Johanna välkomnade med blommor men uppe på scenen stod en chockad Björn Ranelid och tittade ner på tomma stolar medan Jonas Persson försökte få honom att uppskatta dem som kommit. Inte vara arg på dem som var där.
FLAMMAN Författaren Björn Ranelid sjöng Haderian Hadera sedan han blivit varm i kläderna och börjat trivas med publiken. Men minuterna innan gemytet utbröt var det nära att han lämnat Flamman i vrede.
På Jonas Perssons arrangemang på Flamman i Ekeby i lördags var kändisförfattaren m.m. Björn Ranelid det stora dragplåstret. Övriga arrangörer etc. må ursäkta, men så var det. Enligt programmet skulle Ranelid framträda på scenen på Flamman mellan kl 12 och 13.
När vi anlände en stund före tolv var gårdsplanen påfallande tom sånär som på en söt karusell, ett chokladhjul, ett loppisstånd och en korvförsäljare. Några personer fanns där, men de var väldigt få i jämförelse med publiken vid skejtparken i Bjuv, som invigdes med fullt program samma dag. Från klockan 10 och fram till eftermiddagen. Och som drog en publik på flera hundra personer.
Inne i Flamman fanns många loppisförsäljare m.fl. och i rader framför scenen stod ett 30-tal stolar med plats för dem som ville ta del av vad som hände på scenen.
Lämnade scenen
Klockan 12 steg så maestro Björn Ranelid själv upp på scenen. Brunbränd som alltid och i en klädsel som nog betraktas som "ledig". Med headset inklusive mikrofon runt de blonda lockarna, för att alla i den stora salen skulle höra honom. Problemet var bara att det bara satt 8 personer på stolarna. Något som fick Ranelid att både bli förskräckt och irriterad.
- Är det inte fler som kommit för att lyssna på mig så pratar jag inte, sa han tvärt, och lämnade scenen.
Vi som befann oss på golvet men inte satt oss förstod ingenting. Vad sa han? Vad hände? Jonas Persson var lika snopen som alla vi andra och i några minuter stod luften still i lokalen. Vad gör man när huvudattraktionen blir sur och lämnar scenen?
Snabb vändning
Själv gick jag fram och frågade Björn Ranelid om han har någon personlig anknytning till Ekeby. Svar nej. Jonas Persson förklarade vänligt men bestämt för författaren att de som trots allt kommit har lika stort värde som de som inte kom.
Och lika snabbt som Ranelid visat humör så svängde det tillbaka till ”Okej, jag pratar några minuter”.
En Björn med en Tiger på bröstet och en Jaguar i garaget - Björn Ranelid - älskad och hatad författare.
Inledningen var full av förklaringar om hur han aldrig upplevt tomma åhörarbänkar. Att människor överallt vallfärdar för att se och höra honom. Att han vunnit utmärkelse på utmärkelse. Att han tackar nej till medverkan i såväl TV som andra ”stora” sammanhang. Men att han tackat ja till att komma till EKEBY gratis, för att en vänlig person (Jonas Persson) som engagerar sig i sin hembygd, ringt och frågat om han inte ville komma på besök och framträda på Flamman.
Upstairs - downstairs
Efter en stund kom Björn Ranelid i form ordentligt och då lämnade han scenen ”en trappa upp” och kom ”ner” till publiken där den satt på stolarna på golvet. Eller stod längs långsidorna och lyssnade och tittade.
- Måns Zelmerlöw ringde mig och undrade om jag inte ville vara med i Allsång på Skansen och sjunga En liten gåsapåg, berättade Ranelid.
- Aldrig i livet, sa jag. Min fru skulle döda mig, barnen emigrera till utlandet. Det går absolut inte.
Icke desto mindre märkligt är det då att Björn Ranelid, mitt i snacket om all sin framgång – inte minst i jämförelse med Zlatan som framstod som hans hatobjekt No. 1 – helt oväntat brast ut i ”Haderian hadera” - Snoddas gamla slagdänga från 1940-talets Sverige.
{source}<iframe width="420" height="315" src="https://www.youtube.com/embed/VAQH6dPt3Y0" frameborder="0" allowfullscreen></iframe>{/source}
Under tiden på golvet
Under tiden Ranelid sjöng växlade jag några ord med hans fru Margareta, som var med och bl.a. skötte bokförsäljningen efter makens framträdande.
- Har han ett sådant humör, undrade jag.
- Sanningen är att han kände sig kränkt, förklarade hon. Han blev ledsen när han såg hur få som kommit för att lyssna på honom.
Själv förklarade Björn sitt märkliga intro med att han ”bara ville provocera lite”. Publiken tittade storögt och lyssnade till synes fascinerat på gästen från Stockholm. Vad de tyckte om framträdandet sa de inte. Men säkert är att de som inte är lättprovocerade tog det med ro.
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
Allt för pressen
Bland åhörarna fanns armbryterskorna Elina Persson och Jessica Lindkvist. Jessica gick en match med Anna Jacobsson, ordförande i Företagarna och tillika hennes egen chef. Vad gör man inte för pressen!
Nattvandrarna skötte caféförsäljningen och informerade samtidigt intresserade om sin verksamhet. Magnus Munther gjorde reklam för sitt företag och lockade med en gratis städning åt den som skrev bästa motiveringen till varför just han eller hon skulle få en sådan.
Tidigare på dagen hade fjärdeklassare i Ekeby fått ta emot pris för att de varit bäst på att samla in batterier och när vi kom hade de precis åkt hem med priset.
För Ekebys bästa
Bengt Blixt körde Ekeby trafikförenings gamla buss nummer nio och den som ville åka med hoppade på och av på Sparbankstorget.
Både på förmiddagen och efter lunch spelade gitarrduon LINY en mix av ballader, visor och Rock´n roll.
Andra attraktioner under dagen var Bjuvs Ukulelegäng, ponnyridning och ansiktsmålning.
När Björn Ranelid slutat tala tog Jonas Persson över mikrofonen och tackade både honom och publiken. Som troget också denna lördag kommit för att stödja hans verksamhet – för Ekebys bästa.
Marianne Rönnberg Galmor
