själv har jag cyklar så det både räcker och blir över. Gamla och i olika storlekar. Arvegods efter både far och mor och någon släkting också. Hederliga gamla kultmärken. Någon finns hemma där jag bor. Andra har blivit ”sommarcyklar” på sommarstället. Cykla är ju extra mysigt i fint sommarväder.
Idag är jag hos Bonnen för att se det som gör att killarna nu hävdar att de satt kronan på verket på sin verksamhet. En egendesignad cykel – en elcykel dessutom. Det allra hetaste och mest efterfrågade just nu.
Jag blir imponerad. En egen modell? Inte illa! Har Jönssons hittat en tillverkare som gått med på att låta handlarna från Billesholm sätta formen och funktionen på en särskild cykel som de ska tillverka?
Skiner som solen
- Jajamensan! Sven Jönsson förevisar stolt en av cyklarna för mig när han berättar.
Inom sig är han stolt att kunna bidra inte bara med företagande utan också med innovation. Något som kan ge Billesholm ännu mer s.k. good will än cykelbusinessen redan gjort.
Sven visar mig en röd hoj. Som matchar hans overall. Säger han tycker att rött är fint. Samtidigt som han, när jag ber om det, bryter sitt annars vanliga lite melankoliska ansiktsuttryck mot ett stort och vänligt leende.
Han är inte utan anledning stolt! Föreslår att jag ska ta en tur. Tar hand om och låser in min handväska, som ju inte passar in i sammanhanget. Och så trampar jag iväg. Med hans livskamrat Annika, idéspruta av kolossalformat.
Kors och tvärs i byn
Det går jättebra! Det är ett tag sedan jag ar ute och trampade men de gamla taget från barn- och ungdom sitter i och jag drar iväg på stigar och vägar jag inte varit på, under 4-5 decennier. Minns både den ena och den andra genvägen. Förbi Parken och in i Möllarskogen. Upp i byn där vi stannar och köper något att dricka. Sedan ner på gamla Ljungsgårdsvägen där fars firma låg.
Far ägde en bit av den vägen och jag minns hur mallig jag var för det. Berättar för Annika om vad de olika platserna vi passerar heter, vilka företag etc som en gång legat här osv.
Vi kör sedan på en stig jag aldrig varit på. Helt enkelt för att den är mycket yngre än jag. Kommer under vägen och över till Västervång och strax är vi uppe i Möllarskogen igen.
Kreativiteten flödar
När vi kommer tillbaka till Södra Vram vill Annika visa mig en plats där Bonnen tänker skapa en fiskdamm. Inne på sina egna ägor och en bit bort från vägen. En pastoral miljö, visar det sig. Underbara, nyslagna fält. Det doftar sommar och jag är i det närmaste lyrisk när jag stannar för att se den plats som Annika och Sven diskuterar framtiden för.
Det visar sig sprudla av ytterligaer idéer kring cyklar och cyklande, hemma hos Bonnen. Vi diskuterar möjliga cykelstigar och cykelutflykter. Turer där den som vill kan prova på en av Jönssons egendesignade elhojar. Trakterna både i och kring Billesholm är ju undersköna och som gjorde för cykelläventyr. Det vet inte minst alla vi som cyklat här som unga. Jag berättar att kommunen i sin Vision 2020 också skissar på cykelvägar.
Det här är jag!
Det här var kul. Det är är jag! Jag har länge sagt att jag ska börja cykla men än har det inte blivit till någon rutin fastän jag faktiskt älskar att flyga fram på stålhästen, nerför backar och ibland också berg. Jag minns när jag och min kompis Rosa skulle från ena sidan av Billesholm till den andra och cyklade nerför trappan vid Ines korvakiosk. Och en gång på Gotland cyklade jag med alla mina arbetskamrater ner för riktiga kullar och berg. Det är nog det som sedan fick namnet mountainbike men det hände ”efter min tid” men hur som helst så gillar jag när det går fort. Cykla fort påminner om att rida fort. Något jag och Rosa också höll på med i våra barndomstrakter kring Billesholm.
Nåja, idag var det alltså en elcykel som fick mig att piggna till och friska upp gamla minnen. Det är ett par decennier sedan jag såg en elcykel för första gången. Tyckte då det var en kul pryl men inte mycket mer än så. Då kunde jag nämligen fortfarande trampa helt själv. En gång hade jag Billesholms starkaste ben! Tyckte jag i alla fall själv.
Benen tog slut
Men så en dag krossade jag ena menisken och kunde länge varken gå eller långt mindre cykla. Men nu är knät hyggligt läkt och jag borde ut och cykla och stärka muskler. Men en gammal skön vana är sedan länge bruten och istället hamnar jag oftast vid datorn och tänker: Imorgon. Imorgon ska jag ta ut cykeln och köra en sväng. Och så går dagarna och inget händer. Det stannar vid en dröm. En fantasi.
MEN NU! ska jag säga er att jag är spekulant på en sådan där järnhäst jag provade idag! Det här är ingen gratisreklam för sådant sysslar jag inte med, men jag blev ärligt talat så uppiggad av att kunna ta mig från den ena sidan av Billesholm och bort till den andra. Genom att cykla precis som vanligt. I solens sken dessutom och med mycket vind i mitt hår. Ren nostalgikänsla fyllde mig. Det var nästan som ”på riktigt” fast jag i uppförsbackarna hade en liten hjälp av motorn, som jag själv reglerade på cykelstyret.
Ladda som mobilen
Enligt Annika hos Bonnen så håller ett batteri minst 4 mil. Säkert närmare 6, fullt utnyttjat. Man kan förstås ha ett extra batteri med sig men annars är det bara att sätta i sladden i närmsta vägguttag. Precis som när mobilen behöver laddas. Och man kan ladda på tåget när man tex tar sig till Helsingborg för att cykla litet längre bort.
Har du cyklat mycket och skadat dig som jag? Drömmer du om att kunna ta ut stålhästen och svischa iväg i den ljumma sommarvinden men vet att knäna inte håller i backarna? Gör då som jag. Testa en elcykel. Priset ska jag inte göra reklam för heller men jag kan säga så mycket som att det är värt varenda krona med tanke på den känsla som efter dagens tur återvänt till min kropp!
Själv tänker jag med en ny "Mustang" kanske rent av hänga på hårdingarna hos Cykelfrämjandet Mörarp när de varje vecka är ute på sina turer.
Undrens dagar är tydligen ännu inte förbi!
Fotnot: Hur jag såg ut på elcykeln? Sorry, men den bilden fastnade i censuren.Marianne Rönnberg Galmor
Cyklande reporter
