Den lilla gruvarbetarbostaden ter sig idag som rena sörgårdsidyllen men ser man hur männen låg i de trånga gruvorterna och hackade kol med enkla redskap inser man att livet inte var någon dans på rosor. Foto 1, 2, 3: Bjuvs kommun.
BJUV-BILLESHOLM-EKEBY Bor du i Bjuvs kommun utan att någonsin ha varit på Gruvmuseet? Då är det på tiden att du tar dig dit och studerar en viktig del av din egen historia. Museet öppnar för säsongenn och många intryck och positiva aha-upplevelser utlovas!
På Gruvmuseet i Bjuv ryms, i ett gammalt maskinhus som är allt som finns kvar av Schakt III, även kallat Greve Strömfeldts schakt,den imponerande historian om Bjuvs, Billesholms och Ekebys storhetstid som välmående gruvorter och industrisamhällen. Adressen är Ågatan och dit kommer du om du där Södra Storgatan korsar Findus gamla industrispår mitt i Bjuv, kör in på Schaktsgatan och sedan följer den tills du har Ågatan på vänster hand. Brottarklubben har loppis i det gamla badhuset från 1903 och kör du in på badhusets gård parkerar du i princip framför maskinhuset.
Så sent som 1979 stängdes det cirka 60 meter djupa Schakt III. Inne i maskinhuset finns förutom en maskinhall flera tidstypiska miljöer i form av t.ex. ett gruvarbetarhem. I denna bostad på ett rum och kök finns många av de ting som fanns i ett vanligt hem i början av seklet. Här visas också en gruvarbetare i arbete samt verktyg och diverse kuriosa från både badhus och det mer än 100 år gamla Folkets Park i Södra Vram.
Kampen för ett bättre samhälle
Utställningen visar hur bondbyn förvandlades till brukssamhälle, hur folkrörelserna tog över bondesamhällets roll för 
människornas umgängesformer, arbetarrörelsen, väckelsen, nykterhetsrörelsen och idrotten - alla kämpade de för ett bättre samhälle för människor i en svår brytningstid kring förra sekelskiftet. Jösses, vilka kändisar som kom till Bjuv och Billesholms Folkets Park och höll tal på den tiden! Sveriges största faktiskt.
Förutsättningen för traktens kraftfulla gruvexpansion har hela tiden funnits i berggrunden. Skånes största stenkolsförande formation sträcker sig från Ekeby och Billesholm till Höganäs. Vid kolbrytningen påträffades lager av eldfast lera och klinkerlera. Industrin förstod att utnyttja denna skiktning i berggrunden. Stenkol och lera var utgångspunkten för den livskraftiga keramiska industrin som än idag är i drift i Skromberga och Bjuv. Vem har inte sett en Höganäsklinker på trädgårdsgångar eller i hemmen? En produkt som exempelvis är förevigad på väggarna på operahuset i Sydney, Australien! Ett hus som för övrigt är ritat av samme arkitekt – Jörn Utzon – som även ritat Prästkragen i Bjuv.
Men själva upphovet till framgångarna med gruvnäringen får man säga var Bjuvsstegocefalen – ett groddjur som kunde bli upp till en meter långt och som levde i vårt område för cirka 150 miljoner år sedan. Denne bjuvsing har blivit en symbol för Bjuv och säljs på museet i form av en liten souvenir tillverkad i lera. I hanterbar storlek, med tanke på att den i sitt naturliga skick kunde bli upp till en meter lång!
Stegocefalen har tillsammans med andra djur och växter under årtusenden pressats samman och bildat det "svarta guldet"- kolet som en gång blev nyckeln till traktens framgång och välstånd under inte minst första halvan av 1900-talet. Om något så är det alltså kol vi har i blodet. Inte gröna ärtor!
Kommer museet att flyttas?
Ett förslag till Bjuvs kommun, daterat 2013, går ut på att det befintliga museet ska flyttas till Schakt Malmros på Risekatslösavägen utanför Billesholm, intill Söderåsens golfbana. En delegation från kommunen har varit och beskådat platsen men om det blir någon flytt får framtiden utvisa. Det som finns kvar av gruvdriften här är en ”bonke”, d.v.s. den för gruvorna karaktäristiska slagghög som vi fortfarande ser till exempel i Nyvång. En sådan fanns även vid Schakt III när nuvarande museum anlades, men har sedan avlägsnats. Varvid ett av Bjuvs starkaste karaktärsdrag jämnats med marken.
Till sist – Kommunens tre byar Bjuv, Billesholm och Ekeby, borde ha många K-märkta miljöer och byggnader. I den bevarandeplan som politikerna gillar att hänvisa till när detta kommer på tal finns bara rekommendationer. Om exempelvis gruvhistoriska platser och byggnader. Så här står det om exempelvis området kring Gruvmuseet:
Befintligt skydd ett klent försvar?Området är detaljplanelagt men utan bevarandeskydd. Så om någon vill riva och förändra är det enda man behöver följa några rekommendationer som lyder som följer:
”Det är viktigt för kommunen att industrimiljön inklusive schakthögar bevaras. Eventuell förtätning av området måste göras med stor respekt för områdets samhällshistoriska och miljöskapande värden samt det identitetsvärde området besitter. I framtiden vore det önskvärt att utveckla detta unika industrilandskap till en centralt belägen industripark.
Ja, ock? Ser man idag till den faktiska miljön på gruvområdet och längs Schaktsgatan så gäller tydligen inte rekommendationen alla. Eller så är det ingen i kommunen som gjort några inspektioner sedan Schakt III lades ner.
Vem i kommunen är det förresten som ser till att bevarandeplanen följs? Den frågan kan kanske ni läsare bringa klarhet i? Och gärna också exemplifiera.
Marianne Rönnberg Galmor
