PROFILEN Så här års har jag ett antal gånger skrivit om Ingrid Lundhs olika personliga arrangemang för barn och vuxna i Billesholm. Som Tomtemor, Lucia mm. Idag skriver jag också om Ingrid. För att hylla den hon varit och fortfarande är. Och för att hon ska få den hjälp från oss som hon förtjänar.
Ingrid Lundh från Billesholm är en person som alltid ställt upp för andra. Både kända och okända. Det är därför jag när jag en decembermorgon äter frukost med henne och hennes närmaste – maken Benny Lundh och dotter Charlotte Struwe - med sorg i hjärtat tar in att samhället nu inte ger Ingrid lika mycket tillbaka som hon själv givit oss. Nu när hon verkligen behöver stöd och hjälp.
Ingrid älskar sina barnbarn och gick en morgon när det behövdes glatt och villigt till dotterns hus, för att se till dem medan deras mamma Charlotte körde ett ärende. Detta var den 30 maj 2020.
Efter någon halvtimme ringde Charlottes dotter till sin mamma och sa att ”mormor har ramlat ihop på golvet”.
Det visade sig att Ingrid Lundh där och då drabbats av en stroke. En propp i halsen som man på sjukhuset lyckligtvis lyckades lösa upp till 80 procent. Ingrid hade enligt Charlotte och Benny känt sig dålig något halvår dessförinnan och hennes blodvärden var dåliga. Dessutom hade hon bytt jobb och den nya arbetssituationen hade inneburit en hel del stress för henne. Men inte var någon beredd på vad som sedan hände.
Avlägsnade skallbenet
Ingrid genomgick bl.a. ett stort ingrepp i själva skallbenet för att hjärnan inte skulle skadas mer än den redan gjort. Man frös ner benbiten som avlägsnades och satte efter åtta månader tillbaka den igen. Benet kommer att växa samman med resten av skallbenet i huvudet igen. Läkarna har visserligen sagt att benbiten ”kan börja fungera igen” men mer finns det inte att säga om det idag.
Språket gick förlorat
Ingrid bor idag i sin och Bennys lägenhet i Billesholm. Hon sitter i rullstol och när jag kommer känner hon igen mig och vi håller hand och småpratar lite. Jag frågar om hon minns – och hon svarar med Ja eller Nej. I övrigt rabblar hon en egen liten ramsa som inte direkt går att översätta.
På ett ögonblick i och med stroken hade hon, har undersökningarna senare visat, förlorat språket. Diagnosen är ”Global afasi”.
- För mammas del innebär den globala afasin total utsläckning av språket, förklarar Charlotte. Hon kan inte prata, skriva, läsa. Hon har också svårt att förstå språket. Logopeden förklarade för mig så här: "Det är som att någon pratar kinesiska med dig". Det hjärnkontoret som tar emot information om till exempel vad en kaffekopp är, är borta. Hon kan mycket väl veta i huvudet vad en kaffekopp är, men hon vet inte vad hon ska göra med den.
- Detta yttrar sig i att hon kan svara ja eller nej, men det betyder inte att hon vet vad man sagt, utan hon bara svarar.
Vem hjälper Ingrid?
Jag kan inte låta bli att tänka på när Ingrid en dag när jag besökte min mor Ethel på Varagården - där hon bodde och Ingrid jobbade i köket - sa till mig – efter att jag förmodligen beklagat mig över Bjuvs äldrevård. Och förfasat mig över att en dag kanske själv hamna där.
- Oroa dig inte Marianne. När DU flyttar hit ska vi ta såååå väl hand om dig också!
Vi skrattade gott åt det. Hon som är yngre lovade gamla mig att jag kunde vara lugn. Nu är det istället jag som vill veta hur hon har det med hjälp från Bjuvs kommun. Får hon den hjälp hon förtjänar?
Samma stelbenthet som vanligt
Det visar sig vara lika stelbent och byråkratiskt som alltid. Det jag hör från Ingrids man Benny och dotter Charlotte vittnar om att ansökningar, tillstånd etc tar outhärdligt lång tid att behandla. Och att det mesta de ansöker om avslås.
”Platsar inte någonstans”
Rent fysiskt så kom Ingrid efter sjukhusvistelsen först till det numera nedlagda korttidsboendet Almliden i Bjuv och där fungerade det bra. Sedan blev det Solhemmet i Ekeby. Men när hon skulle provbo hemma ramlade hon ur rullstolen som stod vid sängen. Och då började problemen.
- Vi var ju helt nya i sammanhanget, berättar Charlotte. Så när vi första gången hade kontakt med biståndshandläggaren radade vi upp våra önskemål gällande mamma. Hon hade ju jobbat mer än 25 år i kommunens tjänst. På Brogårdaskolan, på Varagården och när olyckan inträffade var hon anställd på Jens Billeskolan. Nu trodde vi hon skulle bli väl mottagen av ”arbetsgivaren”. Vi tyckte hon skulle få en personlig assistent. Så att vi kunde jobba och känna oss trygga med att mamma därhemma fick all den hjälp hon behövde.
- Men det första biståndshandläggaren var snabb med att säga när hon hörde mig och våra önskemål var att mammas chans att få en personlig assistent var liten, tillägger Charlotte.
Personlig assistans är en av 10 insatser som kan erhållas inom LSS och det har Benny och Charlotte alltså ansökt om för Ingrid. Man kan ju tycka att det skulle bli ett glasklart ja men att de anhöriga jobbar är inte skäl nog för det.
”En första förutsättning för att kunna få personlig assistans (samt även andra insatser) enligt LSS är att du som drabbad tillhör någon av följande tre så kallade personkretsar:
1. personer med utvecklingsstörning, autism eller autismliknande tillstånd
2. personer med betydande och bestående begåvningsmässigt funktionshinder efter hjärnskada i vuxen ålder föranledd av yttre våld eller kroppslig sjukdom
I denna grupp kan till exempel personer med sjukdomar av kroppslig art - tumörer, stroke, inflammationer, eller skador som har föranletts av yttre våld, till exempel trafikskador, ingå.
3. personer med andra varaktiga fysiska eller psykiska funktionshinder som uppenbart inte beror på normalt åldrande, om de är stora och förorsakar betydande svårigheter i den dagliga livsföringen och därmed ett omfattande behov av stöd eller service.”
”Mamma passar inte någonstans”
Jag läser och försöker förstå. Ingrid HAR ju uppenbarligen haft en stroke och borde platsa i personkrets 2.
- Mamma tycks inte passa in i någon definierad grupp som kan få LSS, säger Charlotte närmast uppgivet. Trots att hon haft en stroke.
Benny och Charlotte har överklagat kommunens nej till Förvaltningsdomstolen. Dels för att kommunen bara lade ner ärendet utan vidare granskning. Och dels för att Försäkringskassan godkände för få timmar för att Benny skulle klara av att både ha ett jobb och sköta om Ingrid. När svaret från domstolen kommer, är det ingen som vet.
Ingrid Lundh som Tomtemor för några vintrar sedan. Då förvandlade hon och dottern växthuset i Billesholm till en trolsk och vacker Tomtestuga. Där Tomtemor tog emot alla byns barn, lyssnade på dem och såg till att deras önskelistor kom fram till självaste Tomten.
Medan kvarnarna mal
Medan byråkratikvarnarna mal långsamt sitter Ingrid där hon sitter. Vardagen för dem alla består i att Benny väcker Ingrid, hjälper henne med alla morgonbestyr och gör frukost som de äter tillsammans. Så att Ingrid när hemtjänsten kommer första rundan är tvättad, påklädd och mätt.
Sedan kör Benny till jobbet utanför Norra Vram. På lunchrasten kör han hem igen och ser till att allt är bra med Ingrid. Och när jobbet är slut på eftermiddagen är det än en gång raka spåret hem. Avbytarhjälp får han 4 timmar i veckan. Hans arbetsgivare är lyckligtvis förstående inför den svåra situationen och Benny kan flexa så att hans och Ingrids nuvarande ”livspussel” hjälpligt går ihop.
En ekonomisk fråga
Under Coronans inledning förlorade Benny jobbet och har, sedan Ingrid av ekonomiska skäl flyttade hem från Solhemmet, skött henne dygnet runt. Hemtjänsten – som inte heller är gratis – kommer fem gånger varje dag.
Men nu har Benny börjat arbeta och måste vara borta på dagtid. Han oroar sig mycket för hur det går för Ingrid när han är på jobbet och hon ligger eller sitter ensam i lägenheten. Som tex om Ingrids rullstol inte skulle stå rätt i förhållande till sängen.
- Jag är livrädd att hon ska se den när hon vaknar från sin vila, säger Benny. Och försöka ta sig i den men istället ramla på golvet.
TV:n enda sällskapet
Det har redan hänt en gång och personalen är så stressad att fastän det står om rullstolen i den arbetspärm som finns i hemmet så hinner de tydligen enligt Benny och Charlotte inte läsa det. Och så är det ju många olika personalbyten hela tiden vilket gör det svårt att få rutinerna att fungera konsekvent.
- Hemtjänsten varje dag värmer också mat till henne och hjälper till att göra toalettbesök, tillägger Charlotte.
- Men det enda sällskapet mamma i övrigt har under dagarna är teven, vilket egentligen inte är bra för hennes hjärna för den blir överstimulerad.
Ingrids anhöriga kämpar för att göra hennes tillvaro så bra och stimulerande som det är möjligt.
- Vi fortsätter förädla gångträningen med henne hemma några gånger i veckan, tar henne till sjukgymnast i Helsingborg en gång i veckan - men det funkar inte alltid eftersom det inte finns någon som kan ta henne dit mer än vi, och vi jobbar.
- Så det blir mycket komp och flex, i alla fall för min del, för att hon ska få den viktiga träningen., avslutar Charlotte Struwe.
Marianne Rönnberg Galmor
