Sara Mohammed grundade riksorganisationen GAPF efter hedersmorden på Pela och Fadime och fortfarande jobbar hon med att förindra att både flickor och pojkar ska utsättas för förtryck i de sk hederskulturerna. Fast att de är födda i Sverige med allt vad det innebär att frihet och rättvisa.
SOLIDARITET Tisdagen i Visby bjöd inledningsvis på ett rejält ösregn men lika glad var jag för det. Jag bjöd mig själv på en härlig sovmorgon och bestämde mig när solen återvände för att gå på ett solidaritetsmöte, två bubbelmingel och en intressant middagsbjudning.
Sagt och gjort och på eftermiddagen gick jag så till minglet hos GAPF, som jag fått en personlig inbjudan till, av grundaren Sara Mohammed. Efter hedersmorden på Pela och Fadime bildade hon organisationen Glöm inte Pela och Fadime, och jag är stödmedlem där.

Dagens tema var HBTQ och Sara berättade om föreningens arbete för just denna grupp, som liksom flickor och kvinnor också utsätts både för förtryck och mord inom hederskulturerna. Hon berättade tex om en homosexuell flicka som fördes iväg från Sverige och misshandlades av sina föräldrar. Därefter fick hon två val: att bli dödad eller gifta sig med en man.

- För att få leva accepterade flickan att gifta sig med en man, berättade Sara. En man som sedan våldtog henne varje natt. Det tog den flickan två år av misshandel och kränkningar innan hon lyckades ta sig till Sverige igen och vi kunde hjälpa henne.

Om en annan homosexuell flicka född i Sverige berättade Sara Mohammed:

- Först stängdes hon in av föräldrarna i ett rum där hon bara fick bröd och socker att äta. Sedan fördes hon till en plats där ”sjukdomen” skulle drivas ur henne. En imam kom bla och trampade och stampade på hennes rygg för att fördriva det onda som tagit plats inuti henne.

"Svenska värderingar sjuka"
Sara Mohammed förklarar att familjer inom hederskulturer anser att homosexualitet är något som man ”smittats” av exempelvis i det svenska majoritetssamhället, som man anser är ett sjukt samhälle med sjuka värderingar. Som strider mot islam. Föräldrarna vill absolut inte att deras barn ska fånga upp någon ”svenskhet” och försöker, om barnet på något sätt avviker från familjetraditionerna, att ta saken i egna händer genom att exempelvis göra som denna flickas familj.

Sara Mohammed är inte stor till växten men när man träffar henne förstår jag hur stark och modig hon är på insidan. Både hon och en hel rad andra kvinnor med invandrarbakgrund viger sina liv åt att hjälpa både flickor och pojkar att komma loss ifrån och överleva det hedersrelaterade våld som vuxenvärlden kring dem ibland utsätter dem för. Både Pela och Fadime dödades ju som många av oss vet av sina egna familjer. För att de ansågs ha vanärat dem genom att ha anammat svenska levnadssätt och värderingar. Eller rättare sagt för att de genom att leva som vilka svenska tjejer som helst, dragit vanära över familj och släkt.

Behöver vår hjälp
När GAPF bildades skrevs det mycket om både föreningen och Sara Mohammed. Numera tycker jag att både hon och hennes kämpande medsystrar får alltför liten uppmärksamhet. Formellt stöd, bidrag, namnkunniga sponsorer och styrelseledamöter har föreningen förvisso men det känns ändå som att den viktiga frågan om hur svenska flickor med rötter i hederskulturer, inte får fullt genomslag i vårt samhälle. Religiösa moralpoliser i våra invandrartäta förorter begränsar dagligen muslimska kvinnors och flickors rörelsefrihet, tvingar dem att täcka sig i traditionella kläder och slöjor osv, men hur mycket än både tex Sara Mohammed, Amineh Kakabaveh, Gulan Avci, Nalin Pekgul och många andra jobbar för att få samhällets stöd att stoppa denna utveckling, så tycks inget hända.

Jag talar med en kvinna från Stockholm som är medlem i GAPF och som sitter bredvid mig på dagens tillställning. Hon berättar att hon är vänsterpartist och lokalt engagerad i det politiska arbetet. Precis som jag har hon kommit till minglet idag för att visa solidaritet med kvinnorna som kämpar för sin självklara frihet.

Prestigefälla?
Hon berättar också om hur kluvet Vänsterpartiet är i frågan om solidaritet med dessa kvinnor. Sin feministiska profil till trots. Halva partiet, säger hon, stöttar GAPF och deras kamp. Den andra halvan gör det inte eftersom de anser att de då bidrar till ökad islamafobi i samhället.

De som resonerar som de senare förstår jag mig inte på. Har de hamnat i någon form av prestigefälla? Att svika utsatta kvinnor som ropar på hjälp och bara vill leva ett lika fritt liv som jag gör, det finns inte i min värld. För mig låter det som att partiet målat in sig i ett hörn som man sedan inte vet hur man ska komma ur.

Självklart ska förtryckta kvinnor ha hjälp att komma ifrån och slippa sina plågoandar. Vi kan inte stillatigande se på när odemokratiska och förtryckande kulturyttringar växer fram och tar över mitt i vårt samhälle. Underkänner svensk lag och jobbar för att införa sin egen.

Jag gick till GAPF på mingel idag för att jag med min närvaro ville visa de utsatta kvinnorna, mina medsystrar, mitt stöd och min solidaritet.

GAPF stödjer du här.

Marianne