Efter inspiration krävs dialog

Efter Milads föredrag uppstod en spontan diskussion mellan till synes meningsmotståndare. Samson, till höger i bild, ville höra mer om SD-politikern Ljungkvists åsikter. Men den gnista som tändes släcktes lika snabbt. Av Sveriges Ungdomsråds representant.

INSPIRATION Det skulle handla om antirasism, feminism och HBTQ-  och vara inspirerande. Och talarens budskap var att om vi alla – oavsett ursprung - sticker hål på våra fördomar och lär känna varandra, så lösgörs kraft som vi tillsammans kan bygga en bättre värld av.

Milad Mohammadi föddes i Iran och kom till Sverige 1989, tillsammans med sina föräldrar. De bodde i den del av Västerås där invandrare i de flesta fall ”hamnar”, dvs på motsatta sidan av den del av staden där den välbeställda medel- och överklassen bor i sina villor.

En arg liten pojke
Milad hade problem som barn, berättade han. Han hade visserligen kompisar men säger att han led av psykisk sjukdom och trodde att det var något fel på honom. Under barndomen och uppväxten kände han sig utanför samhället, nedtryckt av detsamma, rasifierad. Utestängd för att han hade ”fel” ursprung, hudfärg etc.

Detta gjorde honom till en arg pojke och senare också en arg ung man. Som ville ta revansch på samhället. Så att de fick se hur fantastisk han i själva verket var.

Milads historia kunde ha slutat här. Det har den gjort för så många andra pojkar med hans bakgrund. Både mörka och ljusa.

Betydelsen av förebilder
Men just han hade tur, berättade han. Först med att ha vuxna kring sig som kunde tjäna som goda förebilder. Sedan genom att det visade sig att han både var intelligent och stark.

- En dag tog jag ett beslut, berättar Milad själv. Jag ville inte ta livet av mig utan jag ville istället kämpa för alla människors lika värde. Rent konkret innebar det att jag satsade på skolan för kunskap är makt.

- Jag läste speciellt en tjock bok, fortsätter Milad. Om Mahatma Gandhi och inspirerades av hans ord ”Du måste vara den förändring du vill se i världen”, ”Hjälp dig själv för att kunna hjälpa andra”, och framför allt: Lev som du lär!

Resan mot toppen
På rekordkort tid läste den unge Milad så in flera akademiska examina, lärde sig behärska det svenska språket i alla sammanhang, liksom andra strategier han ansåg nödvändiga för att ta sig till toppen för att kunna påverka och förändra.

En dag släpptes han också in i de sk ”fina salongerna”. Fler och fler människor greps av hans livs historia. Fler och fler tårar fälldes över livets orättvisor och insikten att hur bra en människa än är så räcker inte detta alltid hela vägen fram. Livet är orättvist.

Och mitt i allt detta kände Milad själv att han ville något mer. Med flera topputbildningar genomförda på rekordtid och med världens kontaktnät från Västerås till miljardärklubben både i Sverige och utomlands – var han stolt. Men fortfarande inte helt nöjd.

Gjorde helomvändning
- Jag var fortfarande arg och ville ha mer revansch, konstaterar han själv.

- Jag ville fortfarande visa att jag var bättre än andra, säger han ärligt. Men jag såg att jag trots allt jag uppnått inte kommit till den platsen där jag kunde påverka och förändra fullt ut. Och då svängde jag 180 grader. Tog en annan väg och började jobba som ungdomsledare istället. För att jobba med människor på individnivå och få dem att resa sig.

Platsen för det nya samhällsbygget blev för Milad Mohammadi Bredängsskolan i Bredäng, en förort söder om Stockholm.

Världens flyt
- Jag och en hel rad killar, med lika osvenska namn som jag, skapade bla en egen ledarskapskurs, berättar Milad. Och det gick bra för oss. Vi fick den uppmärksamhet vi ville ha. Vi träffade ungdomsministern och frågade vad hon höll på med. Sa att hon skulle lyssna på oss som vet hur det är.

- Vi ordnade en demonstration när en av oss – kompisen Mazen – skulle utvisas efter mer än 10 år i Sverige. Och där såg jag hur berörda människor blev när de träffade utsatta personer. Jag såg tårar i folks ögon och jag förstod att vi alla har ett hjärta. Som det går att tala till och beröra.

Att tala är sedan dess Milads passion. Han talar för att få folk att känna, förstå och förändra. Med sina tal är han övertygad om att han kommer att kunna förändra världen. Ja, med viss hjälp av oss andra då, förstås.

Ger aldrig upp
- Det går långsamt, konstaterar Milad. Det beror på att vi alla måste släppa på vår egen makt. Dela med oss av kakan till andra. Och alla är inte lika sugna på att göra det.

- Men man får aldrig ge upp. Jag gör inte det. Jag fortsätter lära ungdomar att göra sina röster hörda. Stå upp för det de tror på. Stå upp för sig själva. Irritera med sina synpunkter och krav. Det är också en väg till förändring.

Milad är medveten om att just han haft tur med stödet från inte minst sina förebilder. Alla har inte det. Han kommer in på den sk flyktingkrisen.

Bamse förebild
- Den är ingen kris för oss, säger Milad. Den är en kris för dem som flyr.

- Enligt mig för vi en politik som begränsar de människornas möjligheter att få ett bra liv. Politiken som nu förs är dessutom baserad på rädsla och egoism.

Alltså tvärtemot Bamse-teorin: ”Är man stark måste man vara snäll.”

- Ska vi bygga upp ett öppet land med lika möjligheter för alla måste vi alla ta vårt ansvar och jobba för att påverka i en riktning som gynnar oss allihop. En sådan utveckling vill jag jobba för.

Siktar ännu högre
Tvärt emot vad man kanske tror så har inte MIlad slagit sig till ro med att vara talare. Idag jobbar han mot ett nytt och mycket konkret mål. På temat Kunskap är makt! Tillsammans med vänner, sponsorer osv är han nämligen i full färd med att starta en ny skola. En skola så som de tycker en skola ska vara. En skola mitt i byn.

- Jag satte helt enkelt upp ett mål för mig själv att jag före min 30-årsdag ska öppna Sveriges bästa skola. På Järvafältet som ligger intill de kända – eller snarare kanske beryktade – bostadsområdena Husby, Tensta, Kista och Akalla. Där väldigt många som jag bor.

En skola mitt i byn
- Skolan ska ligga ”mitt i byn” och tjäna många syften. Den ska fungera som socialt nav för alla som bor där, förklarar han. Som lärosäte, mötesplats, idéspruta. Så att vi kan ta tillbaka bostadsområdet och skapa bra och utvecklande miljöer för oss själva.

Hur det går? Well, låt oss säga så här. Idag är Milad 26 år gammal. Då återstår enligt hans egen plan i praktiken fyra år till skolinvigningen.

Men Milad vore inte Milad om han lät det dröja så länge, eller hur? Sina akademiska examina har han ju tex tagit på halva tiden. För att inte tala om andra personliga rekord han slagit.

Många vill vara med
- Mina vänner här i Bjuv, säger han. Vi har jobbat hårt och fått ett enormt stöd för vår idé och om sex månader öppnar skolan på Järvafältet. Vi anställer nu personal och ansökningarna är många för många vill vara med på detta nya.

Naturligtvis utbryter nu i Varagårdsskolans aula spontana brakapplåder. Publiken är överväldigad. Inspirationsakten har lyckats.  Själv säger Milad:

- Det har varit en ära för mig att vara här och berätta för er om min resa. Men jag vill också påminna om hur viktiga ni själv är i detta. Viktigare än ni förmodligen tror. För vi måste arbeta över gränserna. Tillsammans.

Och så slutrepliken – som satt som en smäck:

- Lika barn leka bäst.

- Men olika barn hittar på de bästa lekarna!

Applåd och ridå.
 

Epilog

Efter det långa anförandet, som bara lämnat 5 minuter för frågor, går jag fram till Milad. För att fotografera förstås, men även för att framföra en synpunkt.

- Det saknas utrymme för dialog efter ett sådant här anförande, sa jag.

Naturligtvis var det inte Milad Mohammadis ansvar att arrangera ett sådant i Bjuv och min kommentar föll platt till marken. Och i Sveriges Ungdomsråds ”föredrags-kit” ingick det inte heller.

Visserligen anslöt sig snabbt de i publiken som varit skeptiska till Milads framträdande, redan innan det ägt rum, men som – till skillnad från andra i den gruppen – tagit sig till Varagårdsskolan, för att trots allt lyssna.

Det tändes en gnista
Och mellan den mest engagerade av de två som kom, dvs Mats Matsini Ljungkvist, SD-ledamot i Bjuvs kommunfullmäktige, och Milad men främstSamson Beshir– även han inbjuden talare till ungdomslägret på temat rasism – tändes också intresset för en diskussion. Samson sa sig aldrig ha träffat en SD-are som uttryckte åsikter likt Ljungkvists – om att alla måste tala med varandra – och ville fortsätta diskussionen. Som dock inte blev av eftersom nästa gäng som skulle lyssna på Milad, redan väntade utanför dörren.

Verksamhetschefen på Sveriges Ungdomsråd avfärdade dessutom en fortsatt diskussion just i detta specifika sammanhang och inte heller undertecknads önskemål om något liknande, påverkade beslutet. Synd, kan tyckas, för dialog är just det vi behöver ägna oss åt mera just nu. I alla fall om vi vill bryta polariseringen som råder och tilltar.

Med all respekt
För självklart är det intressant och imponerande att höra om hur människor som Milad först misslyckats och sedan lyckats i sina liv. Men med all respekt har många numera träffat en hel rad Milad samtidigt som klyftan och misstron mellan den grupp han identifierar sig med och den han identifierar ”vita” svenskar med, bara ökar. Detta är lika påtagligt i Bjuv som utanför och behöver ingen närmare förklaring.

Dessutom bredvid alla Milad, Rouzbeh, Mohammed, Banafshe, Sarah m.fl killar och tjejer med invandrarbakgrund, så finns ju alla de andra – som också känner sig vara offer för samhällets orättvisor. Dem får vi inte glömma bort! Killar och tjejer från både här och där som har ett helvete i skolan och som garanterat känner att det är fel på dem. Och vars framtidsutsikter inte ser särskilt ljusa ut.

Handling istället för ord
Kort sagt; Vi saknar verkligen inte historier att berätta på temat utanförskap. Men istället för att nu fortsätta med hjälp av enbart ”offerkoftan” att dra fördelar av människors dåliga samvete tycker en hel del att vi ska börja agera.

För dig som kom och lyssnade på Milad på lördagen finns ju Bjuvs egen ”riksdag” – kommunfullmäktige. Oavsett var du står politiskt kan du komma dit och säga vad du vill, tycker och känner. Lagen lär stödja dig i detta. Inte bara när det är riksdagsval utan också i vardagen.

Och du som INTE kom – bla för att du tyckte dig redan veta vad Milad skulle säga.  Just du ska kanske utnyttja möjligheten att komma till fullmäktige och göra din röst hörd. Inte smyga i vassen och låta hatet växa.

Milad Mohammadi själv berättade att hans tid bland akademiker och näringslivstoppar lärt honom två saker som är viktiga att ha med i sammanhanget:

1         Ju större fördomar du har om någon desto bättre vänner blir ni när ni brutit isen.

2         Ju mindre jag tyckte jag hade gemensamt med en människa – desto mer lärde jag mig av honom eller henne.

Inspiration á la Milad Mohammadi behövs. Men för att önskemål ska bli verklighet behövs också konkret handling.

Tänk på det. Livet är inte en saga. Det bara är. Just nu. Och nu. Och i allt som sker dig och de dina spelar DIN personliga insats roll.

OM DU GIILLAR ARTIKELN SÅ GLÖM INTE DELA DEN.

Marianne Rönnberg Galmor

Tidigare artiklar i ämnet här.