CINDYS BLOGG Barnen har Sommarlovsfeber. Jag är fortfarande i någon slags festivalextas o svävar på små rosa moln och förstår inte VARFÖR BARNEN MÅSTE BRÅKA HELA TIDEN...
Den gångna veckan har präglats av familjeaktiviteter och kvalitetstid med barnen och med mina nära och kära. Efter festivalen krävdes återhämtning både psykiskt och fysiskt (det är jobbigt när verkligheten gör sig påmind och har man dansat 4 dagar känns det i benen. Har man dessutom dansat barfota sedan man hoppade av bussen, är man ganska öm i hälsenor o vader).
Nationaldagsfirande i parken, en nervös dotter som skulle drilla, en son och tjatade sönder öronen på mig, grillning och familjemys på kvällen. Musik, och ljuva toner och en överentusiastisk Cindy som tjatade sönder öronen på Josefine om festivalens höjdpunkter.. jösses vad jag kan mala...
Veckan fortskred med jobb, jobb och mera jobb. Och plötsligt var det helg igen. Tack gode Gud för det. Jag älskar mitt jobb, tro inget annat, men när man kastas in i vardagen igen hänger inte alltid hjärnan med och man sover dåligt och humöret svajar. Men så är det väl att vara mänsklig. 
Lördagen bjöd på strålande solsken, varma vindar, musik, trädgårdsarbete och Mannen vars ögon gjort mig lamslagen kom på besök och fick uppleva vardagskaoset - ja fast det var lördag. Barn överallt, spontana besök av vänner, utflykt till metropolen Bjuv och kulturfestivalen, kickar, mini bmx:er, läsk o glass i överflöd, och en ganska så mager uppslutning på festivalen. Jag vet inte om folk inte längre är intresserade av kultur, konst och musik. Eller om folk är ljusskygga eller bara dåligt informerade. Jag vågar inte dra några egna slutsatser men jag var där. Och det var en härlig upplevelse. God mat, tuff musik, fina målningar och fullt av barn i skateparken. Bjuv kändes levande. Det enda som fattades var folket.
Solen och värmen får en att må lite extra bra när man ser glädjen hos barn och vuxna. Alla borde komma ut lite oftare.
Vi fortsatte kvällen med musik och grillning, bad i vattenspridaren, konster på studsmattan och ja.. vad säger man. En underbar kväll helt enkelt.
Det är något visst med den svenska sommarkvällen..
Söndagen gick alldeles för fort och helgen var över. Igen. Den avslutades den här gången med kräk, bajs och 4 maskiner tvätt.. men ett varmt hjärta och en glittrig själ istället för separationsångest och tystnad..
Jag har kommit på det, att det lönar sig verkligen att få finbesök eller sjuka barn, för då MÅSTE man städa och sanera. Pepparkakshuset är skinande rent, och allt doftar sköljmedel. Renbäddade sängar, dammsugna soffor, sorterade skor, jackor, vantar, Tupperwareburkar, och synligt golv.
6 maskiner tvätt är sorterat, vikt och undanplockat. Men det tog mig också halva nätterna att få det gjort efter jobb. Skönhetssömn.. vad är det..?
Och nu. Nu äntligen är det sommarlov.
Jag vaknade kl 5 men vägrade gå upp. Kl 5.20 kom Vanezza. Hysterisk. "MAMMA VI MÅSTE FIXA MITT HÅR!! Mamma!! Mina lösnaglar!! Mamma!! VI MÅSTE RINGA JOSEFINE!! Mamma!! VAD SKA JAG HA PÅ MIG!!?? MAAAAMMMMAAAAA"
Jag hann inte ens stiga upp ur sängen innan kaoset var igång.
Kl 6 gjorde jag en håruppsättning i "bröllopsklass" på min prinsessa. Hjälpte henne med strumpbyxorna, valde klänning och kramade henne hårt och länge. Sen var hon lugn. En riktig prinsessa och ingen hysteriskt mutant vars ögon skjuter laser och vars röst kan liknas vid inbromsningen från ett tåg. Fast lite värre. Jag undrar var ungen ärvt det ifrån...?
Idag slutar hon åk 3 och till hösten byter hon skola. Min lilla "Lillen" börjar bli stor och mammahjärtat slår lite extra hårt för jag vet vad som väntar. Det har redan börjat.
Pojkarna sov.. och behövde hjälp att fixa frissan när de vaknade kl 7.45..
Själv missar jag avslutningen i parken. Jobbet kallar och så är det för många. Jag läste Alex Schulmans blogg ang ångest över skolavslutningen osv, och lite så är det. För er andra som också jobbar - förhoppningsvis kommer det fler skolavslutningar och då får man klappa lite extra högt när barnen sjunger och man får klä sig lite extra fint och vara lite extra närvarande. Som förälder känner man sig sällan tillräcklig... och att missa en skolavslutning gör ju inte saken bättre.
Ibland behöver man en klon men Man kan inte vara överallt samtidigt. Så Idag får Josefin vara både mamma och pappa åt alla våra barn.
Ta hand om varandra och hjälps åt. Det gör en lite gladare och varmare i själen och saker blir lite enklare att hantera.
Kram!
