Li Marling är en varmblodig kvinna som har kontakt med andevärlden och ser saker som inte alla har förmågan att se.
NYFIKEN PÅ När jag första gången träffar Li Marling ser jag en skånsk, redig kvinna. Tryggheten personifierad. Vad hon ser när hon tittar på mig vet jag inte. Men med sin mediala förmåga ser hon garanterat fler än bara mig i rummet.
Jag träffar Li Marling på en träningssession i en lokal hos ett företag i utkanten av Bjuv. Hon bor i Höör och arbetar inom vården. Hon är gift och har vuxna barn. Så länge hon kan minnas har hon haft kontakt med livet och individerna på det som kallas ”den andra sidan”.
- Det handlar i grunden om att vara öppen för kontakt, säger hon. Och det är jag.
Ingen stor sak
- Det är inget onaturligt eller övernaturligt med det. Tvärtom. De som nu finns på den andra sidan om livet är ständigt sugna på att få komma till tals med oss i livet och en öppen person blir som ett slags brygga mellan dessa två världar.
Under uppväxten var Li omgiven av vuxna som hade samma förmåga och inställning som hon:
- Vi pratade aldrig om det. Det var det naturliga och vi gjorde aldrig någon stor sak av det. Vissa saker har jag helt enkelt alltid trott var något som alla upplevde, säger Li Marling.
Själv skeptisk
Li Marling betonar att hon verkligen inte är någon lättledd eller lättlurad typ. Men det fanns trots allt en tid då även Li ifrågasatte det där med att kunna prata med de döda. Under största delen av 1900-talet var det fakta och verklighet som gällde och att då gå omkring och säga till folk att ”du, en person som är si och så och som finns på andra sidan, söker kontakt med dig om ditten eller datten”, det dög inte. Inte ens för en som hade förmågan.
- I unga år var jag ganska rebellisk och krävde bevis om jag skulle tro på något. Jag vill, och har alltid velat, ha fakta på bordet. Bevis på det människor påstår. Också när det handlar om kontakter med andar.
- Innan jag till slut 2007 började ägna mig åt att utveckla mina egna förmågor sökte jag också gång på gång efter bevis på att det verkligen ligger något i påståendena om andekontakt, säger Li Marling.
Nådde en gräns
En dag var dock gränsen nådd. Vad hände?
- Det var någon gång efter sekelskiftet, säger Li Marling. Jag började meditera regelbundet och då blev det så tydligt. Meditation öppnar ju upp alla sinnen och då gick det inte längre att avfärda alla budskap jag fick ta emot.
Bäst gilla läget
- Okej då, tänkte jag. Är det så här så får jag väl lära mig hur jag ska hantera det istället. Hur jag ska ”uppföra” mig i kontakten mellan andevärlden och den här världen.
Så blev det att Li Marling började gå på helgkurser och cirkelträffar. Hos olika företag. För hon vill inte att kunskapen ska bli för ”snäv”.
- De jag testat förmedlar i grunden samma kunskap – med små variationer. Själv plockar jag det jag tycker jag kan stå för. Och är väldigt noga med etiken och moralen!
Många tycker att det du håller på med är lurendrejeri och manipulation. Vad säger du till dem?
- Jag vill inte bli anklagad för att luras, säger Li. Och jag vill inte sko mig. Det går enligt min mening inte att leva på att vara ett medium.
- Men jag har den här förmågan och har ett gott uppsåt. Jag vill göra rätt. Inte göra människor illa. Att skrämma människor, som vissa medier gör, tycker jag är helt förkastligt.
Inget hokus pokus
Li använder ingen rekvisita när hon har en kund. Inga mörka rum, tänka ljus eller dansande glas. Hennes möten med människor som via henne söker kontakt med sina döda sker i dagsljus.
- Det där man ser på TV är så dramatiskt, säger Li. På TV måste upplägget följa dramaturgins spelregler för att människor ska dras med och vilja se mer. I verkligheten är andarna i de allra flesta fall bara goda och kärleksfulla och de vill väl när de visar sig.
Blir mer hel
Sedan hon började arbeta som medium känner Li sig mer hel som människa.
- Jag behöver ju inte längre hålla tillbaka den del av mig som så ofta ifrågasatts utifrån, säger hon. En del vill inte vare sig höra talas om eller prata om sådant här. Och då håller jag tyst.
- Men på cirkelträffarna hos Öppet Sinne i Bjuv, där jag nu studerar, kan jag prata utan att andra tycker jag är ”konstig” och det känns så klart som en befrielse.
Men vad är det egentligen Li ser, som inte jag ser? Svävar det små andar runt oss? Hur ser en dag tillsammans med andarna ut?
- Nej, andar svävar inte. Men de pockar på mitt i vardagen. Någon vill ha något sagt och ”knackar på”. Om jag t.ex. ska träffa en person så vill kanske en ande ”passa på” att skicka med ett budskap.
- Då gäller det för mig att se om det är rätt läge. Säga: Nej, tyvärr kan jag inte ta emot dig just nu. Numera kan jag faktiskt ”stänga av och på” förmågan, beroende på var och i vilken situation jag befinner mig.
”Låt mig sova!”
- Det är bland annat det vi tränar på under våra cirkelträffar. Vi övar mycket på att vara disciplinerade, d.v.s. stängda. Eftersom andarna hela tiden finns med oss och det är upp till mig att hålla stånd. Insomningstillfället, då man är som mest öppen, är ett typexempel då andar försöker komma igenom. Och då måste man kunna säga: Nej, inte nu. Nu måste jag få sova!
Slitsamt vara ”på”
Li Marling berättar att det är slitsamt att ”vara på” dygnet runt. Är sinnet öppet hela tiden och kontaktflödet löper fritt så tar det på krafterna.
- Andevärlden är mycket känslosam. Kontakterna ofta omtumlande. Andarna berättar vad de varit med om. De beskriver för mig vad som hänt, vad de upplevt, hur de mått. Ger mig så mycket information de kan för att den anhöriga ska förstå vem han eller hon är.
Mitt och ditt
Under fortbildningen i Bjuv handlar därför träningen både om att förstå och tolka information man får och att inte ta den till sig på ett personligt plan.
- Det går upp och ner, säger Li. Om en ande till exempel beskriver en hjärtinfarkt kan man som medium uppleva smärtan och våndan. Men med mycket träning lär vi oss att bli bättre och bättre på att skilja mellan det egna och andras.
Yrke i tiden
Idag är ligger det i tiden att vara medium.
- Jo, det kan man säga, säger Li Marling. Idag är det lättare att prata om de här sakerna än det var tidigare. Inte minst tack vare TV. Och det kan jag tycka är bra för många som haft förmågan har nog tidigare mått dåligt av att inte få syssla med det. Av rädsla för vad människor ska säga om dem.
Etik och moral
Att handskas med de budskap man tar emot som medium, och att förmedla dem, kräver hög etisk och moralisk medvetenhet, menar Li Marling.
- Jag har givetvis tystnadsplikt gentemot kund, säger hon. Jag får absolut inte lämna ut information om något som jag får veta under våra möten.
- Jag vill också att mina möten ska vara glada och behagliga. Ett medium får inte skrämmas.
En person med mediala förmågor lever ett lika ”normalt” liv som de som inte kan kommunicera med andar, menar Li Marling. Och vad hon själv tycker eller känner när hon arbetar med sin kraft ska inte lysa igenom.
- Jag ska bara leverera det andevärlden vill leverera, förklarar hon.
Vem kan bli medium?
- De flesta människor har förmågan, tror Li Marling. Mer eller mindre. Men en del vill inte höra om det här och då är man ju ingen bra ”bro”.
Hur gör de?
Under hela vårt samtal undrar jag hur andarna beter sig. Jag får intrycket att andarna är små, busiga, pigga barn som pushar på för att bli sedda och få uppmärksamhet.
- Det kan vara både vuxna och barn, glada eller allvarliga och de kan vara riktiga ”energitjuvar” om du inte ser upp, säger Li. Man får inte låta dem ta för stor plats.
- Själv är jag noga med att inte låta dem släppa in negativ energi, fortsätter hon. Ibland uttrycker de sig klumpigt och då formulerar jag om det för att inte skrämmas.
Vilka är där?
- Alla som avlidit finns där, fortsätter Li Marling.
- De som varit framåt och pratsamma här är det där också. De visar sig som de var i livet. Så att man känner igen dem.
- Du kan dock inte välja vem du vill ha kontakt med utan får ta dem som kommer. Och därför är det ibland svårt att förstå vem budbäraren är.
EN stor skillnad på här och där är enligt Li Marling att andarna bara förmedlar god energi. Budskapen handlar oftast om kärlek, omtanke, tröst och stöd. Eller förlåtelse för saker som hänt när de var i livet. De gillar också att ge goda råd.
Inte onda - vilsna
- Den dåliga energi som kanske fanns i livet, försvinner. Vilsna andar möter man mycket sällan. Inte ens en gång på flera tusen. Och i de fallen rör det sig nog bara om en person som haft det väldigt svårt i livet och också i sin process med att ”gå över” till den andra sidan, avslutar Li Marling.
Text och foto: Marianne Rönnberg Galmor
