Att bli klappad är själva meningen med att vara besökshund. Det vet hunden Fanny som står stilla en stund när en hand försiktigt sträcks ner från rullstolen.
BJUV Då och då kommer medlemmar i Bjuvs Brukshundsklubb tillsammans med sina hundar på besök till kommunens äldreboenden. Den här gången var det Varagårdens tur.
Dagarna på äldreboendet är sig tämligen lika. Byggnaderna är som de är. Det gäller såväl i Bjuv som i Billesholm och Ekeby. De är byggda för ett antal decennier sedan och därefter renoverade. Institutionslika. Praktiska. Vad de boende känner och tänker framkommer inte direkt när man kommer på besök och hur det är att bo och leva så här går det inte att bara att gissa sig till.
Hemtrevligt lyft
Idag på Varagården är det i alla fall dags för ett besök från Brukshundsklubben. Avdelningarna vi besöker är relativt nymålade och atmosfären har fått ett hemtrevligt lyft med färg och inredning. De fyra avdelningar som finns på Varagården heter efter sin färg: Grön nere, Grön uppe och Gul/Röd nere och Gul/Röd uppe.
All personal vi träffar är guld värd. Det som eventuellt inte finns i det materiella uppvägs av att de som jobbar här är engagerade i sina jobb med och för de boende.
Välkommet avbrott
Men detta till trots. Avbräck i vardagen är alltid välkomna. Lika mycket här – om inte mer – än på andra ställen i samhället. Och det är där besökshundarna kommer in i bilden.
Mia Nilsson väntar på oss utanför Varagården med sina två hundar Cocos, som är en dvärgschnauzer och Nikki, en blandning med labrador, schäfer och greyhound. Både Cocos och Nikki bär för dagen var sin scarf med texten Besökshundarna på.
Snart ansluter sig Petra Carlsson med sin Fanny, en blandning av labrador och golden retriever.
Vov och tjo och tjim! Alla tre hundarna är lyckliga över att se varandra och beter sig allmänt uppspelt och glatt. De verkar veta vad som är på gång. Men när matte stannar upp i entrén till Varagården och tar fram trasan finner sig alla lugnt i en stunds tasstorkning.
Trygga hundar
- Våra hundar är sociala och gillar att träffa folk, säger Petra Carlsson och Mia Nilsson.
- Det är överhuvud taget bara lugna hundar som är vana vid att träffa olika människor som kan vara med i den här verksamheten, fortsätter Petra. Innan vi kan börja använda dem till besökshundar måste hund och ägare också gå en miljökurs på klubben.
- Vi tränar hundarna att vänja sig vid plötsliga ljud som kan uppstå här och de får också vänja sig vid rullstolar, kryckor och käppar. Eller att människor plötsligt klappar uppifrån, på huvudet. Allt för att hundarna ska uppträda så lugnt och pålitligt som det bara går, i mötet med nya människor.
På avdelningen röd/gul nere är det fikadags när hundarna gör entré.
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
- Åh, så söta! säger några av de boende. Kom hit så jag får klappa dig.
En kvinna lyfter upp Cocos, som är minst och lättast att ha som knähund, i en famn.
- Hon är så mjuk och len, säger kvinnan och ser alldeles lycklig ut.
En annan boende alldeles intill, vill inte ha någon hund i knät.
- Jag har blivit biten så jag håller mig på avstånd, säger hon.
Alla tre hundarna känner sig uppebarligen hemmastadda på Varagården och när de inte sitter i knän eller får sig en liten kaka här och där så sniffar de runt i korridorerna. En boende går in till sig och vill att Petra kommer in till henne med hundarna när det är ”färdiga” vid kaffebordet.
På avdelning röd/gul nere är proceduren densamma. Några vill kela. Andra inte.
Ren bonus
När hundarna går med Petra och Mia för att besöka folk i sina rum stannar jag kvar och pratar med en herre som berättar att han tidigare i livet haft schäferhundar. Som vaktat hans firma i Bjuv.
Själv har jag också under åren som gått haft flera schäferhundar och snart är vi inne i en livlig diskussion om såväl hundar som verkstäder, Selleberga eller Sprickan som han säger att det en gång kallades, och livet i största allmänhet.
Utan besökshundarna hade detta samtal oss emellan aldrig ägt rum. Ett samtal som var till glädje för oss båda. Inte minst för mig.
FAKTA OM VARAGÅRDEN
Nuvarande Varagården, som ligger centralt i södra Bjuv, stod klart för inflyttning 1996, efter renovering och tillbyggnad.
Här finns 52 enrumslägenheter som är uppdelat på fyra enheter varav en är demensenhet där personalen har specifik kompetens att stödja personer med demenssjukdom.
På Varagården finns en hemlik miljö där personalen tillsammans med de boende så långt det är möjligt delar det dagliga livet.
Varje enhet har gemensamt kök och allrum med TV, tvättstuga och balkong och uteplats som delas med de andra som bor på enheten.
För dem som önskar delta erbjuds aktiviteter. Det kan exempelvis röra sig om gymnastik, bingo, promenader med mera.
Läs mer om Varagården och övriga äldreboenden på Bjuvs kommuns hemsida. Tryck här.
Text och foto: Marianne Rönnberg Galmor
